Dina rättigheter och möjligheter

Kategori: Fångkamp & repression

Förord

Många personer har bidragit till denna text genom att skriva ner sina erfarenheter eller svara på mina otaliga frågor. Flera fångar och före detta fångar har bidragit med värdefulla synpunkter. Ett särskilt tack till Ulla Jonsson, Inger Forsling och Fredrik Göransson som skrev stommen till avsnitten om studier, överklaganden respektive förtroenderåd. Medlemmar i RFHL och Andra Chansen har i flera omgångar kommenterat texten och kommit med förslag om nya avsnitt. Från myndighetshåll har uppgifterna granskats av en rad ansvariga tjänstemän. Jurister inom kriminalvården, frivårdsinspektörer, handläggare på länsstyrelsen och justitieombudsmannen har beredvilligt svarat på frågor och korrigerat felaktiga uppgifter. Därmed inte sagt att allt som står i häftet stämmer till punkt och pricka med den verklighet som gäller på landets anstalter. Har du har förslag på ändringar eller tillägg? Skicka dem till mig så kan det här häftet bli ännu bättre.

/ Magnus Hörnqvist
Kriminalvårdsansvarig
RFHL
Norrtullsgatan 45
113 45 Stockholm
magnus@rfhl.se
08-54556060

Innehåll

1. Inledning
2. De första dagarna
3. Vardagen på anstalt
4. Permissioner
5. Att studera i fängelse
6. Att få tillbaka körkortet
7. Frigivningsförberedelser
8. 34 § placering
9. Att överklaga beslut
10. Att jobba med förtroenderådet

Bilagor:

a. Ordlista
b. Var finns mer information?
c. Vart kan man vända sig?

1. Inledning

Vi vet alla att möjligheterna inom kriminalvården är begränsade. Men det är inte begränsningarna som är det viktigaste i det här häftet. Den grundläggande tanken är istället att ta till vara de möjligheter som trots allt finns. Ingenting är någonsin omöjligt att förändra, även om det kanske tar tid. Här finns information om vad du faktiskt kan göra i din nuvarande situation. Du väljer själv vad du gör av informationen.

"Kriminalvården i anstalt skall utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motverkas." Så står det i 4 § i KvaL, lagen om kriminalvård i anstalt. Det står inte att "det vore bra om" eller "om det finns resurser" utan det står faktiskt "skall". Kriminalvården är enligt lag tvungen att se till att anpassningen i samhället underlättas och att motverka skadorna av själva anstaltsvistelsen. Vi vill inte göra någon besviken, men faktum är att så fungerar det inte. För majoriteten av alla som döms till fängelse förbättras inte förutsättningarna att leva ett liv utan droger och kriminalitet, snarare tvärtom. Så var det för hundra år sedan och det fungerar fortfarande på det sättet. Självklart beror det inte bara på bristande respekt för ens rättigheter, men det spelar helt säkert en viss roll. Det är lätt att brytas ner när man konfronteras med anstaltens bristande resurser, med ständiga kränkningar av ens integritet och vad man uppfattar som godtyckliga skillnaderna i bedömningen av det man själv anser sig behöva och vara berättigad till. Då är det lätt känna sig som en andra klassens medborgare.

Men bara för att du hamnar i fängelse upphör du inte att vara medborgare. Det straff som du fått av domstolen innebär att du berövas din frihet. Men du behåller de rättigheter du har som samhällsmedborgare på många andra områden. Det är INTE så att du samtidigt fråntas rätten till behandling, rätten att utbilda dig, att träffa dina barn, att få ekonomiskt stöd eller att bli behandlad med respekt. Absolut inte - dessa rättigheter finns uttryckta i lagar som också gäller inom kriminalvården. Kriminalvården är inget eget kungarike utan en del av samhället som allt annat.

Vi har skrivit det här för att ge dig tips om hur du ska bete dig för att klara anstaltsvistelsen på bästa sätt. Här finns grundläggande information om rättigheter och skyldigheter, men också erfarenheter av hur det går att övervinna hinder på vägen till ett liv där man förhoppningsvis slipper att hamna i fängelse igen. Informationen är inte fullständig. Ingen av de rättigheter som presenteras gäller utan förbehåll, och vi har valt att inte redogöra för alla saker som kan göra att man inte får en 34 § -placering eller möjlighet att läsa in gymnasiet. Den listan skulle kunna göras hur lång som helst, och den skulle ändå vara ofullständig eftersom det i slutändan nästan alltid handlar om "individuella bedömningar", som det heter. Dessutom är det ju så med alla rättigheter, att det inte är något man kan ta för givet utan något man tillsammans måste kämpa för. Ständigt och jämt. Vi som gjort den här foldern hoppas att informationen som ges är tillräcklig för att du och dina medfångar ska kunna agera och ta tag i de frågor som är viktiga för er.

2. De första dagarna

Det är inte lätt att komma ut på en anstalt första gången eftersom allt är nytt och det knappast är världens trevligaste ställe. Här kommer några tips för att det ska gå lite lättare. Det kan skilja en del från anstalt till anstalt men i princip går det till på samma sätt överallt:

Privata saker

Innan du ska iväg, försök ring till mottagningen på den anstalt du ska till och fråga vilka saker som du får ta in, exempelvis privata kläder, skor och böcker. Det är olika från anstalt till anstalt. På vissa får du inte ta in några privata saker alls medan på andra kan du ta in både dator och musikinstrument.

Telefonsamtal och besök

För att få ringa och ta emot besök måste du fylla i en anhållan (ansökan); en för telefonnummer och en för besök. Du kan bara skriva upp en person på varje anhållan, med namn, personnummer, telefonnummer och bostadsadress. Allt ska kollas innan det blir godkänt. Det kan ta olika lång tid beroende på vilken anstalt du är på, men förhoppningsvis ska allt fungera efter någon vecka. Redan första dagen kan du begära att få ringa någon av dina närmaste och berätta att du kommit fram.

Övrigt

Inne på vaktkontoret ska det finnas en KVVFS-pärm där du kan läsa om vilka rättigheter och skyldigheter du har. Det kan vara bra att bläddra i pärmen för att få reda på lite hur det fungerar. Skriv också en anhållan att du vill ha en kontaktperson*, om du inte redan fått en tilldelad. Var beredd på att det här med kontaktperson kanske inte fungerar som det står i pappren att det ska göra. Om du har några särskilda önskemål beträffande din anstaltsvistelse ska du ta upp det med kontaktpersonen på ett så tidigt stadium som möjligt. Inom tre veckor efter intagningen ska en verkställighetsplan* vara upprättad. Om du inte själv trycker på om till exempel behandling eller studier är risken stor att denna plan bara innehåller uppgifter om säkerhetsbedömningar och när du kan få din första permission.

Riksmottagningen

Har du ett kortare straff än fyra år hamnar du direkt på anstalten som du blivit placerad på tills vidare. Men om du har ett straff på minst fyra år, eller om du är fälld för grovt narkotikabrott, måste du till riksmottagningen under de första månaderna. För män är det då Kumla som gäller och för kvinnor är det Hinseberg. När du kommer till riksmottagningen på Kumla blir du inskriven och kallad till ett ankomstsamtal där du får information om vilka saker som gäller. Motsvarande information på Hinseberg får du efter att ha blivit placerad på introduktionsavdelningen.

Att begära förflyttning

Formellt ska närhets- respektive normaliseringsprincipen vara vägledande för vilken anstalt man hamnar på. Närhetsprincipen innebär bland annat att du ska vara placerad nära dina anhöriga så att det ska vara lättare för dem att besöka dig, och tvärtom. Normaliseringsprincipen betyder att om du är i behov av en viss typ av vård eller utbildning som finns på en speciell anstalt, då ska det väga tungt.

Om du vill byta anstalt, skriv en anhållan och begär förflyttning till en annan anstalt. Det ska inte vara något större problem om den anstalt man vill bli förflyttad till har samma säkerhetsnivå som den nuvarande. Speciellt inte om man har bra argument för att byta anstalt. I regel är det anstalten dit man vill bli flyttad som har sista ordet när det gäller beslutet. Vill du flytta från sluten till öppen anstalt kan det vara mer problematiskt. Men det går alltid att överklaga ett avslag på en begäran om förflyttning på samma sätt som andra beslut.

