Vi inbjuder till två dagar av demonstrationer, direkta aktioner, offentlig information, gatufester och ockuperande fredagen 11 april och lördagen 12 april 2008, för att försvara frirummen och en folklig antikapitalistisk kultur. Genom dessa två aktionsdagar vill vi hjälpa till att skapa fler synliga autonoma utrymmen och ockupationer som en europeisk och global politisk rörelse. Vi vill utveckla gemensamma kontakter och solidaritet mellan ockupationer och autonoma lokaler. Vi vill fortsätta koppla samman våra lokaler med nya människor och nya kamper, och hjälpa till att stödja skapandet av autonoma utrymmen på ställen där det inte finns någon tradition av liknande aktioner. Vi vill steg för steg bygga en förmåga att övervinna den våg av repression som drabbat oss.

Vi uppmanar därför till decentraliserade och autonoma aktioner av alla sorter, beroende på vad folk tycker passar mest för deras lokala situation. Du hittar här nedan det politiska innehåll som vi vill ge åt dessa två dagar.

Vi är överallt

I århundraden har folk använt ockupationer eller autonoma områden, antingen i städerna eller på landsbygden, för att ta kontroll över sina egna liv. Dessa ockupationer är ett redskap, en taktik, en praktik och ett sätt för folk att leva sina kamper. I årtionden har husockupantrörelsen i och utanför Europa kämpat mot den kapitalistiska utvecklingen, och bidragit till lokala kamper mot den kapitalistiska förstörelsen. Dessa ställen har utgjort alternativ till en kultur av profitskapande och konsumtion, det har drivits sociala center och deltagarstyrda aktiviteter utanför mainstream-ekonomin. Platser som vistat på möjligheten att självorganisera sig utan hierarkier, skapandet av internationella nätverk för utbyte och solidaritet. Dessa nätverk har förändrat mångas liv, brytit sig ur den sociala kontrollen och bidragit till frirum där folk kan leva utanför normen.

Bland annat har dessa ställen utgjort platser för möten och projekt, för skapandet och spridandet av en subversiv kultur, för ett utbyte av varor, resurser och kunskap utan pengar, för experimenterandet med nya sätt att leva, för kollektiva debatter, för återanvändande och byggande, för jordbruksodlingar, för skapandet av oberoende media.

Oavsett om vi talar om ockupationer i städer eller markockupationer eller återtagen odlingsmark, övertagna fabriker eller självbygda hus, så har dessa utrymmen varit tillflyktsorter för rebeller och de utanför lagen, de fattiga och hemlösa, radikala aktivister, illegala migranter. Sociala center är grundläggande för oss som en del av en rörelse för social förändring.

Över hela Europa driver regeringarna igenom repressiva agendor

De attackerar gamla långvariga autonoma utrymmen som Ungdomshuset i Köpenhamn, Köpi och Rigaerstrasse i Berlin, EKH i Wien och Les Tanneries i Dijon, ockuperade sociala center i London och Amsterdam, Ifanet i Thessaloniki osv. I Frankrike har ockupationerna blivit polisens huvudmåltavla efter anti-CPE-protesterna och den våg av aktioner och kravaller som skedde under presidentsvalet. I Tyskland genomfördes razzior av och attacker mot många autonoma lokaler inför G8-toppmötet. I Geneve och Barcelona, två gamla högborgar för ockupantrörelsen, försöker myndigheterna nu helt knäcka rörelsen. I vissa länder är det fortfarande möjligt att ockupera tomma byggnader, medan i andra länder har det blivit brottsligt. På landsbygden blir tillgängligheten till mark allt svårare och kollektiv drabbas hört av nya säkerhetslagar och gentrefieringen genom borgare och turister. Över hela Europa hotas den alternativa kulturen.

För några månader sedan såg vi gatukampen i Köpenhamn och aktioner över hela Europa i en explosion av vrede över vräkningen av det sociala centret Ungdomshuset. Sedan dess, och med hjälp av flera motståndshistorier som skett de senaste månaderna, har vi lyckats förnya betydelsen av vad internationell solidaritet är för något.

Vi drivs av samma passioner, vi känner samma beslutsamhet, vi står inför en gemensam fiende i repressionen, och förenas över gränserna i våra begär att bygga en värld av jämlikhet och självbestämmande. Som ostyrbara öar av okontrollerbar frihet vill vi fortsätta att agera i solidaritet, och stärka våra internationella kopplingar, oavsett hur många mil det är emellan oss.

Aktionsfrågor

Vi vill också att dessa aktionsdagar ska göra det möjligt att inspireras till diskussioner, att visa olika möjligheter och strategier, att bli ett tillfälle att dela på förmågor och kunskaper. Det här är några frågor vi skulle vilja trycka på:

* vad tänker vi oss och menar vi med autonoma utrymmen? Vad är deras roll i målet att genomföra en radikal social förändring? Var befinner de sig på skalan "alternativ" och "konfrontativa"?
* att dela information om hela den bredd av aktiviteter som äger rum i autonoma sociala utrymmen och de idéer kring hur man får dem att fungera: frågan om produktionen av varor och tjänster, att uppmuntra till utbytet av kunskaper speciellt mellan städer och landsbygd.
* dela erfarenheter, inspirera andra, upptäcka hur andra lever kollektivt och vad deras aktiviteter är, deras alternativa ekonomiska utbytessystem.
* dela olika metoder att skaffa sig utrymmen i hela Europa: illegala ockupationer, do it yourself-byggen, vagnbyar, fria kontrakt, att handla kollektivt.
* dela praktiska resuser och en känsla av solidaritet mellan: olika användare av autonoma utrymmen (antingen nuvarande eller potentiella), som kooperativ, papperslösa, aktivister, resande, migranter, stadsbor, landsbygdsbor, små jordbruk och olika sätt att använda utrymmen: aktiviteter för närsamhället, mötesplatser för grupper, boendeutrymme.
* göra det möjligt att skapa gemensamma strategier när vi står inför hotet om statsrepression eller vräkning.

Vilka är vi, hur kan vi samarbeta kring detta projekt och göra det möjligt?

För stunden så är vi en grupp folk som är aktiva i olika autonoma utrymmmen runt omkring i Europa, som beslöt oss för att börja diskutera detta upprop. Vi kommer möta olika kollektiv de kommande månaderna och se vad folk tycker om detta förslag på europeiska aktionsdagar, och hur de vill delta. Om det lyckas beror på vår förmåga att skapa en större internationell arbetsgrupp. Detta innebär att alla som vill delta på den börjar att diskutera vad man kan göra i sina olika sammanhang, skapa och sprida propagandamaterial och nätverka information om vad som är pågång till folk i sin omgivning. Vi funderar också på att organisera ett möte någon gång den närmaste tiden. Hör av dig!

/De europeiska aktionsdagsorganisatörerna

http://april2008.squat.net