Skåne mot rasism: Vitbok över Malmö 15 oktober

Det här är några av de berättelser och rapporter Skåne mot rasism hittills fått in genom muntliga rapporter och berättelser skickade till vår mail, infoskanemotrasism@gmail.com. Fortsätt skicka in berättelser från protesterna mot SDU:s demonstration. Det är viktigt för oss att vi, när vi samlas och genomför breda protester inte tolererar eller står tysta inför polisens behandling. Att samlas och uttrycka sina åsikter är en grundlagsskyddad rättighet, en rättighet som vid ett flertal tillfällen försvårades eller hindrades genom polisens agerande.

Under polisens presskonferens till media innan lördagen den 15 oktober sa kommenderingschef Jarl Holmström att de först skulle använda sig av dialog och om inte det hjälpte kunde resultatet bli att folk skulle ”lyftas från platsen mot sin vilja”. Betraktar vi lördagens händelser kan vi i efterhand se att dialogen uteblev och att flytta folk från platser polisen inte önskade dem på inte hade så mycket med lyft att göra som insatser med hundar, hästar, batonger och pepparspray.

Solidaritetsgruppen som jobbade under hela lördagen med att ta emot samtal om personer som blivit omhändertagna och kolla hur många som blev gripna har sin berättelse nedan:

”Polisen vill genom media få den 15 oktober att framställas som en relativt lugn och lyckad dag, men från demonstranternas sida kan man inte prata om en särskild lugn eller ordningsam polismakt.
Dom siffror som vi räknat ihop själva från vårt solidaritetsarbete säger att cirka 50-70 personer har blivit omhändertagna eller gripna, varav dem flesta har tagits för PL13, vilket är polisens gummilag som de använder för att få bort sådant som dom anser är störande av den allmänna ordningen. Dessa människor har inte begått något brott men har i flera fall blivit brutalt misshandlade av polisen och bortkörda till bland annat Staffanstorp och Dalby, många mil ifrån Malmös stadskärna.

I flera fall hände detta trots att demonstrationerna var över då Sverigedemokraterna redan hade åkt från Malmö och inga uppenbara anledningar till störningar längre fanns. I början av dagen hindrades även en stor grupp motdemonstranter från att ta sig från Malmö central till Gustav Adolfs torg och släpptes vidare först efter påtryckningar om att polisen inte hade någon egentlig rätt att hålla kvar dem.

Det finns även aktivister som blivit omhändertagna trots att några ordningsstörningar inte ens har förekommit, så polisens tal om att agera ”resolut” var bara ett kodord för nolltolerans för motstånd mot rasistisk politik.”

Josef är ett exempel på personer som blev omhändertagna av polisens civila insatsgrupper. Flera personer blev omhändertagna innan SDU:s demonstration ens börjat, bara för att polisen kände till dem genom namn. Så här är Josefs historia:

”Jag blev omhändertagen av en grupp civila poliser som rörde sig runt bland motdemonstranterna under hela protesten. Deras ursäkt för att gripa mig, när jag frågade, var att ”de inte hade något bättre för sig just då”. De förklarade också att de visste vem jag var sedan tidigare. Så trots att jag inte hade gjort något annat än stått bakom staketet på Stortorget och protesterat med alla andra grep de mig.

Det otroliga i historien är att det här är i slutet av SDU:s torgmöte, då polisen slagit en järnring runt Stortorget och låter motdemonstranter passera in en och en efter selektiv visitering. Ingen av oss som var där var på något sätt ett hot, förutom att vi ville protestera mot rasisternas budskap. Jag kan nästan tänka mig att de var irriterade över att allt var så lugnt, då de var hela 14 (!) civila personer som kom och tog mig. Då jag är en kille som är ganska liten kändes det helt absurt och utan proportioner.”

En av deltagarna i Skåne mot rasisms protest, Kalle, berättar så här:

”Jag deltog i Skåne mot rasisms uttalade icke-våldsarrangemang. Jag var med en grupp människor som tillsammans reste från Lund. Redan när vi kom av på Malmö central blev vi stoppade och uppdelade av polisen, som visiterade delar av gruppen. Vi ställde upp utanför centralen och fick gå ett par hundra meter innan vi blev stoppade av ett stort antal poliser med hästar och dragna batonger. Redan där förstod jag att polisen inte var intresserade av dialog. De stoppade oss och visiterade oss en och en och jag fick utstå förolämpningar och hån för mitt utseende. Vi gick sent omsider vidare trots att polisen splittrat upp oss. Vi försökte ta oss mot Gustav Adolfs torg, där polisen enligt tidningarna skulle låta oss vara.