3. Vardagen på anstalt

Varje anstalt har sina rutiner, men så här kan en vanlig vardag se ut:
* Väckning mellan 6.30- 7.00.
* Frukost på avdelningen
* Arbete/sysselsättning 7.30-11.30
* Lunch på avdelningen 11.30-12.15
* Arbete/sysselsättning 12.15- 16.00
* Middag 16.00 på avdelningen
* Promenad 16.45- 17.45
* Fritid 16.00- 19.00
* Inlåsning någon gång mellan 19.00-19-45.

På helgerna:
* Väckning 8.00
* Frukost gör man själv
* Fritidsaktiviteter 10.00-12.00
* Alla uppe och påklädda senast kl.11.00
* Lunch 12.00
* Promenad 14.00-15.00
* Middag 16.00
* Fritidsaktiviteter 16.45-19.00
* Inlåsning någon gång mellan 19.00-19.45.

Kontroll

Närvarokontroller görs regelbundet. Visitationer kan göras precis när som helst, även nattetid vid misstanke om att något är på gång. Urinprov måste lämnas med ojämna mellanrum, för att spåra om du har använt narkotika.

Arbete och fritid

Du har sysselsättningsplikt 8 timmar om dagen, alltså 40 timmar i veckan. Sysselsättning innebär arbete (med de uppgifter som finns på anstalten), studier eller deltagande i programverksamhet.

När det gäller fritidsaktiviteter har alla anstalter olika rutiner. Men du har alltid rätt till en timmes promenad i friska luften om dagen. Många anstalter har egna bibliotek som du kan låna böcker på. De flesta anstalter har också ett gym.

Telefoner

Om du sitter på en sluten anstalt kan dina anhöriga inte ringa till dig, eftersom det i regel saknas ingående telefon. Om du är gift eller sambo med någon som också sitter på anstalt och ni vill ha telefonkontakt, måste båda skriva en anhållan. Ni ska ha rätt till minst ett samtal i veckan.

Telefonautomaterna fungerar bara med kriminalvårdens egna telefonkort, Intik. I anstaltens kiosk finns telefonkort med 20 alternativt 100 markeringar, varje markering kostar en krona. Priserna varierar, men räkna med att en markering räcker ungefär 2 minuter inom det fasta nätet. Telefonkort liksom frimärken räknas som kontanter och många anstalter begränsar hur mycket kontanter man får ha.

Vissa samtal ska kriminalvården bekosta. Enligt anstaltsföreskrifterna handlar det om sådana samtal som "bedöms vara av vikt för den intagnes behandling" (70 §). Detta är naturligtvis en tolkningsfråga men kan vara bra att känna till.

Besök

Man får ta emot besök från anhöriga och vänner efter att man ansökt om det och fått ansökan godkänd. Det är den säkerhetsansvarige som godkänner besök. Antalet registrerade besökare är begränsat och olika från anstalt till anstalt. Varje anstalt har också bestämmelser för hur många besökare man får ta emot samtidigt, till exempel tre vuxna och två barn.

Det finns inga allmänna bestämmelser om hur ofta man får ta emot besök. I KvaL står bara att "intagen får ta emot besök i den utsträckning som lämpligen kan ske" (29 §). Alla anstalter har besökstider på helgerna. På vissa anstalter går det även bra med besök mitt i veckan. Den som ska besöka får ringa innan och boka en tid. Det händer att det är fler som vill besöka än det finns besöksrum. Saknar anstalten särskilda turordningsregler är det först till kvarn som gäller. Det gäller då för de anhöriga att vara snabba att ringa på utsatt tid för att få komma på besök.

På de flesta slutna anstalter finns även särskilda besökslägenheter. De ligger på anstaltens område, men liknar en vanlig bostadslägenhet. Syftet med besökslägenheten är att underlätta umgänget med de närmast anhöriga. Där ska man kunna vistas en längre tid, upp till flera dygn, under mer normala förhållanden än i ett besöksrum. Besökslägenheterna är i första hand till för långtidsdömda som inte är inne i permissionsgång. I regel är det lång väntetid till besökslägenheterna. Besök av barn prioriteras särskilt.

Vad man får och inte får ta med sig in varierar från anstalt till anstalt. Den som ska besöka kan alltid ringa till anstalten för att fråga vad som är tillåtet. Generellt gäller att man ska lämna allt som ska in till anstaltens personal direkt när man kommer, så får de lämna sakerna vidare. Besökare kan utsättas för kroppsvisitering innan besök. Det sker långtifrån alltid men man ska veta att det förekommer och att personalen har rätt att neka besök om man vägrar. De har dock inte rätt att säga till besökare att lämna urinprov eller blåsa i alkometer.

4. Permissioner

Varenda gång du är utanför anstalten registreras det som en permission. Permissioner är alltid omdiskuterade. Efter en serie uppmärksammade händelser skärptes reglerna sommaren 2000 och på kort tid halverades antalet permissioner. Samtidigt sköts över 99 % av alla permissioner och det finns en enighet om att de har en viktig funktion. I de nya permissionsföreskrifterna bekräftar KVS att permissioner är: "ett värdefullt medel att hjälpa de intagna att behålla kontakten med anhöriga och andra. Vidare utgör de ett medel att underlätta den intagnes anpassning i samhället samtidigt som de kan motverka skadliga följder av frihetsberövandet." (KVVFS, 2002:2)

Men trots det är det inte säkert att man får permission. Det är kollegiet* som fattar beslutet. Enligt KvaL ska en individuell riskbedömning göras inför varje permissionstillfälle. I denna bedömning ska bland annat faran för fortsatt brottslighet, eventuellt narkotikamissbruk och tidigare misskötsamhet vägas in. Även andra saker kan påverka. Detta gör att det är svårt att skriva vad som gäller för just dig. Du måste kolla med din kontaktperson om det finns något som påverkar den normala gången, som till exempel medför extra kvaltid*.

Kvaltid

Kvaltid (kvalifikationstid) är den tid som du måste sitta av innan du kan få din första normalpermission. Kvaltiden bestäms individuellt, precis som allt annat när det gäller permissioner. Reglerna när det gäller detta är ganska invecklade. KVS föreskrifter och allmänna råd om permissioner (KVVFS 2002:2) rekommenderas om du vill veta exakt hur reglerna är skrivna. Grundregeln är: Om du avtjänar fängelsestraff på två år eller mer, eller är på en sluten anstalt, får den första normalpermissionen beviljas tidigast efter en fjärdedel av strafftiden. Om du avtjänar ett fängelsestraff på mindre än två år och befinner dig på en öppen anstalt får normalpermission beviljas tidigast efter en månad (om strafftiden är högst sex månader), tidigast efter två månader (om strafftiden är mellan sex månader och ett år) och tidigast efter tre månader (om strafftiden är mellan ett år och två år).

Men det är möjligt att din första permission läggs senare - att du har fått så kallad förlängd kvaltid. Detta är inte helt ovanligt. Det gäller särskilt dem som först hamnar på riksmottagningen, alltså är dömda till fyra års fängelse eller mer. Det är den intagnes historia inom kriminalvården som motiverar den extra kvaltiden. Personer som tidigare avtjänat ett antal straff, misskött sig under strafftiden eller har missbruksproblem, ligger särskilt illa till.

Det kallas också kvaltid om man under en bestämd tid inte får normalpermissioner efter att man kommit in i permissionsgång. Om du har fått en permission indragen på grund av misskötsamhet ges du ny kvaltid (4-6 månader) innan du åter kan få normalpermissioner. Om du av någon anledning byter anstalt får du också räkna med ny kvaltid, eftersom den nya anstalten ska hinna planera för dina permissioner, vilket kan ta cirka en månad.

Lufthålspermission

Har du ett långt straff, med en kvaltid på 2 år eller mer, kan du anhålla om en så kallad lufthålspermission efter 2 år. En lufthålspermission är en kort vistelse (max 4 timmar) utanför anstalten med bevakning. Du kan få sådana permissioner varje halvår, tills du kommer in i permissionsgång.

Normalpermission

Efter kvaltiden ska du få regelbundna permissioner. Det kan dock hända att du måste gå via en övergångsperiod, en så kallad permissionsstege, innan du kommer in i vanlig permissionsgång. En permissionsstege kan till exempel innefatta två bevakade permissioner, följt av två kortare, obevakade dagpermissioner.

