Svenska extremhögern 1998

Kategori: Antifascism

Den parlamentariska extremhögern

Det nya partiet

Högerpopulistiska aristokraten Ian Wachtmeister försökte i valet 1998 att köra en repris på framgångarna med Ny Demokrati med skapandet av Det nya partiet (d). Skillnaden mot Ny Demokrati var att han helt avskaffade all form av interndemokrati i (d), för att slippa krångliga lokalgrupper och interna fraktionstrider. För att utforma Det nya partiets invandringspolitik anlitade Ian Wachtmeister Jan Elwesson och Ingrid Björkman, båda ideologer för de kulturrasistiska lobbygrupperna Folkviljan & Massinvandringen och Fri Information. När (d) floppade totalt i valet, lade Wachmeister ner partiet och drog sig ur partipolitik.

Att (d) misslyckades har flera orsaker: de hann aldrig få en fungerande partiorganisation och saknade funktionärer på gatorna, de högervindar som lyfte in Ny Demokrati har blivit svagare, media hade lärt sig av sitt misstag med att hypa Ny Demokrati och valde strategin att tiga ihjäl (d) samt att partiets torgmöten blev effektivt förstörda av Syndikalistiska Ungdomsförbundet och Antifascistisk Aktion.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har fungerat dåligt som riksorganisation sedan förra valet. Under 1998 lyckades de bara komma ut med ett enda nummer av sin tidning, SD-Kuriren. Den enda synliga aktiviteten för SD på gatorna under 1998 var sommarens torgmötesturne, organiserad av de gamla partiveteranerna kring Lars Emanuelsson. Turnen kan väl milt sagt beskrivas som ett fiasko för SD. De höll bortåt 100 torgmöten i Sverige sommaren innan valet. Vid ungefär hälften hölls antifascistiska protester.

Det område där Sverigedemokraterna har fått en skjuts är på det internationella planet. Genom att SD valdes in i franska Front Nationals internationella samarbetsorganisation Euronat, har de fått internationellt stöd och ekonomisk uppbackning till valet 1998. Sedan förra valet har SD gjort en intern uppstädning, genom formella avståndstaganden från nazism, till exempel genom uniformsförbud på sina manifestationer. Samarbetet med Front National och utrensningarna av nazister har gjort att mer intellektuella kulturrasister sökt sig till SD. Två personer är extra intressanta: Johan Rinderheim och Kenneth Sandberg.

Rinderheim var med och grundade SD, men lämnade partiet efter bara något år. Han har studerat statsvetenskap i Uppsala och skrivit ett arbete om Front Nationals valstrategi. Under 1997/1998 gick han åter med i Sverigedemokraterna, sedan han flyttat till Haninge. Lokalgruppen i Haninge är en grupp på sex personer, varav flera är släkt med varandra. En fungerande grupp var vad som behövdes för att få SD på fötter igen inför valet. Haninge-medlemmarna fick ledande positioner i riksföreningen på nolltid. Rinderheim har blivit SD:s ideolog, partistrateg och mediakontakt. Med Front National i ryggen uppskattas SD ha fått ett stöd på uppemot en halv miljon kronor i form av tryckt propaganda. Det mesta av kampanjematerialet användes till Haninge. De delade där ut minst tre omgångar fyrfärgsflygblad till samtliga 30 000 hushåll. Totalt spred de mer valinformation än de andra partierna i kommunen tillsammans.

Kenneth Sandberg var ledaren för partiet Kommunens Väl i Kävlinge och ordförande för den kulturrasistiska lobbyorganisationen Folkviljan & Massinvandringen. Med förändringarna inom SD ökade stödet från Folkviljan & Massinvandringen. F&M:s region syd delades i två delar där Kenneth Sandberg gick med i Sverigedemokraterna och den andra delen mer eller mindre försvann. Sandberg blev SD:s stora namn för södra Sverige. Skåne är den region där SD är starkast organisatoriskt.

I valet i september fick SD åtta mandat jämfört med de fem de fick i förra valet 1994. De fick två mandat i Haninge, ett i Sölvesborg, två i Trollhättan och var tre röster från ett mandat i Tierp. Sedan tidigare har de två mandat i Höör och behöll ett av de två de hade i Dals Ed. Det mandat de hade på Ekerö i Stockhom förlorade de. I riksdagsvalet ökade SD från runt 14 000 röster 1994 till över 19 000 röster 1998. Att SD gick framåt, trots det bedrövliga skick deras organisation befinner sig i, har nog främst två anledningar: stödet från Front National genom tryckt propaganda, samt att SDs namn börjar bli inarbetat.

I januari så sprack franska Front National i två delar. SD håller sig än så länge avvaktande och har förklarat att de inte tänker blanda sig i Frontens interna problem.

