12 bilder: Italien soliockus 070306

[21.19] Bullerdemonstrationen går nu på Istedgade, i täten dansar folk.

21.06] Demonstrationen håller på att närma sig Enghave plads på Vesterbro. Demonstranterna buller lockar stadsborna till sina fönster, och folk kommer ut på gatan från krogarna för att titta.

[20.56] Folk ropar kamprop om att fångarna ska släppas. Flera fångar har visat med lampor och gardiner att de hör vad som sker utanför.
Bullerdemon är nu officiellt avslutad. Men en ny har uppstått. Den rör sig in mot Vesterbro torg efter en dialog med polisen.

[20.48] Ett ögonvittne vid demonstrationen uppger att flera av de fängslade blinkar med ljuset i cellerna som svar på oljudet utanför. Många demonstranter håller upp sina lysande mobiltelefoner så att de fängslade kan se demonstrationen.

[20.39] Antalet deltagare ökar. En källa på plats beräknar antalet personer till mellan 200 och 250. Ljudnivån är hög.

[20.31] En källa vid larmdemonstrationen uppger att allt är lugnt igen. Polisen trodde att demonstrationen skulle ta sig in i fängelset, men då det blev uppenbart att så inte var fallet drog sig polisen tillbaka. Demonstraterna larmar vidare - med polisen som passiv åskådare.

[18.00] Demonstrationen har nu nått fram till Christiania. Högtalarbilen uppmanar demonstranterna att även dyka upp vid Västra fängelset ikväll 20.00 till bulleraktionen, så att de häktade ska höra att det finns folk som tänker på dem utanför.

[17.50] I dagsläget har 675 personer gripits under Köpenhamnsprotesterna. Sedan igår har 19 nya personer gripits. Ungefär 200 har än så länge häktats. Ytterligare 36 personer ska upp till häktningsförhandlingar idag. 34 utlänningar hålls enligt utlänningslagen, som ger polisen rätt att hålla dem tre dyng i stöpet. De har nu fått förlängd vistelse ytterligare tre dygn, för att sedan prövas igen. Landsrätten har granskat häktningsdomarna, men slagit fast att de är giltiga. Därför har även två personer som frisläpts tagits in igen och häktats.

[17.30] Gatufesten har nu nått fram till Knippelsbro. Allt är lugnt än så länge och polisen håller sig i bakgrunden.

[17.00] Reclaimdemonstrationen har börjat tåga längs Gothersgade och går vidare mot Kongens Nytorv.

[16.30] Reclaim samlar omkring 1000 personer. Det är bra stämning på plats. En högtalar bil kör musik.

[16.10] Samlingen för Reclaim the streets vid Nörreport station har börjat. Än så länge har 200 personer dykt upp.

[16.00] Häktade elever erbjuds undervisning av frivilliga. Universitetsstuderande och färdigutbildade lärarkandidater håller på att förbereda undervisning på gymnasienivå. Det som sker är en reaktion på ett uttalande från Rektorsföreningens ordförande Peter Kuhlman om att att fängslade elever riskerar att få gå om skolan pga frånvaron. Initiativet är taget av den ny vänsterorganisation, Kommunistisk Parti.

15.30 Båda ockupationerna av danska konsulat i Milano och venedig är nu avslutade. Konsulaten är fortfarande nedmålade med grafitti till stöd för Ungdomshuset.

[15.20] Stevnsgadeskolan har kommit upp igen som förslag för ett nytt ungdomshus. Idag håller Fonden bakom Ungdomshuset, vänsterpartiet SF och Enhedslistan möte för att undersöka möjligheten till ett nytt Ungdomshus enligt Politiken.dk.

[14.23] Två bilar har eldats upp på parkeringsplatsen vid 3x4 Transports huvudkontor. Företaget anger på sin hemsida att de på fredagen genomförde en transport av material från Jagtvej 69, och att de sedan mottagit hot. De säger att de nu upphör allt arbete kring Ungdomshuset.

[14.00] Det danska konsulatet i Milano har nu även det ockuperats. Ockupanterna i Venedig har nu lämnat konsulatet där. Julia som är inne på konsulatet säger att det är en protest mot myndigheternas angrepp på ”Köpenhamns unga”: ”De danska myndigheterna tror att de kan förstöra vår rörelse genom att förstöra Ungdomshuset. Men det har tagit fel. Nu är Ungdomshuset överallt. Vi stöder kampen för sociala frirum och kräver att den danska staten stoppar deras angrepp och fängslingar av våra kamrater”, säger hon till danska Modkraft.

[13.55] Ungdomshusets fasad håller på att rivas ned.

[13.02] Det är inte bara Guds vakande öga som vilar på Fadershuset och deras byggnader. En ny hemsida, ruhtsvenner.dk ger en överblick av vilka firmor som varit inblandade i rivningen av Jagtvej 69. Hemsidan innehåller bland annat bilder från nedrivningsarbetet. De skriver att det också kommer dokumentera de byggföretag som kommer att bygga vidare på grunden.