Om du sedan kommer in i vanlig permissionsgång kan du få längre och regelbundet återkommande permissioner. Längden på en normalpermission varierar. Regeln är att du kan få upp till 48 timmar om du har två år eller mer kvar på straffet, och upp till 72 timmar om du har mindre än två år kvar.

En permissionsperiod är en månad, till exempel 20 april- 19 maj. Om du går på permission den 21 april så måste du vänta till den 20 maj innan du går ut nästa gång. Du får bara gå ut en gång per period och det måste vara minst 3 veckor mellan permissionernas början.

Du betalar i regel själv för uppehället under permissionen. Men kriminalvården betalar en del av resan. Sommaren 2001 kostade permissionsbiljetten max 190 kr. Det betyder att om resan egentligen kostade mer än 190 kr så betalade kriminalvården resten. Permissionsplan

Inför varje permission ska det skrivas en permissionsplanering. Den gör du tillsammans med din kontaktperson. Här uppstår ofta integritetsproblem. Du ska planera din permission med samma person som har visiterat din cell eller avlyssnat dina telefonsamtal. Nu går ni genom vad du ska göra under permissionen: umgås med familjen, hälsa på hos vänner, besöka läkare, handla kläder och hur du ska resa. Anstalten bestämmer om eventuella besök på polisstationer och motringningar för att kontrollera att du sköter dig under permissionerna. Det sista gäller främst dem som sitter för narkotikabrott, våldsbrott, har upprepade domar bakom sig eller tidigare misskötsamhet. Efter varje permission ska det göras en uppföljning av planeringen.

Särskild permission

Utöver dina vanliga permissioner kan du få särskilda permissioner. För en sådan permission krävs särskilda skäl. Du kan till exempel få en särskild permission om någon närstående blir svårt sjuk. Med närstående menas föräldrar, barn, andra nära släktingar eller en person som du har en relation med. Du kan även få en särskild permission för läkarbesök, om du inte av förklarliga skäl kan göra det under normalpermissionen. Även andra saker som du inte kan göra under dina vanliga permissioner kan vara en grund till särskild permission. Detta gäller inte minst när du behöver uträtta praktiska saker som ingår i frigivningsförberedelserna. En annan anledning till särskild permission är verksamheter mot droger, till exempel deltagande i AA- eller NA-möten utanför anstalten.

Fritidsverksamhet utanför anstalten

Enligt 14 § i KvaL ska du "beredas tillfälle till lämplig fritidssysselsättning". Paragrafen avser aktiviteter både inom och utanför anstalten. Säg att du vill låna en speciell bok på stadsbiblioteket eller åka till badhuset och simma med dina barn. Då kan du anhålla om 14 §. Hela avdelningen kan också ansöka om 14 § i grupp. Det kan vara nästan vilken fritidssysselsättning som helst, eller programverksamhet som inte kan tillgodoses inom anstalten. 14 § kan beviljas med eller utan tillsyn. Tillsyn behöver inte nödvändigtvis betyda personal från anstalten, det kan också vara någon från socialtjänsten eller frivården. Men man ska veta att antalet beviljade 14 § -aktiviteter har minskat kraftigt under senare år, främst på grund av minskade resurser till sociala verksamheter inom kriminalvården.

Gruvberget

Gruvberget är en öppen anstalt som ligger i Hälsingland, fyra mil från Bollnäs, mitt i skogen. Det är ingen vanlig öppen anstalt, utan liknar mest en kursgård omgiven av mindre bostadshus. Det finns en mängd motionsspår och även möjlighet att låna sportredskap för till exempel fiske, skidåkning och andra fritidsaktiviteter. Om du har familj kan den få följa med. Det anordnas dessutom särskilda kurser. Kursprogrammet bör finnas på varje anstalt.

Till Gruvberget kan man komma genom att ansöka på speciella blanketter som ska finnas på anstalten. Ibland är det många som söker så skriv en motivering varför just du behöver åka dit. Vem som helst kan söka. Men generellt kan man säga att du ska vara i permissionsgång och ha ett längre straff för att komma till Gruvberget.

5. Att studera i fängelse

Studier för fångar är inte en prioriterad verksamhet inom kriminalvården. Men om du vill kan du försöka använda tiden i anstalt till att studera. Det är en rättighet som gäller alla intagna. Sysselsättningsplikten omfattar inte bara arbete utan även studier. Skillnaden är att alla studier är frivilliga. Om du hellre vill studera än utföra det arbete som anstalten erbjuder så måste du ansöka om detta. Även om det inte är säkert att du får möjlighet att studera det du vill kan det vara värt ett försök.

Hur går man tillväga för att studera?

När du kommer till anstalten får du en introduktion om allt som rör anstaltsvistelsen. Anstalten gör en verkställighetsplan och i samband med detta får du tala med personal om vad du har för önskemål, exempelvis beträffande studier. Det är viktigt att föra fram dina egna önskemål och behov så att det finns större chans att det blir som du tänkt dig. Ta kontakt med studieansvarig för att få veta vilka ämnen som finns tillgängliga att studera.

Om du bestämmer dig för att du vill studera sker en individuell bedömning. Den görs av ansvarig kriminalvårdsinspektör, studieansvarig och kontaktperson. Det som vägs in i denna bedömning är, bland annat, tidigare utbildning, strafflängd, yrkeserfarenhet och studiebehov. Om du får ett positivt beslut sker en studieplanering där du själv medverkar. Du får utforma ett förslag tillsammans med ansvarig personal, som sedan tas upp på kollegiet för beslut. Grundskola och gymnasium

Det som prioriteras är de grundläggande studierna, alltså grundskola och gymnasium. Kriminalvården är skyldig enligt lag att tillhandahålla studier som ger grundskolekompetens. Det betyder att den som inte fullföljt hela högstadiet kan ta igen det nu. En stor del av den utbildning som erbjuds inom kriminalvården är på grundskolenivå.

När det gäller studier på gymnasienivå finns inte samma slags garanti i lagen. Men kriminalvården ska i så stor utsträckning som möjligt tillhandahålla gymnasieutbildning inom viktiga ämnen som till exempel matematik, svenska och engelska. Men det kan det finnas stora skillnader i utbudet av studieämnen beroende på vilken anstalt man intagen på. Skillnaderna har att göra med tillgången till lärare, antalet elever som visar intresse för ämnet och givetvis anstaltens ekonomiska prioriteringar.

Högskola

Vill man studera på högskolenivå finns för närvarande inga allmänna regler. Högskolestudier bedrivs på några anstalter i Sverige. Förutsättningen är att det finns ett samarbete mellan högskolan i regionen och anstalten. Finns inte den kontakten redan måste den etableras. Det krävs att anstalten har tillgängliga resurser och att högskolan kan ordna kursen på distans. Det är inte säkert att allt går att fixa.

Anstalten fattar beslut om man ska få möjlighet att studera på högskola efter en bedömning av den intagnes behov och strafflängd. Högskolan fattar beslut om intagning. Enligt de intagningsregler som gäller för närvarande ska man ha genomgått minst en treårig gymnasieutbildning. Det är inte säkert att man behöver ha jättebra betyg. Förutom att bli antagen på grundval av betygen, finns det också möjlighet att komma in genom högskoleprovet. Anstalten ska ge varje intagen en chans att genomföra minst ett högskoleprov. Om du vill få mer information om detta så kan du fråga den som är studieansvarig.

Studier utanför anstalt

Studier utanför anstalt kan beviljas i slutet av straffet, under förutsättning att du anses behöva det och om det ingår i frigivningsförberedelserna. Beslutet fattas av anstaltens kollegium och prövas i vissa fall även av KVS.

Distansstudier

Distansstudier bygger på att man gör uppgifter skriftligen och skickar in dem med brev. Fråga studieansvarig vad som är möjligt, om du är intresserad av detta alternativ. Tillgången till internet och e-post har gjort det lättare att studera på distans. Men än så länge får dessa tekniska hjälpmedel bara användas i mycket begränsad utsträckning inom kriminalvården.

