Den svenska nazirörelsen 1999

Kategori: Antifascism

1999 var ett år av sönderfall för den svenska naziströrelsen. Med de nazistiska organisationernas tillbakagång så kom parallellt en kursändring. Sverige skakades av de råa polismorden i Malexander, bilbomben mot journalisten i Nacka och mordet på syndikalisten Björn Söderberg. Händelserna blev startskottet för den största antifascistiska mobiliseringen i efterkrigstid, varje helg hölls stora manifestationer under hösten i någon stad i Sverige. Den 30 november publicerade de fyra största dagstidningarna namn och bild på de 62 ledande svenska nazisterna och i kölvattnet av publiceringen så sparkades nazister från jobb och uteslöts ur fackföreningar. Pressen ledde till att flera ledande nazister hoppade av.

Vit Makt-musiken

Kazoo/Ultima Thule

Musiken har under 90-talet varit basen för den svenska nazirörelsen, det är ur vit makt-subkulturen som alla organisationsprojekt uppstått. Musik-scenen är inte enhetlig: genom mer "nationalistiskt" inriktade band breddas vit makt-scenen och får en inkörsport. De drivande bakom denna öppnare flygel inom vit makt-musiken är bandet Ultima Thule från Nyköping och musikföreningen Kazoo från Borås. Kazoo organiserar tillsammans med raggarna Jönssonligan Cruisers den årliga musikfestivalen Holmgång, som samlat allt från nazister till de rasistiska delarna av raggarkulturen. Den 14-15 augusti 1999 organiserades den hitintills största festivalen, med bortåt 300-400 deltagare, vid Jönssonligan Cruisers kommunägda hus. Även om arrangörerna gick ut med att de inte skulle ha någon politisk profil på festivalen, så var tillställningen den aktivitet som samlade alla de olika konkurerande nazistiska grupperingarna. Bland annat så deltog nazister från Nationell Ungdom Göteborg, butiken Midgård, Stockholm Skins, NSF Klippan, Brödraskapet Wolkpack samt bandmedlemmar från Pluton Svea och Unit Lost. Holmgång-festivalen har tack vare sin låga offentliga politiska profil blivit den viktigaste offentliga årliga tillställningen för nazirörelsen att träffas.

Bandet Ultima Thule spelade på Holmgång 1999 och deltog i förberedelse-arbetet. Ultima Thules framgångar 1993 banade vägen från vit makt-musiken. Då tog bandet avstånd från nazismen, men de senaste åren har de återigen integrerats i vit makt-scenen. Butiken Midgård fungerar som kommissionär åt deras skivor och vit makt-bolag som Svea Musik har använt deras studio i Nyköping. Bandet drabbades av ett hårt bakslag då antifascister den 10 februari 2000 eldade upp och totalförstörde studion och förstörde alla masterband till Ultima Thule Records skivor.

Blood & Honour

Den del av nazirörelsen som vuxit under året är det löst sammansatta nätverket Blood & Honour Scandinavia. Blood & Honour är en tillbaka-gång till en renodlad naziskin-kultur, där musik blandas med fotbollshuliganism och gatukamp.

Blood & Honour leds från Helsingborg, av kretsen kring skivbolaget Ragnarock Records: Erik Blücher, Hans Himmler Pettersson och Marcel Schilf. Under året har en polisutredning pågått mot Ragnarock och skivbolaget har hållt en låg profil i Sverige med sina aktiviteter. Istället har verksamheten koncentrerats mot Danmark och övriga Europa där Ragnarock/Blood&Honour har sin största marknad. Det kundregister som polisen beslagtog visar på 8402 kunder i Europa, varav 5190 fanns i Tyskland. För att komma undan legala åtgärder lades under våren Ragnarocks danska systerbolag NS Records/NS88 ner, men verksamheten fortsatte med samma personer i Blood&Honour och Ragnarocks namn.

I mars 2000 kom domen för åtalet mot Ragnarock, domstolen konstaterade att deras skivor utgjorde hets mot folkgrupp, men att brottet var preskriberat för att skivorna var för gamla.

Ragnarock Records har betytt oerhört mycket för den organiserade nazirörelsen, genom att trycka deras material och ge dem ekonomiskt stöd. Under 1998 försökte de att skapa en nordisk paraply-organisation med det danska nazipartiet DNSB, norska NNSB, svenska NSF och Blood & Honour som deras stödorganisation. Samarbetet havererade under årskiftet 1998 / 1999, då Blood & Honour bröt med danska DNSB. 1999 började även Nationalsocialistisk Front att försöka föra en mer självständig linje gentemot Blood & Honour, från att tidigare varit oskiljaktiga. Splittringarna blev tydliga kring Hessmanifestationen. DNSB har traditionellt organiserat den internationellt sett viktiga Hessmarschen. 1999 lade Blood & Honour en egen Hessmanifestation i Danmark, veckan innan DNSB:s. Blood & Honours marsch kom därigenom att krocka med NSF:s partidagar som hölls samtidigt i Sverige. Detta att jämföra med 1998 då NSF, DNSB och Blood & Honour höll en gemensam manifestation.

Ragnarock Records möjlighet att ge andra grupper stöd begränsades under året, då antifascister i april 1999 bröt sig in i deras tryckeri och slog sönder all utrustning. Eftersom försäkringen stått på ett annat företag, som riskerar att förlora alla sina kommunala uppdrag om de erkänner kopplingen till nazisterna, så fick Ragnarock problem med att få ut ekonomisk kompensation.

