Italien: Sista striden på Fiat

Italienska arbetarklassen har drabbats av ett nytt bakslag. Den 13 januari och 14 deltog över 5 000 Fiatarbetare på Turins största fabrik Mirafiori i en omröstning om ett nytt avtal som drastiskt ökar antalet arbetstimmar, minskar raster och begränsar stridsåtgärder. Arbetarna utsattes för en utpressning av ledningen med hot om att fabriken skulle utlokaliseras utomlands till Serbien eller Michigan om de röstade mot avtalet. Avtalet innebär mer flexibla arbetstider i tre skift, färre raster och ett förbud mot vilda strejker. Det tidigare systemet baserades på 10 skift i veckan, medan det nya har 18 skift. Även om arbetstiden officiellt fortfarande är 40 timmar i veckan, kan arbetare med det nya avtalet tvingas arbeta upp till 120 timmar övertid per år. Under varje åttatimmarsskift har arbetstagare rätt till två (i stället för tre) raster på 10 minuter, och måltider måste ätas i slutet av skiftet. Sjukfrånvaron begränsas och sjukpenning minskas på grund av att arbetsköparna hävdar att det rådit en ”överdriven sjukfrånvaro”.

Det nya kontraktet är i huvudsak detsamma som påtvingats arbetarna i Fiatfabriken i Pomigliano d’Arco, nära Neapel, för sex månader sedan. Det hävdades då att ett sådant avtal var ett ”undantag” och nödvändiga för att förhindra att tillverkningen av pandor inte skulle flyttas till Tichy i Polen. Ställda inför denna utpressning, röstade de 62 procent av de anställda till förmån för kontraktet. Nu har undantaget blivit regeln för företagets största anläggning i Turin: Mirafiori. Och om det nya avtalet införts där, är det bara en tidsfråga innan den kommer tillämpas på alla de 22 000 Fiatarbetarna i Italien. Avtalet på Fiat kommer då att fungera som en förebild för den italienska industrin som helhet och skulle kunna ersätta det befintliga nationella löneavtalet, som först infördes 1970 efter en lång och bitter arbetskonflikt som leddes av arbetarna på just Fiat-Mirafiori i Turin. Den nya Fiat-avtalet bryter mot de befintliga nationella avtalen på flera sätt t.ex. vad gäller fastställande av antal övertidstimmar, strejkförbud och godtyckliga undantag av förtroendevalda ombudsmän i fabrikerna. För att kringgå de befintliga nationella avtalet, har Fiat därför gått ur arbetsköparorganisationen Confindustria, italienska motsvarigheten till Svenskt näringsliv. Samtidigt har Fiat ledning stöd av många italienska företagare. Fiats vd Sergio Marchionne utnämndes till årets entreprenör 2010 av den regeringsvänliga och pro-näringslivstidningen Il Sole 24 Ore.

Attacken mot de anställda på Mirafiori är en viktig del i Marchionnes strategi för att stärka Fiats globala marknadsandel gentemot konkurrenter som Volkswagen, General Motors och japanska och koreanska biltillverkarna. För att nå detta mål planerar han att drastiskt minska kostnaderna, samtidigt som man söker närmare samarbete och en eventuell fusion med amerikanska biltillverkaren Chrysler. I början av året delades Fiat-koncernen upp och placeras på börsen i två parallella företag, en för personbilar och en annan för kommersiella fordon.

I omröstningen på Mirafiori röstade 54% för och 46% mot avtalet. Ja-sidan blev störst tack vare kontorsarbetarnas röster, de så kallade ”white collars”-arbetarna, som inte kommer att beröras av avtalet. De katolska och ”gula” fackföreningar (FIM, UILM, Fismic och UGL) undertecknade det nya avtalet redan 23 december, och drev en egen kampanj för att få arbetare att rösta ja i omröstningen. Ordföranden för den kristna fackliga federation, CISL Raffaele Bonanni förklarade entusiastiskt att avtalet garanterar ”en multimiljardinvestering, det är äntligen ett positivt tecken för Italien”. Nej-sidan bestod av metallarbetarfacket FIOM och basfacken.

FIOM-CGIL har hittills vägrat att underteckna avtalet och, vilket var fallet i Pomigliano d’Arco, förklarar att arbetarna som röstar får avgöra. Samtidigt förklarade CGILs generalsekreterare Susanna Camusso den 2 januari i Rom: ”Om majoriteten röstar för det, då måste man acceptera resultatet.” Företagsledningen har gjort klart det bara kommer att erkänna de fackföreningar som godkänt det nya avtalet. Det innebär att delegaterna från från FIOM, som är anslutet till största italienska fackförbund, CGIL inte längre kommer att bjudas in till förhandlingar och bannlysas från fabriken eftersom de hittills vägrat att underteckna kontraktet. Cirka 15 procent av de anställda är medlemmar i metallfacket FIOM, cirka 38 procent tillhör andra fackföreningar och 47 procent är icke-fackanslutna.

Fiom och CGIL har som svar på arbetsköparnas offensiv utlyst en generalstrejk 28 januari mot raserandet av arbetsrätten. Studentrörelsen mobiliserar även den för fullt och tänker delta genom att återigen lamslå Italien genom att blockera alla infrastrukturer och på så sätt generalisera generalstrejken.