Hela tiden blev vi stoppade och polisen försökte tvinga oss ut från stadskärnan. Ungefär i höjd med Lilla torg försökte polisen stoppa oss och trycka oss västerut. Vi ställde oss i vägen och vi som höll banderollen fick en rejäl batongchock över oss. Vi började jogga upp mot Gustav Adolfs torg och fick flera gånger springa förbi poliser som försökte stoppa oss att nå torget. Väl framme på torget var stämningen ganska lugn. En grupp försökte göra ett inbrytningsförsök genom att välta och klättra över kravallstaketen men möttes av flera batongslag mot huvud och axlar. Stämningen blev mer aggressiv från polisens håll.

Vi i det rosa blocket bestämde oss för att gå till andra sidan av torget och gick samlade utanför polisens avspärrningar. Vi gick lugnt och samlat men möttes av ett tiotal kravallutrustade poliser som försökte tvinga oss att backa. När vi meddelade dem att vi inte tänkte göra det gick poliserna till attack. Jag har varit på flera demonstrationer men aldrig tidigare sett att polisen är så aggressiva och hårda. En kille som stod bredvid mig fick två batongslag mot huvudet. Jag hade ett skumgummiskydd på armen och när jag försökte skydda hans huvud attackerade polisen mig. En polisman drog bort armen jag hade skyddet på medan en annan slog mig med knuten näve i tinningen. Sekunden efter får jag två slag med teleskopbatong som träffar rakt över mitt adamsäpple. Jag tappar luften och känner att jag inte kan andas. Då känner jag hur någon, troligen samma polisman greppar tag om mina axlar och drar mig mot sig samtidigt som han knäar mig i mellangärdet. Han tar mig i ett strypgrepp och trycker hårt om min strupe. Det svartnar för mina ögon för någon sekund innan jag lyckas vända och ta mig därifrån.
Efter jag lugnat mig och smärtan börjat avta tar jag mig ner mot Petrikyrkan där SDUs buss stod parkerad. Vi var kanske uppskattningsvis ca 200 motdemonstranter som höll upp banderoller och skanderade slagord. Stämningen var glad och positiv. När bussen ska köras ut går polisen till hård attack mot oss. De tryckte oss från flera håll och det verkade inte som polisen visste var de ville förflytta oss. Jag blev knuffad rakt in i en poliskedja som i sin tur knuffade mig ut på gatan igen. Stämningen blev aggressiv och flera personer blev misshandlade och greps. Vi trängdes ut i en korsning. Allting var lugnt och avvaktande och större delen av oss drog sig tillbaka. Plötsligt upptäcker jag att polisen har spärrat av alla vägar därifrån. Vi blir uppträngda mot väggen och visiterade än en gång innan vi slutligen fick sätta oss på marken i väntan på att bli bussade till Dalby och Staffanstorp. Jag hamnade bredvid en ung kille från Ung Vänster som hade fått sin väska och digitalkamera beslagtagen av polisen.

Lisa var bland en stor grupp personer som kollektivt blev omhändertagna och bussade ut ur Malmö efter att alla demonstrationer var över för dagen:

”Vi var på Södergatan då polisen börjar rida med hästar mot oss. Vi sprang då ner längs Norra Vallgatan och är nästan vid Drottningtorget då polisen stänger in oss med bilar. De drog batonger och skrek att vi skulle sätta oss på marken. Vi får sedan sitta och vänta på att en hyrd stadsbuss ska plocka upp oss. Ingen av oss fick en förklaring till varför de börjat rida med hästar mot oss eller varför vi skulle sättas på bussar ut ur stan. När bussarna kommit, totalt tre stycken som fylldes, så körde de iväg till Lund, Staffanstorp och Dalby och släppte oss. Det var alltså inte ens till utkanten av Malmö vi skulle köras, utan vi hamnade i helt andra samhällen. När vi blev släppta, eftersom det var lördagkväll, fick vi vänta länge på en buss tillbaka till Malmö. En del personer fick även problem eftersom det är kontantstopp på bussarna och alla inte hade busskort, även om vi löste det genom att hjälpa varandra.”

Gustav deltog i protesterna på Gustav Adolfs torg mot SDU. Där, precis som på Stortorget, hade polisen satt upp en PL24-avspärrning med hjälp av staket. PL24-avspärrningar gör det möjligt för polisen att gripa den som överträder avspärrningen, men borde rimligtvis innebära att man får stå utanför avspärrningarna och protestera:

”Vi stod på Gustav Adolfs torg bakom polisens avspärrningar. De hade satt upp staket som vi stod bakom. Några personer försökte göra ett inträngningsförsök bakom staketen, vilket polisen avstyr. Sedan är det lugnt tills polisen kör fram med bussar på ett långt led och ställer parallellt längs med staketet. Vi är flera som hamnar mellan staketet och polisens bussar. De föser oss bakåt genom att slå på oss med batonger och försöker gripa folk. Minst tiotalet personer jag pratat med har fått slag mot struphuvudet samt pepparspray mot ögonen. Efter det dyker många civila polisgrupper upp och går runt bland oss och provocerar enskilda genom att gripa tag i dem och försöka starta bråk.”

/ Skåne mot rasism