Om det nordiska samarbetet har blivit svagare, så har Blood & Honour kompenserat det genom att stärka sina internationella kontakter och genom att öppna nya avdelningar i Sverige. Ragnarock Records bär upp det internationella Blood & Honour-nätverket och har nära kontakter med England, Norra Tyskland, Tjeckien och Ungern. Allt fler av Blood & Honours verksamhet lades under året i Danmark. På Langeland i Danmark fick Blood & Honour tillgång till ett hus, i deras egna propaganda kallat "Fort Langeland". Efter att huset slagits sönder av lokala antifascister organiserade Blood & Honour en konsert 25 juni där de barrikaderade huset. I samband med konserten utbröt konfrontationer med antifascister och polisen stormade huset, och grep flera nazister med vapen. Huset slutade användas när hösten kom, eftersom det inte var beboligt. På konserterna i Danmark har det deltagit betydligt färre svenskar än tidigare. Tidigare år har Blood & Honour organiserat flera konserter i Sverige, men 1999 organiserades bara två, utanför Ludvika på våren och i Tomelilla på hösten, båda i samarbete med NSF.

I januari 2000 skaffade Blood & Honour ytterligare en lokal i Sverige, i och med att Marcel Schilf hyrde en gård i Ljungbyhed utanför Klippan.

De nya Blood & Honour-avdelningar som startats under året finns i Huskvarna/Jönköping, Göteborg och Stockholm. Gruppen i Huskvarna var centrerat kring nazibröderna Tom och Roger Olssons lägenhet under hösten 1999, men har under vintern 1999 splittrats upp. Både grupperna i Göteborg och Stockholm samlar de mer perfiera naziskinsen, som inte platsar i den organiserade nazirörelsen. Blood & Honour Göteborg leds av Mattias Berglund.

I Stockholm fick under 1999 naziskinsen en mindre tillväxt och samlades vid den "klassiska" skinheads-platsen, Helikopterplattan i Gamla Stan. Under hela sommaren utgick våldsdåd från Helikopterplattan, med misshandlar på fyllan av invandrare, punkare på Södermalm, vänsterkonserter och homosexuella vid homofestivalen Stockholm Pride. Vid nyårsnatten vid millenie-skiftet attackerade skinheadsgruppen en familj med invandrarbakgrund i Stockholms-förorten Skogås och knivhögg en ung man till döds.

Naziskinsen drabbades även av bakslag, i april knivhöggs fyra skinheads svårt när de attackerade en svart man. Antifascister lät heller inte naziskinsen få samlas obemötta, vid två tillfällen stormades samlingsplatsen och skinsen fick välja mellan att få spö eller att hoppa i vattnet.

En grupp av Stockholms naziskins har under året deltagit i flera av NSFs aktiviteter i Sverige och Blood & Honours aktiviteter i Danmark. Det är troligen denna grupp som vid årskiftet bildade en Blood & Honour-avdelning i Stockholm. De har tidigare varit knutna till Nordlands konkurerande konsert-nätverk Blod&Ära, men bytt sida efter Nordlands fall.

Nordland

Nordland var mellan åren 1994 till 1998 det ledande vit makt musik-skivbolaget och den mest betydande och tongivande nazist-tidningen i Sverige. Nordland bröt med den smala skinhead-subkulturen och försökte täcka in flera musikstilar för att nå en större spridning på propagandan. De senaste åren har Nordland drabbats av bakslag efter bakslag. Polisen har satt stopp för deras stora konserter, journalister har fått CD-presserier att säga upp kontrakt, internet-sidorna har anmälts för hets mot folkgrupp och antifascister har bedrivit kampanjer mot de ledande personernas bostäder. 1998 bröt sig butiken Midgård ut ur Nordland. De fick med sig flera av banden och tog över en stor del av postorder-marknaden på vitmakt-musik. Utbränning, fängelsedomar, en kostsam lagerlokal och nära ekonomisk konkurs placerade skivbolaget i en svår kris under hösten. Nordland tog därför kontakt med den amerikanska naziorganisationen National Alliance och deras ledare William Pierce. Pierce köpte under våren upp Nordlands amerikanska/kanadensiska systertidning Resistance. I oktober köpte han även upp stora delar av Nordlands lager och bandkontrakt. Under hösten släppte Nordlands William Pierces kombinerade terroristmanual och fiktionroman Turners Dagbok på svenska, i en översättning av Dan Berner. I USA sköts nu försäljningen av Nordlands produkter av Eric Dobbs i Kalifornien, som leder Vinland. Eric Dobbs har vid flera tillfällen bott i Sverige under kortare perioder och är personligen bekannt med de ledande inom Nordland.

I årskiftet 1999/2000 lade Nordland tidningen på is på obestämd framtid. De har fortfarande kvar en liten del av sitt lager. Istället har Peter Melander och de andra drivande personerna bakom Nordland, gått in i Svenska Motståndsrörelsen och arbetar nu med deras tidning Folktribunen.

Blod & Ära

Blod & Ära bildades av personer kring Nordland 1997, i konkurrens mot Ragnarock Records Blood & Honour. Blod & Ära har avdelningar i Södertälje, kring bandet Germania, och i Uppsala. Drivande bakom Uppsala-gruppen var engelsmannen Richard Fawcus som kom till Sverige i början av 90-talet. 1998 flyttade Fawcus tillbaka till england, där han satte upp Tyr Services, som ett vit makt-postorderföretag till stöd för Brittish National Party, BNP. BNP och Blod&Ära har genom Tyr Services haft ett nära samarbete under 1999. BNP har betalt studietid för Blod&Ära vilket resulterat i två samlings-skivor. I gengälld skänkte Blod & Ära pengar till BNP:s europavals-kampanj våren 1999.

