8 mars Malmö: ”Det offentliga är vårt”

Natten mellan fredag och lördag demonstrerade cirka 250 kvinnor under parollen ”Vi tar natten tillbaka”. På lördagen demonstrerade 450 kvinnor och män under huvudparollen: ”Det offentliga är vårt. Börja fightas! Kämpa tillsammans!”

Demonstrationen avgick från Gustav Adolfs torg och stannade bland annat utanför Capio citykliniken AB, på Lilla torg, utanför polisstationen och kristdemokraternas partilokal. Demonstrationen avslutades på Fiskartorget mittemot Södra innerstans stadsdelsförvaltning. Malmö frihetligas feministiska kör avslutade med körsång. Under helgen har det även varit forum, sammankomster, musik och mat med många deltagare.

Det snygga serieflygbladet finns att läsa här.

Tal utanför Capio citykliniken

I så många år har det gnällts på sjukvården. Att den inte är tillräckligt bra.

Nu får det vara slut på självföraktet. Det är ju vi, vi kvinnor och vår klass som jobbar där. Vården och sjukvården är bra. Och den kan bli så mycket bättre och så mycket mänskligare när vi har alla resurser som krävs.

Lösningen är aldrig nedskärningar eller konkurrensutsä ttning. Svaret är aldrig privatiseringar eller upphandling.

Vi vill inte ha en tvådelad vård med guldkant för de som har de rätta pengarna eller rätt manér eller rätt hälsa.

Capio citykliniken aktiebolag. Aktiebolag. Om du väljer privata alternativ är du med och förflyttar våra allmänna pengar ner i fickorna på aktiebolag. Att välja privat idag är att försämra den offentliga vården imorgon.

Men det räcker inte med att göra personliga val och individuella lösningar. Vi måste börja kämpa kollektivt. Tillsammans kan vi kräva att vi alla ska ha rätt till det allra bästa. Vi kan gemensamt kräva att vården ska utgå utifrån våra behov. Även om vi inte sitter i styrelsen för något aktiebolag så är det tillsammans som vi har styrkan. För tillsammans är vi både vårdtagaren och vårdaren, patienten, den anhöriga och skötaren, kunden och utföraren. De kan ta sitt snack och sina ekonomiska kalkyler och vårdpeng hit och dit. För vårdcentralen är vår. Sjukhusen är våra. Hemtjänsten är vår, röntgenutrustningen är vår liksom hela läkarutbildningen. Ultraljudsapparaten , städrocken och varenda liten kompress är vår.

Ge inte bort det som nån gång tidigare har kämpats för. Sälj dig inte för billigt. Kämpa tillsammans. ”

Syndikalistiska ungdomsförbundets tal vid Lilla Torg

Hej och välkomna till Lilla Torg, fiende terretorium!

Vi kommer från Syndikalistiska ungdomsförbundet. 8 mars är en viktig dag, det är internationella kvinnodagen idag.

Högern säger att den är feministiskt men deras kvinnofrågor handlar om vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster. Det är inga feministiska frågor. Det är ett sätt att skapa en låglönemarknad och kvinnofällor. När dom sänker a-kassan och sjukersättning är det ett sätt att svälta ut oss så att vi ska ta deltidsjobb och tvingas städa hemma oss rika människor som lika gärna kan göra det själva. Högern vill ha tillbaka pigorna och har mage att kalla det feministiskt.

Men vi vill inte ha deras skit jobb, med skit löner, låt dom skura sina egna dass!

Ingen ska tvingas ta jobb som innebär att man måste gulla med sin chef och jobba ihjäl sig för ingen lön alls. Inte ens de fasta anställningarna är säkra längre när kollektivavtal tillåter godtycklig lönesättning. Dem osäkra anställningarna och de dåliga lönerna drabbar kvinnor hårdast, det är vi som måste ha två vikarieanställningar för att klara oss, det är vi som gör det obetalda arbetet hemma och det är vi som aldrig kan ta semester. Osäkra arbeten ger osäkrade arbetare

I vårdhemmen, i skolan, på arbetsförnedringen och i områdena där vi bor har vi våra kamparenor. 8 mars ska därför främst handla om dessa. En dag att fira vår gemensamma fajt. På samma sätt som borgarna på lilla torg firar med deras meninglösa Oscarsgalor, Melodifestivaler, och Cancer-i-pattarna-kampanjer, ska vi istället fylla vår dag med allt det som dom inte vill snacka om, och sätta våran egen dagordning och krossa alla hinder som står i vår väg.

