Aktivister från queerfeministiska blocket: "Demonstrationen var en spark i röven på de styrande i Köpenhamns kommun"

---

Kategori: Intervjuer

Den 6 oktober samlades mellan 5 000 – 8 000 personer för att ta ett nytt ungdomshus i Köpenhamn. Demonstranterna använde sig helt av ickevåldsliga metoder men trots det blev de bemötta med tårgas, batongslag och hundar. Motkraft har intervjuat två tjejer från Skåne, Sofia och My, som deltog i demonstrationens gula queerfeministiska block, och senare blev gripna efter att de lyckats besätta området kring Grøndalsvænge 13.

Motkraft: Varför engagerar ni er för ungdomshusfrågan i Köpenhamn?

Sofia: Jag tycker det är viktigt att ungdomarna i Köpenhamn skall ha en plats att uttrycka sin politik och kultur på. Ungdomshuset såldes med hänvisning till en äganderätt som jag inte tror på. Det är en självklarhet att hjälpa till i Köpenhamn. För mig är det närmre än att åka till t.ex. Göteborg eller Stockholm. Aktivitetshuset i Malmö, där jag varit aktiv, har också haft problem liknande Ungdomshusets, därför känns det ännu mer relevant att hjälpa till.

My: Solidaritet! Politikernas hantering av Ungdomshuset visar tydligt hur viktigt det är för dem att upprätthålla den privata äganderättens status. Att de använder stora summor pengar för att hålla ungdomarna utanför dessa oanvända byggnader. Vi ville såklart stödja våra kamrater i den kampen.

Motkraft: Kan ni beskriva själva demonstrationen?

My: Demonstrationen gick ut på att ta ett nytt ungdomshus. Vi var uppdelade i olika block med olika färgkoder – efter funktion och syfte. Vi gick i det gula queerfeministiska blocket där syftet var att hålla ihop och att alla skulle kunna vara med. Det gick bra - vi kom in i huset!

Sofia: Demonstrationen var fantastisk. Det var mycket folk och stämningen var på topp trots att vi visste att vi skulle möta polis och motstånd. Att det inte blev våldsamt är imponerande med tanke på förutsättningarna. Arrangörerna skötte det fantastiskt. Det blir lättare att demonstrera i framtiden nu tror jag. Se bara på vad det var för folk i demonstrationen; allt från ungdomar till småbarn och pensionärer.

Motkraft: Hur gick det till när ni stormade området kring det nya huset?

My: Vi fick syn på en öppning i polisens linjer och lyckades ta oss igenom den helt enkelt. Totalt var vi över 200 personer som lyckades.

Sofia: När de andra blocken splittrades av tårgasangreppen kändes det som vi var mer enade. I allt det här lyckades vi klippa upp taggtråden som polisen placerat ut och ta oss in. Jag fattade inte att vi var på området först, men sen började polisen skjuta tårgas.

Motkraft: Varför satte polisen in tårgas?

My: De ville få oss därifrån. De ville få oss att backa. Polisen borde ha flyttat på sig och gått hem istället. Men vi klarade tårgasen bra och det kunde ha gått värre.

Sofia: Jag tror det hade varit värre om de slagit till hårdare med till exempel batongslag också.

Motkraft: Hur var det på det ockuperade området?

Sofia: Det var jättetrevligt. Vädret var bra och stämningen var ännu bättre men det flesta trodde nog att vi inte skulle kunna komma undan från polisen.

My: Vi i det gula blocket var nästan de enda som lyckades ta oss in. Först trodde vi det skulle komma fler men polisen hade lyckats spärra av området.

Sofia: Sedan omringade polisen oss och satte in hundar. Det tyckte vissa var jobbigt. Men med att just vi lyckades ta oss in tror jag att vi visade att en bra aktivist inte behöver vara en tuff kille med maskering. Det kan vara vi som annars kanske bara går i mitten av demonstrationståget.

My: Men vi visste att vi alla skulle bli gripna tillsammans och det kändes bra.

Motkraft: Hur gick själva gripandet till?

My: De omringade oss och sa att vi var gripna för egenmäktigt förfarande eller något sånt. Min danska är inte den bästa. Själva gripandet tog kanske tre timmar.

Sofia: Sedan satte de på oss plasthandfängsel och vi fick sitta med plasthandfängsel på marken i kanske en timme innan de fick in oss i polisbussarna.

My: Totalt tror jag de grep cirka 210 på platsen runt huset.

Motkraft: Hur behandlade polisen er och vad hände sedan?

My: Det var olika. De verkade som de behandlade de som höll käften mycket bättre än de som klagade på vad polisen höll på med. Sedan förde de oss till polisstationen där vi fick sitta på golvet med handfängsel i elva timmar.

Sofia: Vi fick sitta i en så kallad fiskbensställning men efter ett tag började vi skita i deras regler som sade hur vi skulle sitta. Sedan tog det jättelång tid för oss att få gå på toa och få vatten och sådär. Flera timmar. När vi väl fick kissa så stod polisen och stirrade på en. Sedan fick vi sitta tolv personer i varje cell vilket var väldigt trångt.

My: De höll korta förhör och frågade om man erkände brott också; vilket ingen gjorde. Därefter fotade de oss och tog uppgifter om kläder och sådär. Man kan kanske sammanfatta situationen med att det var en lång natt på ett kallt garagegolv.

Sofia: Jag var sist kvar i min cell och när jag skulle släppas frågade de om jag var på plats och att de skulle skicka hem böter.

My: Jag är så jävla glad över hjälpen vi fick från ABC och alla vänner som hela tiden skickade in SMS. Även aktivisternas sjukvårdare gjorde ett jättebra jobb.

Motkraft: Hur fortsätter ni nu?

My: Det här var inte sista gången vi var där. Vi kommer fortsätta hjälpa till i kampen för ett nytt ungdomshus.

Sofia: Det känns som att den här demonstrationen var en spark i röven på de styrande i Köpenhamns kommun. Det är klart vi fortsätter.