Blod och Ära Uppland tog under 1999 allt mer över Nordlands roll som konsertarrangör, sommaren och hösten höll de tre fester, bland annat i anslutning till Hess-dagen och 30 november. I och med att konflikten mellan Ragnarock Records och Nordland ebbat ut, har Blod & Ära börjat knyta kontakt med NSF, då framför allt Örebro och Ludvika-avdelningarna. Parallellt med Blod & Ära Uppland, har Uppsala-gruppen drivit internet-tidningen Uppsala Nationella Tidning, vilket kom att bli en av de viktigaste nazistiska nyhets-siterna under 1999. Efter att en av de drivande bakom UNT, Mattias "Boden" Karlsson hängdes ut i de fyra tidningarnas gemensamma namnpublicering på 30 november, plockades UNT bort från nätet.

Midgård

Midgård är den enda nazistiska butiken i Sverige. I december 1997 bröt de sig loss från Nordland och valde att gå sin egen väg. Sedan dess har de öppnat egen postorder-verksamhet och ett eget skivbolag. Midgård har hitintills inte råkat ut för några åtal för sin försäljning och kunnat expandera. Under vintern har de köpt upp skivbolaget Svea Musik/ Fenrir Records. Tillskillnad från de andra vit makt-företagen, drivs Midgård strikt som ett personligt företag, där vinsten tillfaller ägarna Per-Anders "Pajen" Johansson och Lena Eriksson. Parallellt med försäljningen av nazipropaganda försörjer de sig även på pitbull-uppfödning. Midgård står politiskt nära Nationell Ungdom i Göteborg. Den 17 mars 2000 gjorde Säpo en razzia mot Midgård och de drivande personernas hem och beslagtog nazimaterial.

Organisationer

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har de senaste åren försökt distanisera sig från nazirörelsen, men beröringspunkterna är fortfarande många, särskilt på det lokala planet. Flera personer rör sig mellan organisationerna, kopplingen är extra tydlig i Skåne och Uppsala. Sverigedemokraterna lever alltid upp som organisation i valtider, men efter valen hamnar de i en organisatorisk svacka. Våren 1999 försökte de ställa upp i EU-valet, men de lade inte ner samma energi som de lagt ner på riksdagsvalet hösten 1998. Den enda propagandan de fick ut var överblivet material från riksdagsvalet. De gick också tillbaka i EU-valet, fast man tar hänsyn till det låga valdeltagandet, i förhållande till andra partier.

Till riksdagsvalet fick Sverigedemokraterna ekonomisk och materiell uppbackning av franska Front National, men under våren så sprack FN i två fallanger och stödet till SD inför EU-valet uteblev. SD har också kännt sig tvungna att distansiera sig från FN:s internationella nätverk EuroNat. EuroNats kopplingar till europeiska fascistpartier var för tydlig. Från att ha varit medlemmar i EuroNat, blev endast ungdomsförbundet SDU medlemmar, vilket sedan ändrades till att bara ha en observatörspost. SDU frikopplades från partiet och blev ett fristående ungdomsförbund.

I Sverigedemokraternas utvärdering av sin valkampanj i riksdagsvalet kom de fram till att deras torgmöten endast gett dem negativ publicitet och förknippade dem med bråk och motdemonstrationer. Istället valde de att i EU-valet enbart satsa på flygbladsutdelningar och affischering. Demonstrationer har de slutat med sedan länge.

Som riksorganisation är Sverigedemokraterna svaga. Deras tidning Sverigekuriren, kom med endast ett nummer under 1999. Istället har internet fått en allt viktigare roll för SD och de olika lokalavdelningarna skriver regelbundet rapporter och artiklar till riksorganisationens hemsida. Både SD och SDU ger ut elektroniska nyhetsbrev.

Höstens massmediala strålkastarljus mot nazismen drabbade även Sverigedemokraterna som konsekvent beskrevs som ett högerextremt och rasistiskt parti med tydliga kopplingar till nazism. Sverigedemokraterna svarade med en propagandaoffensiv och har under vintern bedrivit flygbladsutdelningar i stora delar av landet. Inspirerade av Alternativ Media/Nationell Ungdoms kampanj Operation Nordisk Kvinnofrid (se längre ned) så har en stor del av SD:s propaganda inriktats på att ta upp gruppvåldtäkter och ge det en rasistisk vinkling. Efter den medialt uppmärksammade gruppvåldtäkten i Rissne i februari 2000, var SD snabba att gå ut med de misstänkta förövarnas identiteter och nationell bakgrund i flygblad och på internet. Genom detta lyckades SD sätta agendan för media och få dem att fokusera på etnicitet och kvasidiskussioner om "invandrares svenskhat".

Sverigedemokraterna har haft som en av sina stora frågor att profilera sig mot de "korrumperade politikerna" och för en hårdare linje mot brottslighet. Under året så hoppade deras kommunfullmäktigaledamot i Dals-Ed av när han stod åtalad. I Haninge fälldes deras nämndeman för skyddande av brottsling och det uppdagades att deras förstanamn i kommunfullmäktige ägnat sig åt bidragsfiffel.

