Organisation och ansvar

---

Kategori: Aktivism

I Jönköping hölls en autonom helgträff 1999. Året efter hölls en ny träff och innan den helgen skickade arrangörsgruppen ut denna artikel till deltagarna. Eftersom frågan om medlemmar som inte gör sådant de tagit på sig att göra tyvärr fortfarande är aktuell kan denna artikel vara intressant som diskussionsunderlag. Personligen tycker jag inte att dessa kriterier är nödvändiga att applicera på alla organisationer (även om de i det specifika fallet var det), men artikelns grundprinciper är viktiga för alla seriösa politiska grupper att diskutera!
/En autonom i Linköping

Under den första autonoma helgträffen i Jönköping tog olika aktivister och grupper på sig att utföra olika aktiviteter. De flesta uppgifter har genomförts, vissa har ändrats på grund av ändrade förutsättningar, men det har också varit en del som inte skött sina självpåtagna uppgifter. Som ett svar på det problemet började arrangörsgruppen en diskussion om ansvar eftersom det drabbar oss som kollektiv när folk inte gör vad de sagt att de ska göra. Följande artikel sammanfattar diskussionen som förts i arrangörsgruppen och kommer med ett konkret förslag om hur vi som politiskt aktiva kan skapa bättre förutsättningar för att aktivister ska börja ta sitt ansvar. Vi har valt att skicka ut den för att alla deltagare ska få ta del av diskussionerna och för att underlätta eventuella beslut på helgen.

Ett diskussionsunderlag om organisation och ansvar inför den autonoma helgträffen år 2000

Den första autonoma helgträffen var nyskapande på två sätt. För det första gick deltagarna från att vara konsumenter till att vara just deltagande. Helgen innehöll inga föredrag eller andra programpunkter där majoriteten av deltagarna var passiva. För det andra så sattes det upp öppna kriterier för vilka som var välkomna till helgen. Det förde med sig att deltagarna kunde känna sig trygga i gruppen och komma vidare i sina diskussioner utan att bromsas av diskussioner som de flesta deltagare redan tagit ställning till. Ett problem som dykt upp i många mer öppna sammanhang som t.ex. Ya Basta-helgen i Malmö.

Nu är det dags för den andra autonoma helgträffen i Jönköping. Den första helgen var mycket bra, men det uppstod ett problem som vi kan konstatera nu i efterhand. En handfull deltagare gjorde inte det de tog på sig att göra efter träffen. Det här har fått stora konsekvenser, som dock inte märks utan kunskapen från förra träffen. Skadan är alltså förhållandevis ringa och har begränsats av att andra aktivister varit flexibla och "täckt upp" delar av det som skulle göras alternativt omformat projekten och genomfört dem i mindre/annan form.

Hur löser vi då det här problemet och hindrar det från att uppstå igen?

Personligen tror jag att detta är en fråga som knäckt många radikala grupper. Ett fåtal tar på sig de uppgifter de inte utför och skapar problem för hela gruppen. Ibland sprider sig en stämning av att det är OK för en individ att inte utföra saker som individen tagit på sig till flera i gruppen och till slut löser gruppen upp sig. De individer som försökt vara aktiva skapar sedan ofta nya grupper som ibland utvecklar sig efter samma mönster. Det är dags att synliggöra detta och bryta mönstret. Vi tvingas återigen att vara nyskapande.

Om vi delar upp aktivisterna efter hur de agerat efter kursen kan vi urskilja tre grundkategorier:

1. De som tar på sig jobb och gör det de sagt att de ska göra.

2. De som inte tar på sig jobb.

3. De som tar på sig jobb som de inte utför. Ibland med mindre skada för gruppen och ibland med konsekvenser som omöjliggör ett stort projekt.

Mitt förslag är att utesluta folk ur grupp 3. Fördelarna med att ha kvar dem är att gruppen som deltar i helgträffarna kan se större ut. En annan fördel är att vi slipper konflikter inom den grupp som etableras på helgträffen.

