Utanför förvaret i Märsta hölls en manifestation för att öppna alla förvar. Dessutom krävde man en omedelbar frigivning av Amal Mahmoud Khalil Hassan, som är fängslad och statslös palestinier. På manifestationen kom sju personer och lika många poliser.

- Det här är ett fängelse. All oro och stress gör mig sjuk, jag har svimmat två gånger den senaste veckan, säger Amal som nu har suttit fängslad i mer än tio månader.

Under manifestationen höll andra förvarstagna upp skyltar mot fönstren där det stod "We need freedom" och "Let us free". När aktivister ville gå närmre fönstren för att kunna skriva av ett telefonnummer hindrades de först av poliserna som ville säkra manifestationens lugn. En kvinna kontaktade aktivisterna via telefon för att berätta om situationen inne på förvaret. - Sedan internet slutade fungera har vi ingen kontakt med omvärlden och kan inte berätta om om hur det är att vara förvarstagen. Det är dålig mat och vi får inte gå ut på gården varje dag. De som kämpar för sina rättighetet hotas med förflyttning eller flyttas till häktet, säger hon Hon berättar också om hur hon själv flyttats till isolering utan anledning.

Att sitta förvarstagen är på många sätt en mer utsatt och påfrestande situation än att sitta i svenska fängelser. Den som är förvarstagen har varken rätt till permitioner eller sysselsättning och förvarstagningen har ingen tidsbegränsning. Amal som inte kan styrka sin identitet, får varken uppehållstillstånd eller utvisas ur Sverige - hon hamnar alltså i ett moment 22 som inte inte kan ta sig ur. Beslutet om förvarstagning omprövas varannan månad, men i teorin kan en person sitta förvarstagen hur länge som helst.

/ Amals vänner