I övrigt har Sverigedemokraternas kommunledamöter, de har sammanlagt 7 mandat i fyra kommuner, hållt en låg profil men deltagit mer aktivt i kommunpolitiken än tidigare mandatperioder.

I Lund har sverigedemokrater under året startat en studenförening, Nationaldemokratiska Studentföreningen, som kom in i Lunds universitets kårfullmäktige.

Nationalsocialistisk Front

Den 17 april samlades Nationalsocialistisk Front i en bygdegård i Källinge, utanför Karlskrona, för att fira Hitlers 110 födelsedag. Under det noga iscensatta mötet, dekorerat med hakkorsfanor, en Hitlerbyst i naturlig storlek och en poserande skyddstyrka, så utropade ledare Anders Högström att NSF ombildats till ett parti.

Partiet fick dock ingen drömstart, 1999 har varit ett år med bakslag för NSF. NSF har alltid haft en strikt linje om vad som varit tillåten verksamhet inom organisationen. Den nya parollen har varit att "demokratin ska krossas med demokratiska medel". Resultatet har blivit att NSF utvecklat en dubbel struktur. Parallellt med att grupper varit NSF-avdelningar har de också bedrivit en självständig politik med egna tidningar vid sidan om under andra namn. Tidningen Stormpress från Nybro/Kalmar, organisationen Svea SA, Anti-Antifa i Trollhättan, tidningarna Vit Offensiv och Ariskt Motstånd från Klippan är verksamhet som NSF-medlemmar drivit men som skett under andra namn eftersom de fallit utanför NSF-konceptet. NSF har därigenom blivit samlande för de våldsinriktade nazigrupperna, men kunnat hålla våldshandlingarna utanför NSF för att inte knytas till partiet. Men trots denna struktur har kopplingar kunnat göras, media var efter polismorden i Malexander snabba på att gå ut med att Jackie Arklöf skrivit i NSF:s tidning och Andreas Axelsson var medlem i NSF. NSF har fått stå som symbol för den svenska nynazismen och politiker och polis har tagit upp kampen mot dem. Den 6 juni, kort efter Malexander, sökte NSF tillstånd för att hålla en nationaldags-demonstration i Karlskrona men fick avslag. Istället genomförde de en outannonserad demonstration i Karlshamn med ett 50-tal deltagarna. Demonstrationerna har allt mer fått karaktären av små kommandoräder. Under NSF:s partidagar den 7-9 augusti genomfördes två korta överaskningsdemonstrationer i Växjö och Nybro tidigt på morgonen. Nazisterna kom i bilar till platsen, hoppade ut och tågade i en kvart och kastade sig sedan in i bilarna och körde därifrån innan polisen han reagera.

Under året har NSF även genomgått andra förändringar som organisation, flera av de ursprungliga NSF-grupperna havererade och nya grupper kom till.

Under våren bildades NSF i Malmö av Anders Friis, men gruppen blev kortlivad. Efter flera antirasistiska demonstrationer i förorten Kirseberg, där han bodde så flyttade Friis. Istället blåstes det liv i NSF-avdelning på Österlen, i Tommelilla. Gruppen bakom NSF i Tommelilla har de senaste åren flyttat runt mellan olika städer: Trelleborg, Staffanstorp, Vellinge, Malmö och gatubråk har följt dem till varje ort. Så även under våren i Kirseberg och hösten i Tommelilla. Den 4 september höll NSF Österlen och Blood & Honour en gemensam konsert i Tommelilla för att få ihop pengar till denna nya NSF-avdelningen. NSF Österlen rasade dock kort därpå när ledaren Tobias Malvå greps för hot mot de lokala politikerna och hembränning.

Den största NSF-avdelningen är NSF Klippan. Lokalgruppen har deltagit i de flesta arrangemang NSF organiserat på olika håll i Sverige. När NSF-ledningen i Karlskrona valde att under 1999 föra en mer självständig linje gentemot Blood & Honour blev Klippan-avdelningen den sammanbindande länken mellan NSF och Blood & Honour. I juni inträffade ännu ett grovt våldsdåd med anknytning till NSF Klippan, då deras medlem My Ljunggren knivhögg en antirasist på skolavslutningen. Även en misshandel i Vellinge, då NSF-medlemmar attackerade en judisk dirigent, väckte stor uppmärksamhet.

Under året har en av NSF Klippans medlemmar arbetat i Göteborg och startade där NSF Göteborg. Gruppen har dock ingen verksamhet utan är bara ett tomt namn. NSF Trollhättan hör till de nyare grupperna inom NSF. Dess ledare Andreas "Morot" Johansson är en av dem som är drivande bakom registreringen av antifascister, Anti-Antifa. Denna verksamhet har integrerats i NSF:s så kallade "skyddsstyrka", Skydd och Säkerhet (SoS), där Morot sköter säkerheten. Morot dök upp på manifestationen i Trollhättan efter mordet på syndikalisten Björn Söderberg och tog bilder på demodeltagarna.

I Bergslagen har NSF det senaste året fått avdelningar i Fagersta och Ludvika. Grupperna har varit aktiva under året och organiserat egna manifestationer. I Fagersta försökte NSF attackera en antirasistisk demonstration organiserat av SSU i mars. Den första maj organiserade NSF Ludvika en tillståndsgiven demonstration. NSF-ledningen deltog inte i demonstrationen, utan var inbjudna och deltog på en nazimanifestation i Tyskland. I stället organiserades första maj-demonstrationen av Robert Vesterlund från tidningen Info14 i Stockholm. Trots att det kom nazister från hela Sverige (och Norge) så blev de inte fler än hundra personer. Ludvika-avdelningen organiserade även en midsommarfest för NSF.