Nackdelarna är att vår politiska trovärdighet minskar. En annan nackdel är att politiska projekt faktiskt faller när de ansvariga inte genomför dem. Vidare kan andan av att det är OK att strunta i saker vi tagit på oss spridas till andra aktivistgrupper som tar upp beteendet och tror att det är OK att strunta i det för andra gör så. En individ kan också upprepa beteendet om och om igen och på det viset sabotera mycket verksamhet. De som gör vad de tagit på sig kan tröttna på verksamheten om de arbetar med projekt som inte blir av på grund av andras agerande.

Jag hoppas nu att det är uppenbart varför jag hävdar att folk ur kategori 3 ska uteslutas till de utvärderar vad de gjort för fel och det finns fog för att tro att de är pålitliga. Jag menar alltså att en individ kan uteslutas ett år, men vara välkommen nästa om det finns orsaker att tro att individen slutat sabotera för sina kamrater genom att ta på sig saker den inte håller. När jag ser i min politiska backspegel så önskar jag att detta hade gjorts för länge sedan, då hade mycket bekymmer inte återupprepats i de grupper jag varit aktiv i. Det här är autonoma helgträffen 2000:s "kriterier"-debatt. Det här är en konstruktiv lösning som faktiskt kan fungera och som jag tror fler seriösa politiska grupper kommer att ta efter.

Rent praktiskt:

Situationerna kan se olika ut inom de kategorier jag valt att ta upp här. Därför har jag valt att göra följande förtydliganden i frågeform.

- Hur gör vi detta då?

Mitt förslag är att de som inte genomfört sitt självpåtagna arbete inte godkänns till helgen. Arrangörsgruppen får helt enkelt meddela om det, sakligt och konstruktivt.

- Är det inte bra att utesluta kategori 2 också? De gör ju ingen nytta.

Kategori 2 kan vara nya aktivister som känner att de projekt som diskuteras inte är något de är intresserade av att delta i. Genom att inte ta på sig något arbete så förstör de inte heller något projekt eftersom ingen räknar med att de ska göra något. Fördelen att ha med dem är dels informationsspridning (det är ju ändå kamrater som uppfyller kriterierna) och dels att folk kan välja hur mycket de vill engagera sig och utvecklas i sitt eget tempo.

- Men är det inte hårt att utesluta folk som gör andra bra aktioner?

Det är tråkigt, men samtidigt visar det att vi inte accepterar att de förstör för oss som politiskt kollektiv. De måste ta ansvar för att de har tagit på sig arbete och inte utfört det. Det är "hårdare" för de kamraterna som faktiskt gör det de har tagit på sig och som kanske också får bära det arbete som inte blir gjort eller se hela projekt falla.

- Men om de utvärderar sig och har ursäkter?

Om de utvärderar sina uteblivna handlingar och har rimliga orsaker till sitt agerande, så finns det kanske orsak att komma på en helgträff direkt efter att de struntat i att göra vad de skulle. Det rimliga är väl att en individ om den inte kan utföra sitt självpåtagna uppdrag kontaktar andra för att de till att jobbet ändå blir gjort. Mitt förslag är dock att vi som grupp avstänger folk ur kategori 3 för den kommande helgen för att visa allvaret i det hela. En bra aktivist kan också inse vad den gjort dåligt och förbättra sig. VI utestänger inte för att vara elaka utanför för att vara snälla mot de som sköter sina uppdrag.

- Om någon tar på sig något och struntar i det, men det är ingen skada skedd för någon annan fixade det?

Nästa gång finns det kanske ingen annan som kan städa upp efter dem. Det handlar om ansvar och att inte tynga aktivister som gör vad de ska.

- Är det inte lite överdrivet?

Ett fotbollslag skulle inte kunna genomföra sin verksamhet om den inte kunde räkna med att alla deltagarna gör vad de tagit på sig. Till exempel att spelarna dyker upp när de ska och att de gör vad de tagit på sig, till exempel ordnar bilar till bortamatcher, tar med matchtröjor och så vidare. Hur kan vi räkna med att genomföra politiska projekt om vi inte kan räkna med att folk gör vad de tagit på sig? Att den första helgträffen blev bra och att det känns fett att ordna nästa kommer för mig ur en känsla av tillit i gruppen. Sakerna händer och jag litar på arrangörsgruppen. Låt oss sprida den känslan till hela helgträffen och skapa ett arbetsklimat där jobbet blir gjort!