Och till er borgarsvin, högerspöken och annat pack som mot förmodan lyssnar

Vi vet att ni är rädda.
Rädda för oss, Rädda för förändring, Det kommer att börja med blockader, övertagandet av schemaläggning, lönesättning och tillsist tar vi över hela skiten!

För det är vad som krävs! Om vi ska få det som vi alla vill ha. En värld där allt är möjligt.

Tal vid Davids Halls torg

Vänner, kamrater, välkomna till Davids Halls torg, kantat av mysiga caféer, trendiga butiker, inavlade snutjävlar och kristet högerpack.

I dagens samhälle förväntas de laglydiga samhällsmedborgarna förlita sig på att duktiga och plikttrogna poliser enligt lagens välskrivna bokstav löser de brott som de laglydiga utsätts för. Men vad händer om konstaplarna missköter sin uppgift? Om lagen är felstavad och orättvis?

Är det ett sammanträffande, en olycklig slump, att polisen är usel på att klara upp brott som män begår mot kvinnor? Att kvinnor som blir slagna i sina egna hem inte tas på allvar och inte får det stöd de förtjänar och behöver? Hur kan så många våldtäktsutredningar inte leda till åtal? Varför behandlas sexköpande män med silkesvantar och får breven från polisen skickade till sina jobb istället för till sina hem?

Är det troligt att polisens oförmåga beror på att snutar är lata kräk som mest vill äta tjock med mos, dricka kaffe och åka runt i bilar med julgransbelysning på taket, eller kan man tänka sig att det finns ett mönster? Hur kan en högt uppsatt manlig polischef försvara en manlig utredare av kvinnomisshandel som själv misshandlat kvinnan han är gift med med orden ”Ja, men då har han ju erfarenhet av sådana situationer?”

Är det troligt att polisledningen helt enkelt är odugliga slipsnissar med åderförkalkade hjärnor? Det är inte otroligt, men en större del av förklaringen är antagligen att polisen är exakt vad patriarkatet är:
En garanti för ojämlikhet, orättvisa, våld, maktmissbruk och förtryck.

Lösningen på problemet är då inte heller att byta ut det påstådda fåtalet rötägg inom poliskåren, inte fler våldskåta maktberusade rasistpoliser på gatorna, inte mer störande av buset med trakasserier mot unga och fattiga, inte mer avlyssning och större befogenheter till en yrkeskår som aldrig behöver ta ansvar för de fel de begår.
Lösningen ligger i en total jämlikhet mellan kvinnor och män, svarta och vita, gamla och unga, i ett samhälle utan förtryck.

Tal på David Hall om kristdemokraterna

Ett av de politiska partier vi har i sverige idag, är kristdemokraterna. Men kom igen, tänker du kanske? De är väl ändå rätt harmlösa? En liten sekt som ber morgonbön innan jobbet och käkar
havregrynsgröt till frukost – för en sund kropp hör till en sund själ. Några som producerar så många barn
att de inte borde ha tid att hitta på särskilt mycket
jävelskap i samhället i övrigt. Och vad är väl de
jämfört med Sverigedemokraterna i dagens läge?

Men – Kristdemokraterna är ett problem.

Det är ofta pinsamt att behöva höra sveriges
riksdagspartiers åsikter över huvud taget, men vad har
ett parti som skapats för att konservera religiösa
värden och för att göra motstånd mot förändring, i ett
modernt samhälle att göra över huvud taget?

Även om partitoppen som den representeras i
Alliansen är någorlunda välputsad och man försöker
tona ned vad basen av deras väljare och lokalgrupper
tycker, är de ett parti som har ett, och endast ett,
mantra som de konstant upprepar: kärnfamiljen,
kärnfamiljen, kärnfamiljen?

Man tjatar om att grundpelaren och fundamentet för
samhället är mannen och kvinnan ( i den ordningen,
märk väl), i förening med varandra och om den pelaren
raserades ja då skulle hela samhället falla.

Kristdemokraterna är det enda partiet i riksdagen
som är emot homoadoptioner och homoäktenskap. Deras
väljarbas, det vill säga människor som är aktiva i
allt ifrån svenska kyrkan till en mängd sekter som
till exempel pingströrelsen, Livets ord, för en aktiv
kamp för en inskränkning av aborträtten. En obehagligt
stor del av dessa människor vill förbjuda abort över
huvud taget.