Vid sidan av Klippan så är NSF-avdelningen i Örebro en av de aktivaste. Flera ledande personer från NSF och Blood & Honour har under året flyttat till Örebro. Den 30 januari 1999 organiserade Örebro-avdelningen en konsert utanför Ludvika till minne av Hitlers maktövertagande. I början av april greps de ledande personerna i Örebro-avdelningen när en krogrunda spårade ur i ett våldsamt upplopp.

NSF har, som den öppnaste och mest lättidentifierade gruppen, under året fått stå som en symbol för hela den nynazistiska rörelsen. Deras aktiviteter har följts av antirasistiska protester och demonstrationer i Karlskrona, Helsingborg, Nybro, Ludvika, Fagersta, Trollhättan, Örebro och Klippan. I flera av städerna har lokala politiker börjat engagera sig för att få bort NSF-avdelningen som gett staden ett dåligt rykte. I Karlskrona har socialdemokraten Björn Fries haft stora framgångar i sitt korståg mot NSF och modellen har sedan förts över till andra orter som Nybro och Klippan. Nazister har förlorat jobb, lägenheter och uteslutits ur fackföreningar. Fries har även tagit upp en kamp mot NSF på internet och fått deras hemsidor avstängda.

De stora dagstidningarnas uthängning av nazister på 30 november drabbade NSF hårdast och månaderna efter började hela NSF falla sönder. Partiledaren Anders Högström hoppade av och följdes av Tobias Malvå (Trelleborg/Tommelilla) och Andreas Johansson (Trollhättan). I början av 2000 flyttade även en av de drivande i partiledningen, Björn Björkqvist hem till Gotland. Under 1999 kom NSF endast med två nummer av sin tidning, Den Sanna NationalSocialisten, samt några sporadiska nummer av sitt elektroniska nyhetsbrev. I oktober dömdes Björn Björkqvist till dagsböter för artiklar publicerade i DSNS.

Svea SA

I Kalmar/Nybro finns NSF:s systerorganisation Svea SA, som leds av NSF:aren Kim Blomqvist. Svea SA förklarar i sina skrifter att de är en "nationalrevolutionär organisation" som arbetar som ett komplement till partier och inte ser dubbelanslutning som något problem. Svea SA hade genom Anderas Axelsson nära kontakt med Mats Nilssons bankrånar-gäng "NRA" som kulminerade i morden i Malexander. Medlemmar från Svea SA rekogniserade åt NRA och hjälpte dem efteråt att förvara bytet.

Personer från Svea SA var under våren inblandade i flera gatubråk i Kalmar och Oskarshamn. På hösten greps Kim Blomqvist för att ha hotat lokala politiker och lärare. Den 25 september försökte Svea SA organisera en konsert, men den stoppades av polisen, varefter bråk utbröt i Nybro. Svea SA gav under året ut några sporadiska nyhetsbrev samt ett elektroniskt nyhetsbrev. Kim Blomqvist gav även ut ett enstaka nummer av tidningen Stormpress.

Svenska Motståndsrörelsen / Nationell Ungdom

Nationell Ungdom grundades som en ungdomsgrupp inom Sverigedemokraterna, som sysslade med paintball och flygbladsutdelningar. 1997 knöt de kontakt med en grupp nazister som tidigare varit med i VAM, Riksfronten och Nationella Alliansen och grundade tillsammans elitorganisationen Svenska Motståndsrörelsen. SMR/NU omger sig med en mer "nationalistisk" retorik, utan hakkors och Hitler-dyrkan, men det ideologiska innehållet är det samma med antisemitism, ledarprincipen och demokrati-motståndet. Från att ha varit en stockholms-baserad organisation så gick Daniel Fribergs internet-grupp Alternativ Media med och bildade en västsvensk avdelning. SMR/NU har en strikt hierarkiskt uppbyggd sluten struktur.

SMR/NU i Stockholm ger ut tidningen Folktribunen, med Klas Lund som redaktör. Tidningen kom 1999 med tre nummer. Erik Hägglund, som är tidningens ansvariga utgivare, dömdes våren 2000 till en månads fängelse för att tidningen gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp.

Sommaren 1999 anslöt sig Alternativ Media till SMR/NU. NU Göteborg är indelad i flera lokalgrupper med gemensamma månadsmöten. Den drivande gruppen är på runt tio personer. Alternativ Media gav tidigare ut tidningen Framtid, som de hade stora planer med. Nummer tre av tidningen trycktes upp i 21 000 exemplar, men var svår att sälja och Alternativ Media drog på sig stora skulder. En stor del av 1999 låg Alternativ Medias hemsida nere. För sista numret av Framtid anmäldes Daniel Friberg för hets mot folkgrupp men friades. Tidningen har nu bytt namn till Motstånd och ska vara Nationell Ungdoms officiella organ, men inget nummer har ännu kommit.

I juni 1999 deltog flera från Nationell Ungdom Göteborg på en nazifest i Varberg.