[12.52] Ruth Evensen höll på söndagen ett ”segertal” för församlingen i Fadershuset. En studerande från Roskilde universitetscenter var på plats och beskrev händelsen efteråt på sin blogg. Ruth Eventsen sade bland annat att de unga på Nörrebro var besatta av demoner, men att Gud nu segrat över Satan. Nästa steg var att bekämpa homosexualitet, pedofili, pornografi, abort och satanistiska leksaker.

[11.50] På Gaderummet, Rådmandsgade 60, i Nörrebro, hålls psykologiska rådgivningsgrupper för folk som har behov av hjälp eller behöver bearbeta sina upplevelser från de senaste dagarnas våldsamma protester. Gaderummet är ett dygnetrunt-öppet ställe för hemlösa ungdomar. Varje dag är det stormöte, med mat, klockan 18.30.

[11.50] Det danska konsulatet i Venedig är fortfarande ockuperat. Polisen har kommit men ännu inte tagit sig in genom den blockerade dörren. Aktivisterna håller på att sända fax till den danska regeringen från konsulatet, med uppmaningar att stoppa rivningen av ungdomshuset och att de häktade aktivisterna ska släppas.

[10.45] Den aktivistgrupp som i en månads tid vecklat ut en banderoll på Rådhusplatsen varje gång danska tv-programmet ”Aftenshowen” sänts där, har nu bytt banderolltext. Innan stormningen stod det ”Ungdomshus Nu”. Från och med stormningen står det ”Skäms! Vem gav er rätten att ta vårt hus?”. Gruppen består av gamla husockupanter och tidigare ungdomshusaktivister.

[11.00] I Venedig ockuperar 20-30 italienska aktivister den danska konsulatet. Ockupationen sker i solidaritet med kampen för Ungdomshuset. Danmarks symbol på ambassaden har målats rosa och texten "69" har skrivits utanpå. Ockupationer genomförs även koordinerat i Bologna, Milano och Rom av danska konsulat. "Idag är vi alla danskar", hälsar de autonoma aktivisterna från de sociala centrena. Global Projects radiorapport på engelska och italienska finns här.

[10.40] Idag kommer aktivister att återskapa Ungdomshuset på Rådhusplats klockan 15.00. En gatufest hålls vid Nörreport station 16.00. Och ikväll 20.00 genomförs en bullerdemonstration utanför Västra fängelset, där många häktade aktivister sitter.

Resumé…

Jagtvej 69 är rivet. Bara ruinerna finns kvar av det klassiska Folkets hus. ”Ungdomarna måste förstå, att nu är spelet slut”, säger polisens talesman Flemming Steen Munch i ett förtvivlat försök att stoppa den storm som rivningen orsakat.

Ungdomshusets historia är långt ifrån slut. Behovet av en mötesplats, av ett självstyrt ungdomshus med utrymme för alternativ kultur och möten, är lika stort idag och igår. Ungdomshuset kommer att återuppstå i en ny lokal. Jagtvej må vara rivet, men Ungdomshuset lever.

Vi kan berätta två historier, om liknande sociala center i Europa.

Den ena är ifrån Italien. Där beslöt Milanos borgmästare i början av 90-talet att försöka få stopp på den autonoma vänstern genom att storma Leoncavallo – Italiens kändaste och äldsta självstyrande sociala center, som funnits sedan 1977. Den 10 september 1994 stormades Leoncavallo och jämnades med marken. ”Hädanefter är husockupanterna i den här staden bara spöken”, förklarade borgmästaren. Leoncavallo tog honom på orden. Natten efter stormningen utbröt några av de värsta kravallerna i Milanos historia. Aktivisterna hade iklätt sig vita overaller, som osynliga spöken, som en ironisk markering mot borgmästaren. Den stora polarisering som vräkningen och rivningen av Leoncavallo skapade, gav upphov till en massrörelse som kort därpå fick en ny lokal, större och bättre. Leoncavallo återuppstod och är i högsta grad levande även idag. Den rörelsedynamik som uppstod kring stormningen av Leoncavallo, vita overallsrörelsen, spred sig som en löpeld över Italien och förnyade hela formen av utomparlamentarisk politik.