Studielitteratur och ersättning

Studieverksamheten ingår i den obligatoriska sysselsättningen som finns inom kriminalvården. Ersättning för studier utgår enligt beräkning på basbeloppet; idag ligger den på drygt 9 kr i timmen. Du får ofta mindre betalt för att studera än för att göra det arbete som anstalten erbjuder.

Du kan läsa på heltid, upp till 40 timmars studier per vecka. Normal studietakt på en anstalt är annars 10 - 30 timmar per vecka. Exakt hur många timmar det blir beror på antalet ämnen det rör sig om och i vilken takt du vill läsa. Du kan välja att studera i grupp tillsammans med andra, eller att läsa enskilt. Det ska vara möjligt att läsa på egen hand under förutsättning att den utarbetade studieplanen följs.

I dagsläget finns inga bestämmelser inom kriminalvården om vem som ska betala för studielitteraturen. En del litteratur kan anstalten bekosta beroende på vad det handlar om för slags utbildning, anstaltens ekonomiska resurser och individens behov. Tyvärr ger inte Centrala Studiestödsnämnden (CSN) studiemedel under tiden i anstalt. Däremot kan man få studiemedel mot slutet av strafftiden för att studera utanför anstalten.

6. Att få tillbaka körkortet

En del som hamnar i fängelse blir av med körkortet som en konsekvens av domen. Andra har aldrig haft körkort, fast de har kört mycket bil i sina dagar. I båda fallen kan det vara motiverat att se till att man har ett körkort i handen den dag man friges. Var beredd på att vägen till ett körkort kan vara lång. Under anstaltstiden kan man dock avverka några viktiga steg på den väg man måste gå om man vill köra lagligt.

Skäl för att återkalla körkortet

Körkortet kan återkallas av flera anledningar, främst på grund av sådant som har med uppträdandet i trafiken att göra. Man kan också bli av med körkortet på grund av missbruk, då man anses "opålitlig i nykterhetshänseende". Brottslig verksamhet är ytterligare en orsak till att bli av med körkortet. Då anses man olämplig i trafik eftersom man begått grova brott eller använt bil vid brottstillfället. Grov brottslighet är i regel sådant som innehåller ordet grov i rubriceringen, t ex "grov varusmuggling". Samtidigt är det svårt att ge några exakta besked på den här punkten. Det är alltid upp till handläggarna på länsstyrelsen att bedöma. Länsstyrelsen begär automatiskt in domen efter rättegången och fattar beslut efter en individuell bedömning av ens ärende.

Anta att länsstyrelsen beslutar att återkalla körkortet. Då avgör den samtidigt hur lång tid det ska gå innan man kan få tillbaka det. Det kallas för spärrtid. Kortaste spärrtid är en månad och längsta spärrtid är tre år. Vid 12 månader går ett slags gräns. Om körkortet varit återkallat mer än 12 månader är du tvungen att ta om det på nytt. Det innebär att du måste ansöka om körkortstillstånd, göra om teoriprovet och köra upp igen.

Narkotikabrott

Vid narkotikabrott kan det hända att man ser både till den grova brottsligheten och det eventuella missbruket. Den grova brottsligheten medför en viss spärrtid och egentligen ingenting annat. Ovanpå detta kommer ytterligare bestämmelser kopplade till bruket av droger. Vilka bestämmelser detta är varierar från fall till fall. Men i vanliga fall krävs en påvisad och dokumenterad drogfrihet i frihet - regelbundna och negativa urinprov - under minst sex månader för att få tillbaka körkortet, om det misstänks finnas missbruk med i bilden.

Ansökan om körkortstillstånd

För att få tillbaka körkortet krävs först och främst ett skriftligt tillstånd, ett körkortstillstånd. Du ansöker om detta hos länsstyrelsen i det län där du är folkbokförd. Skriv till länsstyrelsen och begär formuläret för körkortstillstånd. Förutom formuläret krävs papper från en läkare på din hälsa och syn. Ansökan kan skickas in 6 månader innan spärrtiden går ut. Egentligen ska du samtidigt betala in pengar för körkortstillståndet, men för att slippa betala in i onödan kan du istället begära att få ett förhandsbesked. Det är helt gratis.

Har du aldrig i hela ditt liv haft ett körkort går det till på ungefär samma sätt. Skicka in en ansökan om körkortstillstånd och begär ett förhandsbesked. Beslutet kan bli att du inte kan få ett sådant tillstånd just nu. Men då får du åtminstone ett besked om hur lång spärrtid som gäller i ditt fall. Några månader innan spärrtiden går ut kan du sedan lämna in en ny ansökan om körkortstillstånd. Under tiden kan du till exempel läsa in teoridelen av körkortet. När du så småningom får körkortstillståndet kan du göra teoriprovet. Finns det droger med i bilden får du sannolikt ett så kallat villkorat körkortstillstånd. Det innebär att du måste visa upp ett läkarintyg en gång i halvåret under en viss tid för att få behålla körkortet eller körkortstillståndet.

Hur kan man påverka beslutet?

Det är länsstyrelsen som fattar beslut i körkortsfrågor, men det går att förbättra sina chanser. I första skedet ska man besvara länsstyrelsens anmodan om yttrande innan beslut har tagits. Det som myndigheten tar hänsyn till är följande: behov av körkort i yrket, behov av körkort för rehabilitering, dokumenterat missbruk och rehabiliteringsprognos.

Det kan vara en fördel att ta personlig kontakt med den handläggare som är tilldelad fallet. Ge handläggaren en klar bild av situationen. Eftersom det handlar om personliga bedömningar är den enskilde handläggarens inställning en viktig faktor. Även om det är ytterligare en handläggare inblandad i själva beslutet, blir det erfarenhetsmässigt nästan alltid som "din" handläggare föreslagit. Men det kan också vara bra att vara beredd på att ständigt möta nya handläggare under processens gång. Det är nämligen inte samma avdelning på länsstyrelsen som har hand om återkallandet av körkort och utfärdandet av körkortstillstånd. Det är olika avdelningar och därmed olika handläggare.

Under alla omständigheter ska handläggaren få all tillgänglig information. Alla handläggare är inte lika insatta i hur det fungerar på ett fängelse. Det kan vara bra att förklara vad som sker i form av urinprover och annan kontroll. Om man befinner sig på en anstalt där det sker någon form av behandling, åtminstone på papperet, är det viktigt att handläggaren får information om detta. Samma sak gäller om det planeras en 34 § placering. Det kan mycket väl hända att du kan tillgodoräkna dig tiden på behandlings- eller familjehemmet som en del av prövotiden med uppvisad drogfrihet i frihet.

Vilka papper behövs?

Allra tyngst väger intyg om en anställning som kräver körkort. Men det kan också vara bra att få skriftliga yttranden från andra som kan säga något positivt om ens pågående rehabilitering, till exempel psykologer, psykiatriker, läkare, socialsekreterare eller personal på anstalten.

7. Frigivningsförberedelser

När man muckar från ett fängelsestraff kan man tyvärr inte räkna med att världen ligger öppen för en. De vanligaste problemen är att man inte har bostad, saknar arbete, har stora skulder eller är drogberoende. Oavsett vilket liv man vill leva är detta saker som man måste hitta något sätt att hantera.

Man får inte automatiskt någon hjälp från anstalten. Kriminalvården tar ett högst begränsat ansvar för tiden efter anstaltsvistelsen. Det betyder inte att det är omöjligt att förbättra sin situation inför frigivningen. Men det krävs att du själv är aktiv och håller kontakt med människor utanför anstalten. Ingen kommer att kontakta dig och erbjuda dig arbete, bostad och annat som du eventuellt saknar.

Om du vill så kan du vända dig till myndigheterna för att kolla vad du kan få för hjälp inför frigivningen. Det ingår i dina rättigheter som medborgare. I Sverige gäller den så kallade normaliseringsprincipen. Den innebär att intagna på anstalt har samma rätt till samhällets service som andra medborgare. Enda skillnaden är att det är kriminalvården som ska se till att man får tillgång till denna service, oavsett vad det är för slags service. Det kan vara sjukvård, yrkesvägledning, ekonomiska bidrag eller handikapphjälpmedel. Anstaltens regler och resurser avgör vad som är möjligt i praktiken. Konkret betyder det att om anstalten inte kan erbjuda någon psykologhjälp, då spelar det ingen roll ifall du har ett dokumenterat behov av psykologhjälp, och därmed egentligen skulle ha rätt till det. Men speciellt inför frigivningen kan det vara bra att veta att du har samma rätt till samhällets stöd och hjälp som andra medborgare.