En stor del av Nationell Ungdoms aktiviteter är friluftsaktiviteter, överlevnadshelger och paintball-turneringar. De ser sig som en motståndsrörelse och lägger därför stor tyngd i sitt interna material på att medlemmar ska träna, göra militärtjänst och se "propra" ut. Politiskt arbetar de främst med propagandaspridande och kartläggning. Alternativ Media startade kampanjen "Operation Nordisk Kvinnofrid" som Nationell Ungdom tog över. De kartlägger gruppvåldtäkter och våldtäktsmän med invandrarbakgrund och hänger ut dem i flygblad. Genom att anspela på en myt om "svenskhat" så dras slutsatsen att våldtäkterna är medvetna handlingar av invandrare riktat mot svenskar och att svenskarna måste försvara sig genom att slänga ut alla invandrare. Bara i Västsverige delade Nationell Ungdom ut 57 000 flygblad sommaren 1999. Kartläggninen av invandrarbrott fyller även en annan funktion. Nationell Ungdom fokuserar på de brott som rapporteras i media och går sedan ut med uppgifter om brottslingarnas bakgrund. I deras nyhetsbrev på nätet är spetsen riktad mot media i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet, som attackeras för att mörka och ljuga om våldtäkterna. Genom fokuseringen på gruppvåldtäkter försöker de spela ut både det rasistiska kortet och det mediakritiska, om en konspiration där makten vägrar berätta om "invandringens problem".

En viktig del i SMR/NU:s verksamhet är insamlande av material om "fiendens verksamhet". Kartläggning av antifascister, så kallad AntiAFA-verksamhet, fungerar som en sammanhållande länk med andra nazistiska organisationer. SMR/NU har under året synts vid flera antirasistiska och vänster-demonstrationer, både i Stockholm och Göteborg, där de fotograferat manifestationerna. SMR/NU har spelat en avgörande roll i kartläggningen av journalistparet i Nacka inför bilbomben och syndikalisten Björn Söderberg (se längre ner).

Konservativa Partiet

Konservativa Partiet är Leif Larssons miniparti i Stockholm med rötterna i naziorganisationen Riksfronten. Organisationen har gjort sig känd för sina spektakulära aktioner, som allihopa slutat i fiaskon. Tidigare år har de hotat att angripa socialdemokraterna på första maj, försökt gå ihop med missnöjespartit Ny demokrati och försökt förstöra kungens tal på nationaldagen. Under 1999 fortsatte de i samma tradition. I mars 1999 försökte de organisera en konsert i Stockholm tillsammans med Nordland, men lokalen avbokades och arrangemanget fick ställas in till de församlade nazisternas förtret.

Första maj gick de ut med att de skulle ta över staden Sandviken och samla en manifestation med tusen personer mot kommunism och socialdemokrati. Flera tusen antifascister ockuperade samlingsplatsen och de 70 samlade nazisterna som dök upp fick stå och supa på en skolgård. Konservativa Partiets ledning dök inte ens upp själva. Det fiaskot blev för mycket för till och med Kp och de avslutade alla sina kontaktadresser, telefoner och boxar.

I början av augusti klargjorde de i ett utskick att Konservativa Partiet anslutit sig till Svenska Motståndsrörelsen.

AntiAFA och aktionsgrupper

AntiAFA

Under 1999 började flera nazistgrupper allt mer aktivt bedriva kartläggning av antifascister. Informationsinsamlandet skedde till stor del av en ny nazigeneration, som inte hade lika tydlig koppling till skinhead-scenen. Kontakterna skedde istället genom chatkanaler på internet och för dessa "nya" nazister öppnade datahanterandet och informationsinsamlandet dörrarna till den övriga nazirörelsen. Flera av de kartläggande nazisterna arbetar som webdesigners eller data-ansvariga på olika företag. Som ett löst sammanbindande nätverk, eller mer ett koncept, finns AntiAFA. Kartläggningen sker i huvudsak från Helsingborg, Göteborg och Stockholm.

Parallellt med AntiAFA-kartläggningen finns inom nazikretsar en föreställning om att bilda underjordiska väpnade grupper som ska angripa vänstern, efter mönster från den engelska gruppen Combat18. De drivande bakom Combat18-konceptet i Sverige har Blood & Honour varit, som ingår i samma internationella nätverk.

"Stockholmsgruppen"

I Stockholm bildades 1997 gruppen NS Stockholm av ett grupp skinhead inom ett av socialtjänstens projekt, tanken var att starta en Combat18-inspirerad grupp i Stockholm som skulle ta upp kampen med vänstern. Kärnan av gruppen kom att utgöras av tre personer, Stefan Andersson, Daniel Dahlberg och Niklas Possander. De började under 1998 allt mer aktivt att kartlägga antifascister och registrera namn. I januari 1999 kontaktades de av Nordlands redaktör, Peter Melander, och började en gemensam kartläggning av journalistparet Peter Karlsson och Katarina Larsson, som skrivit avslöjande artiklar om både NS Stockholm och sett till att stoppa Nordlands CD-produktion. De tog också kontakt med aktivister inom Svenska Motståndsrörelsen/Nationell Ungdom, främst kring Hampus Hellekant, som också sysslade med kartläggning och vars militärtjänstgöringar hade avslöjats av journalistparet. Den sammansatta gruppen arbetade under namnet "Stockholmsgruppen", med det namnet beställde de ut information från olika myndigheter. Den 26 juni exploderade en bomb under journalistparets bil. Peter Karlsson och hans son, som satt i bilen, klarade livhanken med en hårsmån. Dagarna efter bomben offentliggjorde Stockholmsgruppen sin kartläggning av journalistparet i en tiosidig artikel på Svenska Motståndsrörelsen/Nationell Ungdoms hemsida. Ännu har ingen gripits för bilbomben. Men ett tydligt mönster går att utskönja. Under våren 1999 tog en grupp nazister, som alla var aktiva inom Nationell Ungdom och där lärt känna varandra, och knöt en allt tätare kontakt med tidningen Info14:s redaktör Robert Vesterlund och den kriminellt inriktade nazigruppen Brödraskapet Wolfpack. Det är i denna krets som gärningsmännen finns att söka.