Kristdemokraterna vill införa vårdnadsbidrag för
att en i familjen ska vara hemma och se efter barnen.
Vårdnadsbidraget framställs som en valmöjlighet som
har med frihet att göra, istället för att säga vad det
egentligen är; en möjlighet att få kvinnor att stanna
innanför hemmets väggar. Och självklart utgår
kristdemokraterna återigen från kärnfamiljen, denna
utdöende konstruktion.

Vi säger att kvinnor ska ha rätt att bestämma över
sina egna kroppar och liv, en kamp som pågått länge
och som kristdemokraterna hela tiden stått som en
kloss i vägen för. Vi menar att människor själva är
mogna och kompetenta nog att bestämma vem de vill
vara ihop med och
hur den föreningen ska se ut, äktenskap eller inte.

Vi påstår att barn är lyckliga om de har vuxna
förebilder som är bra, inte att ett specifikt kön
har med det att göra!

Om samhället i sin nuvarande form raseras av att
äktenskapet mellan man och kvinna inte längre är den
rådande normen: låt det göra det. Låt oss hoppas att
vi kan bygga något bättre! Låt den unkna syn
kristdemokraterna har på tänkande kvinnor och män
ruttna bland rasmassorna och låt oss hoppas att
ärkekonservativa kristdemokrater fattar att de
saknar en plats i framtiden!

Malmö Frihetligas tal vid Triangeln

Idag är det 8 mars. Förvånande nog är det inte bara vänstern som
uppmärksammar denna dag. Runtom i landet håller just nu även många
borgerliga s k feminister tal om hur Sverige ska bli ett mer jämställt
land genom t ex att kvinnor ska kunna göra karriär, klättra i hierarkierna
på samma villkor som männen, få höga positioner inom näringslivet och
politiken, ha lika lätt för att bli chefer som männen.

Många frågar mig i egenskap av feminist om jag är för kvotering av kvinnor
till chefspositioner.
Nej. Jag som feminist vill nämligen inte ha några chefer alls, varken
manliga eller kvinnliga. För mig handlar inte feminism om att några få
kvinnliga individer ska kunna klättra i hierarkierna och få högre lön och
privilegier på vår bekostnad. Att kvinnors ledarskapsstil skulle göra att
kvinnors arbetssituation skulle förbättras, att den kvinnliga chefen
skulle värna om arbetarkvinnorna på arbetsplatsen, är bara en lögn.
Att jag får en kvinnlig chef istället för en manlig kommer inte förändra
det faktum att vi som arbetar inte har samma intressen som våra chefer.
Deras höga löner och vinsten företaget kan ta ut kommer helt och hållet
från vårt arbete; våra långa dagar på jobbet, våra trötta muskler, vår
nästintill obefintliga fritid. Helt enkelt tiden och kraften vi säljer.

Den lilla klicken kvinnor som lyckas slå sig in i toppen blir inte mer än
den manliga elitens allierade när det gäller att kontrollera arbetarna
under dem. Att bekämpa sexismen är inget de tjänar på. Snarare tvärtom.
Dem passar det alldeles utmärkt att kvinnor är lägst ner på stegen; ännu
fogligare arbetskraft som man kan betala ännu lägre löner.
Kvinnor har de osäkraste anställningarna, lägsta lönerna, största andelen
deltid osv
Borgarna har med många exempel visat att de för en kvinnofientlig politik,
bl a genom försämringarna i LAS och a-kassan.

Deras reformer drabbar självklart oss värst. Att fokusera på några få
kvinnors karriärmöjligheter som en feministisk fråga är ett smart sätt att
vända fokus från de riktigt viktiga frågorna.
Men vi vet vilka frågor som är viktiga för oss.
En kollektiv kamp, inte en individuell, är det enda sättet att bekämpa
sexismen. Vi som jobbar längst ner, som helt utan tack bär upp hela
samhället, vi vill ha makt över våra arbeten och våra liv. Det är dags att
börja göra handling av missnöjet på våra arbetsplatser. Vi vill få ut
vinsten av det vi jobbat ihop. Vi vill till en början bli starka i våra
fackföreningar, därigenom vinna mark och till slut ta över arbetsplatserna
och själva styra dem med den kunskapen vi har. Det är den enda riktigt
feministiska lösningen.