Det är anstalten som är plattformen när du ska förbereda frigivningen. Du kan ta hjälp av din kontaktperson. Annars är det inte anstalten du ska vända dig till, utan istället socialtjänsten och frivården. Det är inte alls säkert att de kan hjälpa dig med arbete, bostad, behandling eller skuldsanering, men det kan vara värt ett försök.

Socialtjänsten

Du ska kontakta socialtjänsten i den kommun där du är skriven om du vill få hjälp med att ordna upp saker. Det är socialtjänsten som ska hjälpa dig med din ekonomi, kontakten med dina barn eller bekosta behandlingen. Det är också deras skyldighet att se till att du och dina närmaste anhöriga inte lever under existensminimum. Förutsättningen är att du själv tar kontakt med socialtjänsten i din kommun. Du måste själv informera dem om din situation i god tid före frigivning, annars händer ingenting.

De flesta socialtjänstkontor har en mottagningsgrupp som ska se till att man hamnar rätt och får en handläggare. Det kan också vara bra att själv ta reda på vilken enhet inom socialtjänsten som har hand om frågan. Frågor om vårdnad och missbruk handläggs av en enhet som i många kommuner kallas för IFO-enheten. IFO står för individ- och familjeomsorgen. Enheten kan också heta något annat, till exempel vuxensektionen eller psykosociala enheten. Om du är osäker på vart du ska ringa, kontakta i första hand din kontaktperson på anstalten. Fungerar det inte med kontaktpersonen, kontakta då din frivårdsinspektör som kan ta reda på det.

Det kan hända att socialtjänsten i din kommun inte vill kännas vid dig eftersom de är rädda för att det ska kosta pengar. Men den kommun där du senast var skriven (folkbokförd) har skyldighet att se till att du får stöd och bistånd inför frigivningen. Detta gäller enligt socialtjänstlagen 16 kap. 2 §. Om socialtjänsten i den aktuella kommunen ändå nekar: be att få ett skriftligt beslut på detta. Detta gäller under alla omständigheter. Ett skriftligt beslut är möjligt att överklaga men inte ett muntligt besked per telefon.

Frivården

Frivården har liksom socialtjänsten en dubbel uppgift: att kontrollera dig och att hjälpa dig med praktiska saker. En annan likhet med socialtjänsten är att många anställda idag är överbelastade med arbete. Det innebär att du själv måste ligga på och begära hjälpen, medan kontrollfunktionerna utförs utan att du behöver be om det.

Frivården kopplas in på ett tidigt skede och gör en personutredning innan rättegången. En sådan görs om den som är misstänkt för ett brott riskerar att dömas till fängelse. Samtidigt är personutredningen förutsättningen för att domstolen ska kunna döma till något annat än fängelse, till exempel kontraktsvård eller samhällstjänst, vid en eventuell rättegång.

Frivården är sedan den del av kriminalvården som tar över efter anstaltstidens slut. I Sverige avtjänar man som regel två tredjedelar av den utdömda strafftiden, därefter blir man villkorligt frigiven. Villkoret är att man inte begår brott under den så kallade prövotiden. Prövotiden är minst ett år efter frigivningen. Men det beror också på hur lång "delen" är, alltså den kvarvarande delen av strafftiden. Har man ett sexårigt straff och blir frigiven efter fyra blir prövotiden två år. Skulle man dömas för nya brott under prövotiden kan domstolen lägga till "delen" till det nya straffet.

Alla som friges villkorligen får ett beslut om eventuell övervakning. Det är behandlingskollegiet på anstalten som föreslår om du skall ha övervakning eller inte, och det är den lokala frivården som fattar beslutet. I regel får alla som har dömts till ett år eller mer ett beslut om övervakning. Detta beslut kan överklagas. Samtidigt får du reda på vem som blir din övervakare. Det kan vara en frivårdsinspektör eller en lekmannaövervakare. En lekmannaövervakare är en person i din närhet, men inte en nära anhörig, som frivården efter utredning godkänt som din lekmannaövervakare. Du kan själv komma med förslag på person som övervakare. Bakom lekmannaövervakaren finns dock hela tiden en anställd på frivården som har det yttersta ansvaret.

Frivården har skyldighet att komma till anstalten minst en gång under strafftiden. Men räkna inte med att någon kommer dit om du inte själv ber om det. När det börjar närma sig frigivning finns det anledning att kontakta frivården, om du vill ha deras hjälp med att hitta vägar in i samhället igen efter fängelsestraffet. Du kan be din frivårdsinspektör att komma till anstalten och diskutera saken, eller så kan du själv besöka frivården. Det är lättare att få permission om du ska göra ett frivårdsbesök, antingen du gör det ensam under en vanlig permission eller tillsammans med din kontaktperson under en bevakad permission.

Frivården saknar egna ekonomiska resurser och kan inte erbjuda boende, arbete eller behandling. Men de kan lotsa dig vidare till rätt ställe, det är deras uppgift. De kan slussa dig vidare till en socialjurist för att få hjälp med skuldsanering eller vårdnadstvister. Frivården ska också kunna svara på frågor om behandlingsalternativ och veta vem du ska vända dig till på arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen och KrAmi

Om du får frigång kan du påbörja studier eller yrkesutbildning utanför anstalten mot slutet av fängelsestraffet. Det är arbetsförmedlingens uppgift att hjälpa till med detta. De kan ordna med plats på en rad olika yrkesutbildningar, eller med studier på komvux, folkhögskola och högskola. Representanter för arbetsförmedlingarna är ganska ofta ute på anstalterna och informerar. Tag kontakt med dem i första hand.

Om du själv uppsöker någon av de vanliga arbetsförmedlingarna finns det i regel personal som är särskilt insatt i vad som gäller om man vill ut i studier eller arbetsliv efter ett fängelsestraff. Men var beredd på att fråga dig fram. På en del orter - i Stockholm, Malmö, Göteborg, Västerås och Örebro - finns en särskild verksamhet, KrAmi, som har till uppgift att fungera som steget in i det vanliga yrkeslivet. KrAmi är en samverkan mellan kriminalvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. KrAmi är till för män mellan 18 och 40 år. På några platser, i Stockholm och Örebro, finns också en motsvarande verksamhet - MOA - riktad till kvinnor i samma åldersgrupp. Skicka gärna efter information om vilket utbud som finns. Sedan kan du söka dig dit via frivården och socialtjänsten.

Frigång och fotboja

Under det sista halvåret av straffet finns möjlighet att få frigång. Frigång innebär att du under dagtid kan lämna anstalten för att jobba eller studera. "För att underlätta anpassningen till samhället kan en intagen medges att få vistas utanför anstalten under arbetstid för att utföra arbete, delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten." (11 § i KvaL)

Möjligheten att få frigång gäller främst om du har ett längre fängelsestraff, två år eller mer. Det vanligaste är att frigång beviljas efter det att du har placerats på öppen anstalt. Men du kan ansöka om frigång så fort du är inne i permissionsgång, och det förekommer att man kan få frigång direkt från sluten anstalt. Det räknas som en träning inför frigivningen efter ett långt straff. Syftet är att få en smidigare övergång till livet ute i samhället. Genom frigången kan du förbättra din frigivningssituation i fråga om arbete och utbildning. Därför kan man ibland få gå ut på frigång ganska lång tid innan frigivningen och inte bara de allra sista månaderna.

Fotboja i slutet av straffet är en annan möjlighet till utslussning som nyligen inletts på försök. Det innebär att du inte alls behöver vara på anstalten utan är hemma, på arbetet eller i skolan enligt ett strikt reglerat schema. Det kallas IÖV-utsluss och kan maximalt omfatta de sista fyra månaderna innan frigivning. I stort sett är det samma arrangemang som med en "vanlig" fotboja, fast med något större möjligheter till fritidsaktiviteter. Det är till exempel inga problem att gå ut med hunden, bara det görs enligt ett uppgjort schema. En vanlig vecka består av 20 timmar sysselsättning och 20 timmar fritidsaktiviteter. Alla som har ett fängelsestraff på två år eller mer kan ansöka om fotboja i slutet av straffet. För att komma ifråga ställs krav på skötsamhet och ordnade förhållanden på utsidan. Var beredd på regelbundna kontroller om du får fotboja. Under hela tidsperioden gör frivården oanmälda besök i ditt hem för att kontrollera bland annat nykterheten. Det kan ske på dygnets alla timmar.