Efter bilbomben började polisen övervaka personerna kring Stockholmsgruppen och Nationell Ungdom. Under två veckors tid observerade de hur Hampus Hellekant, David Westin, Jimmy Niklasson och Björn Lindberg-Hernlund kartlade syndikalisten Björn Söderberg. Den 12 oktober, tjugo minuter efter polisen avbrytit sin spaning på nazigruppen, så sköts Björn Söderberg till döds i sin lägenhet. Björn Söderberg arbetade på samma lager som nazisten Robert Vesterlund. Några månader innan mordet avslöjade Söderberg för den syndikalistiska tidningen Arbetaren att Robert Vesterlund valts in Kommunals fackklubb på arbetsplatsen. Artikeln resulterade i att Vesterlund uteslöts ur facket och fick sluta på sitt arbete.

Polisen kunde snabbt gripa nazisterna. Material som beslagtogs visar att nazigruppen också kartlagt en familj som ägt en juvelbutik och planerat ett rån. I Hampus Hellekants dator hittades Stockholms-gruppens / AntiAFA:s kartläggnings-material och ett register på över tusen antifascister, mestadels från olika öppna kommunistorganisationer.

"Nationalrevolutionärerna"

Både media och forskarvärlden har visat på en oförmåga att identifiera fascistiska och nazistiska rörelsen som valt att inte plocka fram uniformer, Hitler-dyrkan eller hakkors oavsett om innehållet och praktiken varit densamma. Svenska Motståndsrörelsen/Nationell Ungdom är ett exempel på en sådan organisation. Retoriken har samma innehåll som bland nazisterna, men använder mindre laddade termer. De talar om "kamp mot främlingsväldet", aktivisterna beskrivs konstant som "patrioter" eller vanliga "svenska ungdomar". Det går att beskriva som, att den svenska nazirörelsen använder två retoriska uppsättningar, en mer offensiv och intern, och en defensiv och utåtriktad.

Istället för att kalla sig nationalsocialister har några av organisationerna kallat sig för "nationalrevolutionärer". Inspirationen hämtas delvis från 30-talets tyska SA, Stormavdelningar, och delvis från irländska IRA:s struktur och uppbyggnad. Tanken är att bygga en öppnare bredare organisation med en underjordisk militär flygel. I Svenska Motståndsrörelsen är det synsättet tydligt. Det är svårt att säga om de våldshandlingar som skedde under 1999 med medlemmar från SMR/NU var organiserade av dessa organisationer eller om det var utbrytningar ur dessa. Men det som står klart är att det är i SMR/NU som personerna bakom bilbomben och Söderberg-mordet lärt känna varandra och att de alla ingår i samma vänkrets.

En av de drivande ideologerna inom svenska nazirörelsen för den "nationalrevolutionära" linjen är Christopher Rangne. Efter att ha fängslats för sina aktioner i VAM, bildade han Nationalrevolutionära Fångrådet på Kumla. Bägge de organisationer han engagerade sig i och blev drivande i, Riksfronten och Nationella Alliansen, försökte släppa naziretoriken. När två nazister genomförde ett vapenrån mot P10 i Strängnäs hösten 1998 fanns Rangne i bakgrunden. Han gick ut som deras ombud, förklarade att de inte var nazister, men kämpade mot främlingsväldet och EU.

Tony Olsson fick sin skolning av Nationalrevolutionära Fångrådet och Riksfronten under Rangne. Tony Olsson har tillbringat en stor del av 90-talet på fängelse och bildade 1998 tillsammans med Mats Nilsson cellen "NRA", vilket troligen ska utläsas som NationalRevolutionära Armen. Genom Mats Nilsson och Andreas Axelsson involverade de Svea SA i rekogniserande och startade 1998 en bankrånarturne under sina permissioner. Bankrånen kulminerade i polismorden i Malexander och kort därefter greps Andreas Axelsson, Tony Olsson och Jackie Arklöf. Delar av bytena från rånen påträffades hos Mats Nilsson.

