Salem 2007

Category: Bild – :Salem c 2007.jpg|thumb|NMRs demonstration
Den åttonde Salemmarschen föregicks av ett ihärdigt försök från Salems kommunstyrelses ordförande Lennart Kalderén (m) att vädja till polisen att inte ge vare sig nazimarschen eller den antirasistiska manifestationen tillstånd. Salem kommun skickade en bildcd till Rikspolisstyrelsen, riksdag och regering med information om vad marscherna innebar för befolkningen i Sveriges minsta kommun (ca 15 000 invånare). ”Vi anser att polisen bör ges större stöd att antingen säga nej till demonstrationer, flytta dem eller endast ge tillstånd till stående demonstration, när demonstrationer får alltför stora återverkningar på ett begränsat område,” skrev Salems kommun i ett pressmeddelande. Trots visst stöd i Rikspolisstyrelsen, gav ändå polisens tillståndsavdelning både Nätverket mot rasisms och Salemfonden/Info-14 demonstrationstillstånd. I ett sista försök att få tillståndet indraget överklagade Kalderén och begärde så kallad ”inhibitation”, att tillstånden skulle vara ogiltiga tills de behandlats i högre instans. Länsrätten biföll Salem kommuns begäran, men tillstånden gavs tillbaka i kammarrätten dagen innan demonstrationerna.

Mobilisering

Category: Bild – :Nmr salem.jpg|thumb
Nätverket mot rasism satsade på att täcka Stockholms södra förorter med informationsmaterial och klistermärken inför demonstrationen. Efter högerextrema attacker och upprepade tidningsförsäljningar av nazistorganisationen Svenska motståndsrörelsen bedrevs även en kampanj, Öppna Stockholm, för att fylla gator och lokaler på Södermalm med aktiviteter inför Salem. På Kafe44 bedrevs dagligen informationsverksamhet, där besökare kunde få möta organisationer som mobiliserade inför Salem och få informationsmaterial.

Antifascistiska demonstrationen

Detta år sökte Nätverket mot rasism tillstånd att samlas klockan 12.00 i Salem centrum, istället för Rönninge station där många tidigare manifestationer hållits. En demonstration skulle sedan hållas runt i Salem för att avslutas i Salem centrum. Eftersom polisen beslöt att genomföra utlänningskontroll på de danska demonstranter som rest upp för manifestationen, försenades avtåget och polisen fick istället försöka hetsa på de 1250 samlade demonstrationen för att inte hamna för nära i tiden med nazisternas tillstånd. Vid halvtre-tiden, kort innan tillståndet gick ut, bröt cirka 500 personer sig ur marschen, delade upp sig och rusade ut i skogs- och villaområden i Salem. Utsprida i hela Salem försökte antifascisterna sedan se till att polisen inte kunde garantera nazimarschens säkerhet, genom användandet av en svärmtaktik blockera vägar, bygga provisoriska barrikader, tända eld på soptunnor. Aktivisterna rapporterade live in till Motkrafts nyhetsticker under hela aktionen. http://www.motkraft.net/nyheter/2923 I massmedia förekom felaktigheter om ”brinnande skolor”, men det rörde sig i själva verket om bränder i sopcontainrar och soptunnor i anslutning till skolorna. Vid en av skolorna förekom konfrontationer mellan polis och aktivister. Polisen körde skytteltrafik med bussar från Salem centrum, som de avvisade ca 200 aktivister med. Först vid sextiden, två timmar försenade, kunde de låta nazimarschen börja.

Polistaktik

Polisen hade 500 poliser utkommenderade till Salem. För första gången använde de sitt nya krypterade radiosystem Rakel. Runt dödsplatsen hade polisen uppfört en pl24-avspärrning, vilket gjorde det möjligt att de skulle kunna gripa alla som upprätthöll sig i närheten. Denna plats var upplyst med strålkastare och försedd med en videokamera för att dokumetera alla lagöverträdelser på plats. Vid Rönninge pendeltågsstation genomfördes omfattande visiteringar av alla som anlände, där bland annat utlänningslagen användes för att försöka försvåra ditresta demonstranter att delta. Civila Kiloenheter placerades ut i villaområdena runt demonstrationsvägen och en helikopter med värmekamera och strålkastare användes för att försöka finna aktivister i skogarna.

Salemmarschen


Den nazistiska rörelsen var splittrad inför demonstrationen, på grund av ett år av konflikter mellan så kallade ”oberoende aktivister” kring Info14 samt Nordiska förbundet och de ”organiserade” kring Svenska motståndsrörelsen och Nationalsocialistisk front. Hotet om demonstrationsförbud fick Info14 att mana till ett enande. Det förekom en stor oro att om extremhögerns största marsch, Salemmanifestation, skulle stoppas av myndigheterna, skulle alla andra mindre manifestationer också vara hotade. Info14 fortsatte sin linje från 2006 att försöka tona ner den politiska profilen på organisationerna, och inför hotet om att få sina tal censurerade och förbud om att lyfta fram sin organisationstillhörighet drog sig NSF och SMR ut ur demonstrationen. Med dessa organisationer ute ur bilden satsade därför återigen nationaldemokraterna på att delta. Demonstrationen kunde genomföras, två timmar försenad, och med 850 deltagare, vilket var en minskning från tidigare år. Arrangören Robert Vesterlund såg det däremot som en framgång, få tyskar deltog nämligen detta år, så deltagarmässigt var det ”fler svenskar än förra året” och därigenom en vändning av den negativa trenden med färre besökare.

Se även

*Salem 2000