Den andra historien handlar om vårt grannland Norge. Där föddes ungdomshuset Blitz i början av 80-talet ur samma ungdomsrevolt och sociala kravallvåg som Ungdomshuset i Köpenhamn. När politikerna i Köpenhamn började prata om hur de skulle få bort Ungdomshuset i slutet av 90-talet, genom privatiseringar, expropriering och utförsäljning, pågick samma diskussion i Norge. Utförsäljningen av Blitz skapade stora protester, inte bara från Blitz, utan hela Oslos kultur- och vänsterscen protesterade. Kända kulturpersonligheter och band gick ut och förklarade öppet, att utan Blitz hade de aldrig haft en chans att komma fram. Ett självständigt och ickekommersiellt kulturhus, var förutsättningen för en levande kultur i Oslo. En plantskola där små band fick öva, testa att spela inför publik och växa fram. Sociala organisationer vittnade om vad Blitz betytt för att stödja socialt utslagna i Oslo, politiska organisationer berättade om Blitz betydande insatser för antirasistiskt arbete. Om kvinnoradion som sänt från Blitz. Protesterna ledde till en helomvändning från politikerna i stadsfullmäktige. Istället för en privatisering eller rivning, skänktes Blitz till Stadsmissionen mot deras löfte att låta Blitz vara kvar. Stadsmissionen gav i sin tur genast över huset till Blitz. Och Blitz valde att ge tillbaka huset till kommunen, att säga att det är ett kollektivt ansvar att ett levande ungdomshus finns. Idag håller Oslo stad på att renovera upp det kraftigt slitna och nedgångna ungdomshuset. Blitz har spelningar och möten i baracker utanför, och kommer senare i år kunna flytta in och återuppta verksamheten som vanligt.

I danska tidningen Politiken har Blitz beskrivits som Ungdomshusets ”snälla” syster, som slutat med kravaller. Men det reflekteras aldrig över, varför det varit lugnare kring Blitz men stormat kring Ungdomshuset. I Oslo sökte politikerna en politisk lösning, och inledde en dialog med Blitz – istället för att köra över dem, fatta beslut över deras huvuden och sätta in våldsmonopolet mot dem, som Köpenhamns socialdemokratiska politiker valde att göra. Köpenhamns politiker valde konfrontationen, de valde våldet. Och som man bäddar får man ligga, nu exploderar protesten våldsamt som svar på politikernas egna konfrontativa linje. När de reducerat en social konflikt till en ordningsfråga, snarare än en politisk fråga, och möter den med polisinsatser, vräkningar och beslut över de berördas huvud skapar de en dynamik och polarisering som bara kommer trappas upp och eskalera. Är det så svårt att se?

Nej, kampen för ett självstyrt ungdomshus är inte dött. Snarare har den fått en helt ny aktualitet, den har gett uttryck åt från behov som inte artikulerats på många år, väckt en fråga hos massor med ungdomar som inte ställt den innan. En rörelse håller på att sammansättas framför våra ögon, som går långt utanför de berörda av det gamla Ungdomshuset. Varför ett hus? Varför inte massor med frizoner, massor med självständiga ungdomshus? Varför finns det inte mötesplatser, forum där sociala rörelser kan träffas, platser för alternativ kultur? Vad finns det för utrymme för alla oss som inte kan betala marknadshyror? Vad får det för effekt för demokratin, om man måste ha stora summor pengar för att ens kunna träffas? Sociala rörelser kräver sociala forum, sociala forum kräver sociala center. Mötesfrihet och organisationsfrihet är bara tomma paroller utan möteslokaler, utan faktiska fysiska utrymmen där vi kan träffas. Självstyrda och självständiga lokaler som står helt utanför marknadens logik och marknadspriserna.

Demokratin kräver mötesplatser. Och en levande musikscen, ett levande kulturliv kräver lokaler där en sådan kultur kan få utvecklas, även den utanför marknadskrafterna. Sverige har en fantastisk tradition med kommunala musikskolan, med möjligheten att organisera studiecirklar för att betala replokaler genom ABF.

Högerns kulturpolitik handlar alltid bara om att stödja dem som inte behöver något stöd. Att se till och tillvarata de stora banden, de kända konstnärerna, de stora skivbolagens intressen. Intresset finns enbart i den kommersiella kulturen, den som har ett marknadsvärde.

Men var kommer den levande kulturscenen ifrån, alla de innovativa artisterna, hela den mångfald av projekt? Hade det inte varit för små musikfanzines, självorganiserade spelningar, punkhak, gratisfestivaler, turnéer på ockuperade hus i Europa, allt det arbete som skett ideelt och oavlönat hade kulturen självdött, blivit livlös och ointressant. Vi som ockuperat hus med popdrottningen Marit Bergman, som stått o flipprat på Kafe44 med Anders ”Moneybrother” Wedin, som kravallat med International Noise Conspiracy vet att även den ”etablerade” kulturen vuxit fram, övat sig, fått sina första spelningar och möjligheter i alla de självständiga och självstyrda frizoner vi arbetar med. Det är ingen slump att många av banden på den danska motsvarigheten till Grammisgalan bar stödtröjor för Ungdomshuset. De vet vilken betydelse den alternativa musikscenen har haft för dem. Det vet däremot inte Köpenhamns politiker. De förstår nog inte själva vilket kulturmord de begått.