Carta di Milano

---

Kategori: Autonomi och operaism

Dessa tre motioner antogs på det gemensamma nationella mötet på sociala centret Leoncavallo i Milano lördagen den 19 september 1998. De representerar syntesen av förslagen från arbetsutskotten och stormötet beslutade att förena dem och skapa detta dokument: la Carta di Milano (Milano-traktatet).

1. Utskottet om ”Repression, avkrimininalisering och fängelse” bidrog med följande formuleringar till Carta di Milano:

Vi erkänner inte dagens rätt förrän rätten erkänner oss!

Denna ”rätt” är vi inte en del av eftersom de inte längre är adekvata för att tolka de nya sociala villkoren som skapats av de djupa förändringar som detta land genomgår. Straffsanktionerna för samhälleligt orsakade beteenden från en utvecklingsmodell som bara garanterar osäkerhet och uteslutning i en total uteslutning av framtidsperspektiv, är ett bevis på hur mycket den juridiska kulturen har sjunkit i detta land. Man diskuterar om ”vändningar”, där man delar sig om hur man ska bemöta den svåra samhällssituationen och arbetslösheten som drabbar allt större sektorer av befolkningen men samtidigt så riktar man hårda sanktioner mot detta tillstånds samhälliga uttryck.

Den omedelbara effekten av denna mekanism är att begränsa uttrycken av missnöje för att hindra den definitiva explosionen av detta juridiska systems kris. Vi, de sociala centren, förenade till det nationella mötet på Leoncavallo den 19 september 1998 har redan tusentals rättsprocesser och inkvisitioner mot oss för att vi för att ha kämpat för vår rätt till existens, så vi känner att våra villkor är lika som de som får utstå kriminalisering av deras rättigheter utan andra samtalspartners eller svar förutom domare och ordningsmakten, rättsprocesser och domar.

Vi anser att, precis som för de sociala kamperna, så är det ett brott mot mänskligheten att ha strafflagar för användandet av användandet av lätta droger. Det är som att använda fängelsedomar mot sjukdomar som aids och ”samhällesnödlägen”. Fängelset är har aldrig varit ett alternativ mot social exkludering och marginalisering och därför kräver vi nu direkt att en ”ny rätt” sätts på dagordningen för den aktuella politiska agendan, en ny rätt som framför allt baseras på:
* Amnesti åt oss och för sjuttiotalsvänstern.
* Rätten till fri cirkulation av män och kvinnor genom ett omedelbart stängande av utvisningsförvaren för immigranter.
* Legalisering/avkriminalisering för brott kopplade till utövandet av förnekade sociala rättigheter.
* Legalisering/avkriminalisering av lättare droger.
* Frisläppande av allvarligt sjuka och aidssjuka, bort från fängelset och de totala institutionernas horisont.

Vi anser att denna strid måste vara en produkt av en synergisk relation med andra olika sociala aktörer för att förstärka de sociala garantiernas horisont och förstärka utrymmen som en politiska dissensus kan bebo. Vi kommer tills vidare direkt börja med att sätta denna nya rätt i verket och förbereder materiellt en traktat rättighet och friheter (carta dei diritti e delle liberté) som utgår från antagandet att dagens rätt erkänner vi inte längre.

2. Arbetsutskottet om medborgarlön bidrar med följande formuleringar till Carta di Milano:

2.1. Medborgarlön som en grundläggande politisk nod och ideal horisont (inför ett statiskt nytt förslag för arbetet, för att motsvara de nya sociala behoven) för att öppna en ny fas av samhällskonflikter och mobilisationer, den enda striden kapabel att konkret ena subjekt och reella samhällen, från nord till syd.

2.2. Öppnandet av en ny bred, pluralistisk konstituerande fas, rik på skillnader, i vilken villkoren bekräftas för skapa en massrörelse, som utgår från denna föreställningskraft (idea-forza).

2.3 Nödvändigheten att skapa ett organiserandet nätverk för rörelsen, utformat att utgå från arbetsgrupper, kollektiv, föreningar (...), som finns i olika territorier, öppna för andras bidrag, för att stimulera en fördjupning av diskussioner, dess cirkulation och mötet mellan olika vägar och experiment som utvecklats i de olika verkligheterna.
Nätverket har som uppgift att uttrycka konkreta förslag för möjliga gemensamma kampanjer; nästa kallelsen kommer att skickas ut från de vita overallernas rörelse i Rom.

3. Utskottet “Sociala center och tomma byggnader” bidrog med följande:

3.1 Vi måste lämna den förlorade dynamiken “Konflikt – Repression – Kamp mot repressionen” och träda in i ett annat panorama, där de sociala konflikterna är bärare av projektualitet. Vi vill skapa virvelströmmen ”Konflikt – Projekt – utökandet av sfären av rättigheter”.

Vi ser projekt som en konstituerande beståndsdel, presumtiva samhällsmodeller, ekonomier och andra relationer. Vi tänker på en konflikt som utgår från oss själva som kan kräva och erövra rättigheter åt alla, och utträda definitivt från självrefererandets logik.

3.2. Vi tror att det är en ouppskjutbar nödvändighet att identifiera en komplex politisk lösning av nationell karaktär som låter de sociala centren utträda från det tillstånd av osäkerhet som de sitter i, och återge befriandet av rummen och återanvändandet av tomma byggnader det sociala värde som tillhör dem. Vi tänker intervenera, både ur dessa idag existerandes synvinkel, utifrån de utrymmen som vi lyckats att erövra under årens förlopp, och ur synvinkeln för en passande aktuell lagstiftning som måste erkänna den särskilda dimensionen av självstyre och rädda självständigheten, den politiska autonomin och den egna administrationen.

3.3. Vi tror det är läge att samla de sociala centrens erfarenheter i en allmän kamp, för att erövra fulla medborgerliga rättigheter, för alla, som utgår från inkomsten, som en verkligt konfliktuell välfärdsreform, och ta oss an former av reappropriationer underifrån av den samhälleliga rikedomen.

Vi har därför beslutat att börja skapa följande listade kampformer:

- En självundersökning på nationell nivå, där alla sociala center deltar, som kan pejla de olika livssituationerna, inom dimensionen anställningsform och/eller arbetsfrågor, hushållsutgifter samt realiserandet av projekt.
- En gemensam faktabank där vi kan diskutera reflektioner, projekt och realiserandet av dessa, möjligheten till publicering, tillgång till finansiering osv.
- Ett nationellt redskap av modell kooperativ, som utgår från arbetsfrågor på lokal nivå och kan intervenera även på den lagstiftande dimensionen i riktning mot att garantera ett totalt erkännande av självstyre.

Utifrån hur detta går, kommer även följande beslut ske:

1. Den 26 september vid den nationella demonstrationen i Milano kommer den gemensamma frontbanderoll för de som deltog på detta möte att ha huvudparollen om medborgarlön och dessutom kommer det göras olika saker för att gemensamt bli synliga, utgåendes från vita overallernas förslag om en möjlighet.

2. Det kommer antagligen organiseras en första initiativdag i oktober månad för att definiera oss, artikulera de olika områdena att utgå från och de olika särskilda konfliktsituationerna, som gemensamma kampmoment för medborgarlön.

3. Det ska upprättas en permanent och effektiv kommunikationskanal mellan de olika projekten som deltar i nätverket. En e-postlista upprättas direkt och andra former av telekommunikation som kamraterna från ECN Milano och ECN Padua kommer ägna sig åt.

/ Nationella mötet 19 september 1998