8. 34 § placering

Enligt 34 § i KvaL har du möjlighet att vistas utanför anstalten under sista delen av straffet, "om särskilda skäl föreligger". Det handlar om att få tillgång till vård och behandling eller andra insatser som inte finns inom kriminalvården. De vanligaste alternativen är familjehem eller behandlingshem där man kan få hjälp med sitt missbruk.

Vem kan få en 34 §?

Egentligen kan vem som helst söka, om det inte står något annat i ens särskilda villkor*. Du kan ansöka om en 34 § för att studera, till exempel på en folkhögskola eller någon annanstans där du bor och går i skola på samma ställe. Men i allmänhet kan man säga att 34 § framför allt handlar om missbruksproblem. Det är betydligt enklare att få en placering om du är drogberoende och om syftet är att du vill ta dig ur missbruket.

Främsta argumentet för att komma ut på en 34 § är alltså en vilja att bli av med drogerna. Det krävs att du är motiverad att ändra din situation och beredd att fullfölja hela behandlingen även efter villkorlig frigivningsdag. Villkorlig frigivningsdag är den dag du egentligen skulle ha muckat från anstalten. Om du till exempel får komma till ett behandlingshem när du har 6 månader kvar på straffet, och behandlingstiden där är cirka ett år, betyder det att du får vara beredd på att satsa 6 månader extra. Skillnaden denna gång är att du gör det för din egen skull. Men fram till frigivningsdatumet är du fortfarande inskriven i anstalten, vilket betyder att du måste vara beredd att återvända dit om du blir utskriven från behandlingshemmet eller själv väljer att avbryta behandlingen.

Hur ansöker man och vem beslutar?

Skriv en anhållan att du vill diskutera dina möjligheter att bli placerad enligt 34 § med din kontaktperson. Du kan också ansöka på egen hand. Din ansökan tas upp i kollegiet, som ger sin åsikt om planeringen. Beslutet fattas sedan av övervakningsnämnden, om ditt straff är lägre än två år. Om du har fått två år eller mer så ska ditt ärende också upp i övervakningsnämnden, som kommer med ett yttrande i frågan. Men det slutliga beslutet fattas då i en högre instans, kriminalvårdsnämnden.

Det är de beslut som måste till inom kriminalvården. Tyvärr räcker det inte med det. Du måste i regel även få klartecken från socialtjänsten i din hemkommun för att det ska bli aktuellt med en 34 §. Detta eftersom placeringen är en fråga om resurser och kriminalvården ställer bara upp den första tiden, fram till frigivningsdagen. Därefter är det socialtjänsten som ska stå för notan. Du behöver med andra ord en så kallad ansvarsförbindelse. Ansvarsförbindelsen innebär att om du inte är klar med din behandling på frigivningsdagen, går socialtjänsten i din hemkommun in och betalar.

I vissa kommuner kan det vara svårt att få en ansvarsförbindelse. Det beror helt på kommunens ekonomiska prioriteringar. Var därför beredd på att du kan behöva övertyga handläggarna på socialtjänsten om att 34 § är den bästa lösningen, att det är förutsättningen för att du ska kunna starta ett nytt liv utan droger och kriminalitet. Om du får ett nej, försök prata med dem igen. Det finns flera exempel på att socialtjänsten gått med på 34 § placeringar först efter upprepade påstötningar.

Var ute i god tid

När får man tidigast komma ut på en 34 §? I KvaL står att "den planerade vård- eller behandlingstiden" inte bör vara "kortare än den beräknade återstående verkställighetstiden". Det betyder att om du söker dig till ett behandlingshem där du ska vara minst ett år, kan du räkna med att få komma dit tidigast ett halvår innan frigivning, om din 34 § blir godkänd. Men det finns undantag från denna regel. Du kan få komma ut några månader tidigare, eller senare. Har du särskilda villkor så står det där när du tidigast kan bli placerad enligt 34 §.

Det gäller att vara ute i god tid! Det tar lång tid att planera placeringen och det är många som ska säga vad de tycker (kontaktperson, kriminalvårdsinspektör, socialsekreterare med flera). Dessutom måste du kanske åka på några studiebesök för att titta på olika alternativ innan du bestämmer dig. Och när allt det här är klart ska övervakningsnämnden eller kriminalvårdsnämnden ha sista ordet. Har du tur går allt smidigt, men det kan också ta åtskilliga månader. Att komma ut på en 34 § kräver stort tålamod i dagens läge.

Om du vill få en uppfattning över det utbud av behandlingsalternativ som finns, kan du beställa en förteckning som heter "Hem för vård och boende och Familjevårdsenheter" (artikelnr 4249). Den är gratis och du får den genom att skicka en beställning till KVS förlag: KVS, Information, 601 80 Norrköping. Alternativt kan du bläddra i den tjocka HVB-katalogen*, där det finns beskrivningar av landets alla behandlings- och familjehem. Kolla samtidigt att kriminalvården har ett avtal med stället som du vill komma till. Saknas ett sådant avtal är det svårt att få placeringen beviljad.

9. Att överklaga beslut

När du får ett beslut som du inte kan acceptera finns alltid möjligheten att överklaga. Du har rätt att få beslutet prövat högre upp i hierarkin. Många tror att man måste skriva och formulera sig på ett speciellt sätt för att ha kontakt med myndigheter. Men du behöver inte skriva någon krångelsvenska för att överklaga ett beslut. Kom bara ihåg att inte använda svordomar och slanguttryck, det ser illa ut i brev.

Skriv enkelt

KKK är en bra princip när man skriver till myndigheter. Det betyder att man bör skriva Kort, Klart och Koncist. Krångla inte till det - det är lättare att läsa och förstå ett kortfattat brev än ett långt och surrigt brev.

Det blir oftast bäst om du skriver själv, för då blir det dina egna ord som kommer på pränt. Det kan vara svårt för någon annan att få fram exakt vad du vill säga. Dessutom känns det ofta mer rätt för en själv att skriva överklaganden och anmälningar, istället för att överlåta detta åt någon annan som är mera van att skriva. Var inte rädd för att skriva fel - ingenting är fel i sådana här fall. Har du problem att skriva på svenska finns inget som hindrar att du skriver på ditt eget språk. Myndigheten lämnar i dessa fall iväg brevet för översättning.

Rätt i sak

Det viktigaste när du överklagar är att visa att du har rätt i sak. Se till att ha så mycket som möjligt på fötterna. Argumentera sakligt, hänvisa till fakta och belägg som styrker dina påståenden. Var noga med att bemöta myndighetens yttrande med konkreta uppgifter.

Det kan vara ett tips att läsa genom KVVFS-pärmen för att hitta paragrafer som kan motivera en ändring av beslutet. Det skadar inte heller att hänvisa till KvaL. En paragraf som är värd att komma ihåg är följande. "Intagen skall behandlas med aktning för hans människovärde. Han skall bemötas med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt. Intagen skall visa hänsyn mot anstaltspersonal och medintagna. Han skall rätta sig efter de ordningsregler som gäller för anstalten och de anvisningar som anstaltspersonalen lämnar honom." (9 § i KvaL) Det finns en tendens att personalen bara hänvisar till det sista stycket om hur de intagna ska uppträda. Men paragrafen handlar lika mycket om hur personalen ska uppträda mot de intagna, nämligen med respekt och förståelse.

Kopior

Se till att få ett skriftligt avslag och spara kopior på avslaget. En kopia på avslaget bör alltid bifogas överklagan eller anmälan. Det kan också vara en bra idé att skicka kopior på själva överklagan till de instanser man redan fått nej ifrån. Om man överklagar ett beslut till KVS eller gör en JO-anmälan kan man samtidigt skicka en kopia "för kännedom" till anstalten. Detta för att samtliga inblandade ska känna till ärendet och för att visa att man inte accepterar illa motiverade beslut eller avslag.