Brödraskapet Wolfpack 1996 bildade Niklas Löfdahl den nazistiska fängelsegruppen Ariska Brödraskapet, efter att han nekats att gå med i den kriminella sammanslutning Brödraskapet MC. När Löfdahl gjorde avbön som nazist togs Ariska Brödraskapet över av Patrik Huisman, en före detta VAM:are som suttit inne på kåken större delen av 90-talet. Kontakterna utanför kåken sköttes av Robert Vesterlunds krets kring tidningen Info14!. När Brödraskapet MC lade ner efter mordet på deras president 1998, så fortsatte ett trettiotal interner hålla liv i fängelseflygeln Brödraskapet Wolfpack. Patrik Huisman blev deras nya ledare. Vår 1999 kom Huisman ut från kåken och började bygga upp Brödraskapet Wolfpack efter MC-outlaw-modell med bas i Älvängen utanför Göteborg. Kort efter nybildandet greps medlemmar för utpressning i Älvängen. Kort efter polismorden i Malexander observerade polisen hur Patrik Huisman och David Emilsson (Brödraskapet Wolfpack/Svenska Motståndsrörelsen) försökte genomföra en vapenleverans till Mats Nilsson. Leveransen stoppades och några månader senare greps Huisman och Emilsson. Emilsson fälldes för vapeninnehav och Huisman åtalas för medhjälp. Det finns flera kopplingar mellan Brödraskapet Wolfpack och händelserna i Stockholm. David Emilsson är en av de ledande i Svenska Motståndsrörelsen. David Westin, misstänkt för inblandning i Söderberg-mordet, är medlem i Brödraskapet Wolfpack. Runt bilbomben förekommer flera kontakter mellan Patrik Huisman och Hampus Hellekant. Brödraskapet Wolfpack bestod hösten 1999 av medlemmar från Älvängen, Helsingborg, Västerås och Stockholm. Gruppen i Västerås är den gamla kretsen kring Westra Aros MC, tidigare Westra Aros SA.

Tendenser

En text om extremhögerns aktivitet under 1999 blir lätt missvisande om vilken relevans de olika organisationerna har. Det är lätt att missa de organisationer som verkar i det tysta och arbetar långsiktigt med att förändra den allmänna opinionen i Sverige. Sverigedemokraterna har upphört med torgmöten och demonstrationer och är ingen mobiliserande faktor idag. Men de utgör ett hot genom att de blivit mer slipade som propaganda-apparat. Trots medias strålkastarljus mot extremhögern lyckades SD ändå få upp sina frågor på den offentliga dagordningen. De har lyckats vrida in den offentliga diskussionen på att ta upp personers etniska bakgrund vid våldtäkter och ungdomsrån. På så sätt har de lyckats få sociala konflikter att skildras som att de har etniska rötter.

Den antifascistiska rörelsen i Sverige har ännu inte skapat något starkt svar på Sverigedemokraternas opionsbildning i den tysta.

Sverigedemokraterna och Svenska Motståndsrörelsen/Nationell Ungdom kommer troligen i framtiden att lägga ner mer energi på att kartlägga politiska skandaler, våldtäkter eller ungdomsrån och genom uthängningar och flygbladsutdelningar i den drabbade närmiljön försöka väcka en rasisisk opinion. De kommer även sikta in sig på att misstänkliggöra medias rapporteringar och på så sätt profilera sig som media och systemkritiska. För antifascister är utmaningen att bemöta deras kampanjer utan att hamna i en försvarsposition för media eller klumpas ihop med de liberala krafterna. Vi måste därför bli bättre på att själva sätta agendan och få diskussionen åt ett annat håll, vid till exempel våldtäktsdiskussioner få upp sexismen som problem, fokusera på porrens betydelse och föra fram offensiva alternativ som feminstiskt självförsvar.

Vi kommer framöver att få räkna med en ökad kartläggning från extremhögerns sida, med syftet att passivisera och skrämma bort folk från antifascistiskt engagemang. Att identifiera, avslöja och knäcka det nazistiska AntiAFA-arbetet blir därför en viktig uppgift.

Den nazistiska musik-scenen är i en svacka just nu och har istället riktat sin verksamhet på utländska marknader. De sista propagandacentralerna måste knäckas. När de nazistiska banden har svårare att spela, så kommer delar av dem försöka satsa på att skapa "legala" forum genom mer diffus "nationalistisk" vikingarock. Det är därför viktigt att se till att inte en ny frizon växer fram, där nazisterna kan samlas ifred bara de plockat bort de iögonstickande nazisymbolerna. Festivaler som Holmgång bredar vit makt-musikscenens bas och skapar nya kontaktytor där nya aktivister kan föras in i rörelsen.

Blood & Honour-rörelsen har fört vit makt-rörelsen tio år tillbaka i tiden, tillbaka till gatubråk, supande och fotbollshuliganism.

IFK Göteborg, Helsingborgs IF, AIK och Djurgårdens klackar är idag viktiga samlingsplatser för nazister. Nazisterna är också de mest våldsamma huliganerna. Skulle till exempel Helsingborg IF bli av med nassarna skulle nästan allt bråk runt matcherna försvinna. Det förekommer vitmakt-musik i bussarna till bortamatcherna och nazister bär t-shirts med rasistiska motiv på helt öppet på matcherna.

Samtidigt som organisationerna befinner sig i en kris så ökar andelen utslagna nazister som rör sig i en halvt kriminell värld och åker in och ut från kåken. Dessa tendenser gör nazirörelsen svagare, den får svårare att mobilisera, men den kommer samtidigt att leda till en våldsammare rörelse. Vi får vara vaksamma på tecken som pekar mot nya nazistiska våldsdåd samtidigt som vi måste fortsätta isolera dem och se till att de inte får några frizoner.

Något som kommit att bli det viktigaste forumet för nazister är internet. Genom chat-kanaler och chatprogram som ICQ ökar kontakterna över landet och nazirörelsen har fått ett forum där de kan värva. De aktivister som de drar in genom internet skiljer sig från de gamla skinheadsen och målgruppen ser annorlunda ut. Troligen kommer vi få se en ökad uppdelning mellan de nazistiska gatuskinsen och de propra datanazisterna i Nationell Ungdom.