Globaliseringen har gjort det möjligt för information, pengar och varor att röra sig fritt runtom hela världen. Samtidigt har man försökt begränsa den viktigaste resursen för ekonomin och produktionen – arbetet. Under de senaste åren har en ny strategi ersatt begränsandet: differentialismen. De rika områdena i Imperiet är numera öppna, bara migranterna går med på att hålla sig till de områden man reserverat dem. I särskilda förorter, särskilda skolor, särskilda arbetsplatser och så vidare. I Europas stora metropoler ser man inte migranter i de massiva affärskvarteren under de normala arbetstiderna. Då kontoren stänger, kommer migranterna för att städa. Det här är differentialism. Man lever tillsammans med migranterna i samma samhällen, man arbetar på samma platser, men man behöver inte ha någonting att göra med dem. Det är inte frågan om personliga preferenser (alla får umgås med vem de vill), det är frågan om en strategi som går ut på att sätta en särklid människogrupp i en osäker, utsatt position.

Man har motsatt sig migration och de grundläggande rättigheterna att välja var man bor och att få röra sig fritt, genom att hänvisa till att det destabiliserar arbetsmarknaderna. Det är dock ett faktum att man aldrig lyckats visa en direkt länk mellan migration och instabila arbetsmarknader. Inte har migranterna i Finland destabiliserat städbranschens arbetsmarknader. Städbranschen har formats i och med att företagen har externaliserat städverksamheten på 1980-talet och migranterna har valt nya arbetsplatser. Migrationen har alltid fört med sig välfärd till de länder som vågat öppna sina dörrar. USAs, världens rikaste lands, hemlighet har varit migranterna, som generation efter generation har ökat hela landets, och sin egen, välfärd. Också i Europa skulle många framgångar inte ha blivit av utan migranter (bland annat Tysklands ekonomiska under på 1960-talet).

Storföretagens ledare är också mycket medvetna om allt det här, och de har en efter en krävt en flexiblare invandringspolitik i de europeiska länderna. Det är lätt att förutspå att migration, som globalisering, är ett fenomen som kommer att bli en del av vår tillvaro. Strategin enligt vilken man försökte bygga en mur (Fort Europa) har totalt kollapsat. Nu är nyckelbegreppen differentialism och flexibilitet. På samma sätt som nyliberalismen har gjort arbetet flexibelt och osäkert för att själv få ut den maximala nyttan, strävar den till att göra medborgarskapet flexibelt. Man öppnar murar, tar emot människor och placerar dem på bostadsområden och arbetsplatser menade för dem. Om de skapar problem eller inte accepterar de roller man givit dem, kan man alltid ta ifrån dem deras rättigheter (som är just så osäkra som deras rätt att vistas i landet är) och skicka dem tillbaka utanför murarna.

Motståndet mot den differentialistiska strategin måste vara en del av alla sådana verksamheter som strävar till att upphäva den nyliberala strategin. Då vissa människor är osäkra om utkomst och andra osäkra om medborgarrättigheter, måste man tydligen finna en gemensam lösning i en tryggad utkomst oberoende av arbete och rätten till ett människovärdigt och jämlikt liv, oberoende om man är landets medborgare eller om man har något medborgarskap över huvudtaget.

De olydigas rörelse Finland