När du överklagar ett beslut får alltid motparten tillfälle att yttra sig. Så fort du får kännedom om detta har du möjlighet att göra ett motyttrande. Du kan välja att yttra dig en extra gång, men du måste absolut inte göra det. Undvik att överklaga och skicka in skrivelser i onödan. Det är lätt att bli klassad som rättshaverist.

Gå rätt väg

Det ska stå på beslutet hur man beter sig för att överklaga. Det är viktigt att gå rätt väg: du måste överklaga till rätt instans. Gången är följande: först kriminalvårdsinspektören, sedan kriminalvårdschefen och därefter kriminalvårdsstyrelsen. Det innebär att om du vill överklaga ett beslut från anstalten skriver du till KVS. Nästa instans efter KVS är länsrätten. Ett nej från KVS behöver med andra ord inte vara sista ordet.

Du kan också när som helst under processen göra en anmälan till justitieombudsmannen (JO). Du kan även välja att göra en JO-anmälan direkt eller sedan du fått avslag från KVS. Samma sak gäller justitiekanslern (JK). Både JO och JK är fristående i förhållande till kriminalvården. Samtidigt ska man veta att varken JO eller JK har resurser att utreda alla anmälningar som de får in.

10. Att jobba med förtroenderådet

Det finns många sätt att göra anstaltslivet lite drägligare. Ett fungerande förtroenderåd kan spela en viktig roll för att driva utvecklingen i rätt riktning och föra fram dina och dina medfångars problem och synpunkter. Att vara 50 eller till och med 200 personer ger betydligt mer tyngd bakom ett krav än om man själv hävdar sin rätt mot anstalten. Genom att ha en gemensam kassa går det dessutom att genomföra betydligt mer saker som gör det trevligare för alla fångar. Här följer ett förslag på hur förtroenderådet kan vara organiserat rent praktiskt.

Organisation

Förtroenderådet representerar samtliga fångar på en avdelning eller en anstalt. Alla ska känna sig delaktiga och ha möjlighet att vara med och fatta beslut på stormöten. Mellan dessa möten ska det löpande arbetet skötas av en styrelse. Styrelsen är fångarnas valda ombud och har enligt kriminalvårdens anstaltsföreskrifter rätt att sammanträda under arbetstid. Inom styrelsen finns olika funktioner varav följande är de viktigaste.

Ordförande. Den som är ordförande tar det övergripande ansvaret för förtroenderådet, kallar till möten och håller i kontakten med anstalter och media.

Sekreterare. Sekreteraren för protokoll vid varje möte. Det är särskilt viktigt när det gäller möten med anstaltsledningen, där man alltid ska se till att få tagna beslut dokumenterade och justerade (underskrivna) av någon i anstaltsledningen som var med på mötet.

Kassör. Kassören är ansvarig för förtroenderådets kassa. Oftast har både ordföranden och kassören tillgång till förtroenderådets konto på anstalten, men det är kassören som ansvarar för ekonomin.

Fritidsansvarig. Den fritidsansvarige har hand om kontakten med anstaltens fritidsansvarige. Uppgiften är också att arrangera förtroenderådets idrotts- och spelturneringar, tipspromenader och biokvällar, samt ansvara för inköpt material.

Val av styrelse

Ordförande, kassör, sekreterare och fritidsansvarig väljs på ett stormöte där alla fångar som ingår i förtroenderådet ges tillfälle att närvara och ge sina synpunkter. Meddela tidpunkt för stormötet ett par dagar i förväg. Ibland kan det vara nödvändigt att hålla slutna omröstningar så att ingen känner sig pressad att rösta på ett visst sätt. Det är viktigt att inse att alla fångar är medlemmar i det förtroenderåd som man skapat och att det är på fångarnas uppdrag som styrelsen arbetar, inte tvärtom.

Avdelningsrepresentanter

Varje avdelning ska utse en egen representant som närvarar vid de möten som förtroenderåden håller internt. Det ska helst vara en per avdelning. Denna avdelningsrepresentant ska framföra önskemål från andra fångar på sin avdelning till förtroenderådet. En annan uppgift är att meddela de andra på avdelningen vad som sagts under mötet.

Möten

Alla frågor som angår anstaltsvistelsen kan diskuteras på förtroenderådets olika möten. Det är diskussionen på dessa möten som är motorn i förtroenderådsarbetet. Genom omröstningar avgörs sedan vad förtroenderådet ska göra. Den som är sekreterare på mötet ska föra protokoll, där det punkt för punkt står vad som sagts och beslutats under mötet. Protokollet ska justeras av ytterligare en person, förslagsvis av ordföranden.

Veckomöten

Varje vecka bör styrelsen tillsammans med avdelningsrepresentanterna hålla så kallade veckomöten. Fördelen är att man får kontinuitet i sitt arbete på det sättet. Dessutom blir det inte så mycket att ta tag i per gång eftersom fångars önskemål kommer in i en jämnare ström genom avdelningsrepresentanterna.

Det är viktigt att föra protokoll över de här mötena som man sedan sätter upp på varje avdelning. Det gör att alla fångar ser att det händer något och kan följa med i arbetet. På veckomötena ska också helst kassören göra en saldoredovisning och berätta ifall förtroenderådet har haft några större utgifter, så att alla har insyn i ekonomin.

Stormöten

Man bör hålla regelbundna stormöten, till exempel ett varje månad. Då samlas alla fångar och förtroenderådet har gjort upp en mötesordning där man tar upp sina punkter, samt en fri punkt där alla kan säga sin mening. Det är bra att ha stormötena i anslutning till ett anstaltsrådsmöte så att förtroenderådet kan meddela vad som sagts där. Naturligtvis ska det föras protokoll på mötet där man tar med sådant som bestämts tillsammans. Stormöte ska även tillkallas varje gång man har en konflikt med ledningen eller en sympatiaktion planeras. Då kan alla ge sin syn och man bestämmer tillsammans genom majoritetsbeslut hur man ska gå tillväga. Det är lättast om förtroenderådets styrelse har tagit fram ett förslag som man sedan röstar om.

Dessutom ska man hålla ett stormöte om någon i styrelsen ska bytas ut, oavsett om det är på grund av personliga skäl eller om det beror på missnöje från medfångar.

Planeringsmöten

Förtroenderådets styrelse bör också ha planeringsmöten för att lägga upp strategier inför till exempel ett anstaltsrådsmöte. Där bestämmer man vad som ska tas upp, gör ett förslag till en mötesdagordning och bestämmer vem som ska föra talan vid de olika punkterna. Fördelen med att göra det här i förväg är att man inte hamnar i en situation framför anstaltsledningen där man talar i munnen på varandra och blir oeniga. Har man rett ut motstridiga åsikter redan före mötet och är överens om vad man ska ta upp, då är chansen större att uppnå det man vill.

Anstaltsrådsmöten

Man bör ha som en rutin att ha ett möte i månaden med anstaltsledningen. Det beror på att man ofta måste påminna om olika saker som man kommit överens om. Går det då ett halvår mellan mötena så tar det lång tid att få besluten verkställda. På anstaltsrådsmötet ska förslagsvis bara ordförande, kassören och sekreteraren närvara för att diskutera med ledningen. Den som för förtroenderådets talan är ordföranden, om man inte i förväg har kommit överens om något annat. En representant för ledningen som var med på mötet ska justera protokollet. Det är bäst om det är någon från anstaltsledningen eller mötesordföranden.

Matråd Ett återkommande samtalsämne är maten. För att lättare få igenom förbättringar kan man ha särskilda matrådsmöten mellan förtroenderådet och kökschefen. Det blir ett forum för att ta upp alla sorters problem kring maten som kan förekomma. Det här matrådet kan träffas med jämna mellanrum ett par gånger om året.

Ordlista

Kontaktperson (kontaktman) är den personal som du skall vända dig till i första hand om du har frågor. Denna person är också vakt på avdelningen. När man pratar om kontaktperson syftar man snarare på den vårdande än den vaktande funktionen.

Verkställighetsplanen avgör hur din anstaltstid ska se ut i grova drag, dels sådant som rör säkerheten, till exempel när du kan få din första permission eller om du ska ha permissionsstege. Men där ska också ingå vad man ska göra av sin tid i fängelse, en planering beträffande arbete, studier, hälsovård eller annan behandling. Man kan själv försöka vara med och påverka sin verkställighetsplan. Egentligen ska den revideras var tredje månad, eller då det finns behov för det, men det är inte alltid som detta sker.

Behandlingskollegiet, eller bara kollegiet, är ett möte där kriminalvårdsinspektören, din kontaktman och eventuellt annan personal såsom arbetsledare eller studieansvarig diskuterar och fattar beslut om dig och övriga intagna. Du har formell möjlighet att närvara, dock inte när själva beslutet fattas.

Initialkollegiet är det allra första kollegiet. Där fattas beslut om din verkställighetsplan, som ska vara upprättad inom tre veckor efter intagningen.

Kvaltid (kvalifikationstid) är den tid som du måste sitta av innan du kan få din första permission. Men det kallas också kvaltid då du under en bestämd tid får ett påtvingat uppehåll i din permissionsgång. Om du har fått en permission indragen på grund av misskötsamhet ges du en kvaltid (4-6 månader) innan du åter kan få normalpermissioner.

NP = normal permission.

SP = Särskild permission.

KvaL = Lag om kriminalvård i anstalt.

Särskilda villkor är bestämmelser som gäller för en intagen och som gör att han eller hon så att säga är undantagen från de allmänna bestämmelserna i vissa avseenden. De särskilda villkoren är helt individuella. Ett exempel är: permissionsstege i fyra steg och 34 §- placering tidigast 9 månader innan villkorlig frigivningsdag. Villkoren ska egentligen omprövas "när anledning finns", men ofta hänger de med hela tiden.

Övervakningsnämnden beslutar i ärenden som till exempel 34 §- placering för dem som har upp till 2 år. För dem som är dömda till längre straff kan inte övervakningsnämnden ensam fatta beslut, men den måste ge bifall till 34 §- placeringen för att ärendet ska gå vidare till nästa nämnd.

Kriminalvårdsnämnden prövar frågor om halvtidsfrigivning för dem som är dömda före 1999-01-01 (då den möjligheten togs bort) och beslutar om 34 §- placeringar för dem som är dömda till 2 år och uppåt.

Frivården är den del av kriminalvården som tar över efter frigivningen. De flesta friges idag efter två tredjedelar av strafftiden. Det kallas villkorlig frigivningsdag eftersom du fortfarande står under frivårdens övervakning och kan återkallas till fängelse vid allvarlig eller upprepad misskötsamhet. Frivården har dessutom hand om det som kallas för alternativa påföljder, till exempel kontraktsvård, fotboja och samhällstjänst.

Var finns mer information?

KVS Förlag
Kriminalvårdsstyrelsen har ett förlag med en del litteratur som kan vara användbar. Här finns allt från ordlistor, information om häktades rättigheter, kontraktsvård, kriminalvårdsstyrelsens verksamhetsplan, till forskningsrapporter och instruktioner om personalens tjänstedräkt. En del material finns översatt till andra språk; engelska är vanligast men här finns även texter på turkiska och polska. Allt material kan beställas kostnadsfritt av intagna. För att få en överblick över vad som finns, skicka efter Materialkatalog 2000. Skriv till: KVS, Information, 601 80 Norrköping.

HVB-katalog
Förteckning över Hem för vård eller boende & familjevårdsenheter. I denna bok hittar du en beskrivning av landets alla behandlings- och familjehem. Det står vilken behandling som erbjuds och vilken målgrupp man riktar sig till. Det anges om motivations-, behandlings- eller familjehemmet tar emot 34 §- placeringar från kriminalvården. Adress och information om hur man ansöker finns också med för varje enhet. Om du funderar på att söka en 34 § och inte hittar HVB- katalogen i biblioteket på din anstalt, kan den beställas från: KatalogData, Libanon, 645 92 Strängnäs. Inklusive frakt kostar boken drygt 500 kronor.

Samhällsguiden
Samhällsguiden är en 600 sidor tjock bok med upplysningar om vilka regler som gäller och vart du ska vända dig i olika frågor. Det kan gälla skatter, försäkringar, rättshjälp eller nästan vad som helst. Kan vara bra att ha på avdelningen som uppslagsbok. Dessutom finns ett utförligt adressregister över statliga myndigheter, alla kommuner, länsrätter och hovrätter över hela landet. Boken kostar drygt 250 kronor och kan beställas genom Fritzes Kundservice, 106 47 Stockholm. Den finns även upplagd på internet: www.samhallssguiden.riksdagen.se

KVVFS-pärmen
KVVFS står för Kriminalvårdsverkets författningssamling. Pärmen ska finnas på varje anstalt, det är bara att begära att kolla i den. Där kan du se vad som gäller i olika frågor, till exempel om du har fått ett beslut som du undrar över. Gäller även i häktet. KvaL-pärmen är en bantad version av KVVFS-pärmen och innehåller bara själva lagtexten.

Stora Fondboken
En bok som innehåller en beskrivning av samtliga landets fonder. Det står vad fonden är till för och vilka villkor som ska vara uppfyllda för att söka just den. Uppdateras varje år, senaste versionen innehåller 6200 olika fonder. Bör finnas på biblioteket. Kan annars beställas från: Stöd & Stipendier AB, Brantvägen 3, 133 42 Saltsjöbaden. Kostar runt 700 kronor med frakt och är på 1000 sidor.

Vart kan man vända sig?

JO

Justitieombudsmannen, JO, ska övervaka att myndighetsutövningen följer lagen. Om man som medborgare har blivit felaktigt behandlad av en myndighet eller utsatts för övergrepp av enskilda företrädare för myndigheten, till exempel kriminalvården, kan man anmäla detta till JO. Varje år görs 500-700 JO-anmälningar mot kriminalvården. De flesta handlar om isoleringar, kroppsvisitationer och brevgranskningar som upplevts som felaktiga och kränkande. JO gör sedan en utredning av fallet om det finns förutsättningar för det. I allmänhet utreder JO inte sakfrågor, som till exempel om det var rätt eller fel bedömning att vägra en permission. JO ser mest till den formella sidan, handlades ärendet på ett formellt riktigt sätt? Utredningen kan resultera i att JO framför kritik mot den som är ansvarig. Av de JO-anmälningar som görs mot kriminalvården händer detta i runt 10 procent av fallen. Det kan också hända att JO väcker åtal i vanlig domstol, om utredningen visar att det handlar om ett klart lagbrott. Detta sker någon gång per år.

En JO-anmälan görs skriftligen till: Justitieombudsmannen, Box 16 327, 103 26 Stockholm. Du kan också ringa dit: 08-786 40 00. Det är riksdagens växel, be att få bli kopplad till någon av JO-handläggarna som har hand kriminalvården.

JK

Justitiekanslern, JK, har liksom JO till uppgift att övervaka att myndighetsutövningen följer lagen. JK har dock inte samma personalresurser när det gäller att utreda enskilda fall. Tillsynen gäller mer allmänna brister i den offentliga verksamheten. Men det går att anmäla tjänstefel till JK. Om man suttit häktad (eller varit anhållen mer än 24 timmar) och blivit frikänd är det till JK man ska vända sig med skadeståndskraven. Det finns en ansökningsblankett att hämta på JKs hemsida: www.justitiekanslern.se. I vanliga fall är då ersättningen 500 kronor för varje dygn man varit frihetsberövad.

En JK-anmälan görs skriftligen till: Justitiekanslern, Box 2308, 103 17 Stockholm. Telefon: 08-405 10 00 (växel).

KRIS

KRIS, Kriminellas revansch i samhället, har funnits sedan 1997 och har idag lokalföreningar på runt 20 orter i landet. KRIS riktar sig till före detta kriminella eller missbrukare som bestämt sig för att bryta med sitt gamla liv och försöka ta tillbaka en plats i samhället. Tanken är att hjälpa människor som friges från fängelse att hålla sig borta från kriminalitet och droger genom att erbjuda dem ett nytt hederligt och drogfritt socialt nätverk.

Hederlighet, drogfrihet, kamratskap och solidaritet är mottot. Ibland möter man upp folk redan vid frigivningen från anstalt. Mycket av KRIS verksamhet handlar om kamratstöd i praktiken. Kurser och olika former av fritidsaktiviteter är en viktig del av ve