Konservativa Partiet

Konservativa Partiet är en litet Stockholmsbaserat fascistparti. Organisatoriskt är det en fortsättning på Riksfronten i Stockholm, som leddes av Leif Larsson och Leif Zeilon. 1995 försökte de att gå med i Sverigedemokraterna, men blev utslängda och bildade då istället Hembygdspartiet. Hösten 1997 bytte partiet namn till Konservativa Partiet, men med endast Leif Larsson som ledare. Partiet har alltid endast haft en handfull yngre aktivister kring Larsson. Hösten 1997 började de samarbeta med Daniel Fribergs grupp Alternativ Media i Göteborg, Friberg blev ledare för Göteborgsgruppen. Leif Larsson lyckades under våren 1998 skapa ett samarbete med John Bouvin, Ny Demokratis dåvarande ordförande. 21 mars 1998 planerade de ett gemensamt möte på Ny Demokratis lokal i Stockholm, för att besluta om ett samgående. AFA Stockholm blockerade mötet och några andra antifascister slängde in smörsyra i lokalen samma dag. Endast några få personer tog sig därför in i lokalen och kunde hålla mötet. På mötet delades Alternativ Medias tidning Framtid ut till alla deltagare. Som första gemensamma projekt utannonserade Ny Demokrati stort i Metro att de tänkte hålla en demonstration på ...stermalms Torg på första maj. Hasans Vänner och Nätverket mot Rasism sökte demotillstånd på samma plats och snuten valde därför att inte ge någon grupp tillstånd. Den stora "taktikern" Leif Larsson svarade med att hota att hålla demonstrationen ändå, och att de skulle blockera och attackera sossarnas demonstration om de inte fick tillstånd. Första maj dök dock inte Leif Larsson själv upp. En grupp nazister, ledda av Daniel Friberg och Donald Hansson, greps på väg mot sossarnas demonstrationståg. På Östermalmstorg arresterades John Bouvin. Händelsen blev för mycket för lokalavdelningarna i Ny Demokrati som avsatte Bouvin och bröt kontakten med Konservativa Partiet. Ny Demokratis samarbete med en fascistsekt fick stor mediauppmärksamhet och blev dödstöten för Ny Demokrati. I riksdagsvalet lyckades Ny Demokrati endast få mandat i en kommun. På nationaldagen var taktikern Leif Larsson igång igen. Han kallade till en demonstration utanför Skansen med syfte att gå in och skrika slagord under kungens tal på Soliden. Ett tiotal Kp:are dök upp, men genomförde inget möte utan gick in och tittade på djuren på Skansen istället.

I valet hösten 1998 förklarade Kp att de skulle satsa på Huddinge, söder om Stockholm. Satsningen blev ett fiasko, de som stod på valsedeln hoppade av och inga dök upp Kp:s valupptaktsmöte (att dörren var nedsmetad med bajs hjälpte nog till).

Under hösten har Konservativa Partiet organiserat två konserter i samarbete med Nordland för att få mer medlemmar. Runt hundra nazister dök upp vid båda konserterna med Nordland-bandet Heysel. Till första konserten, som Leif Larsson förklarade skulle bli den största någonsin, utannonserade de från början Ultima Thule. Den andra konserten togs i stort över av Nordland och blev en traditionell nazispelning med heilande.

Vikingarock

Ultima Thule och Heroes

Ultima Thule är fortfarande ett stort band i högerextrema kretsar runt omkring i Europa. De har de senaste åren satsat på att bygga upp sin egen studio i Nyköping och arbeta med sitt eget skivbolag. Ultima Thule har gjort det till sin nisch att arbeta i en gråzon vid sidan av vit makt-musiken, där de fått arbeta i fred utan störande inblandning från media eller antifascister. 1998 startade de ett nytt skivbolag, Attitude Records, för att lansera nazipunk och "opolitisk" punk. Ett av banden de lanserar är bandet Jinx. Bolaget är skapat mer med syftet att bredda och göra nazirocken mer svår definierad, än att avpolitisera nazibanden. Vid flera tillfällen under sommaren hamnade antifascister i Stockholm i konfrontation med bandmedlemmar från Jinx. Under hösten lyckades AFA stoppa en konsert med Jinx i Stockholm genom att ringa konsertlokal-ägarna och lämna info om bandet. I slutet på sommaren ordnade Johnny Järvenpää från Heroes en festival i Borås med Heroes Ultima Thule, Jinx och flera opolitiska band från Borås. Festivalen fick inget tillstånd av komunen och de blev tvungna att flytta spelningen till utkanten av Göteborg. Endast ett 50-tal personer till spelningen varav de flesta var bandmedlemmar.

Blüchers nätverk

Den delen av den svenska nynazistiska rörelsen som växte mest under 1998 är paraply-nätverket kring Ragnarock Records. Paraplyt samlar små och större organisationer som Nationalsocialistisk Front, Blood&Honour Scandinavia, NS88 / NS Records, Info14 / Gula Korset, Svenska Rättshjälpen, Ariska Brödraskapet och NS Stockholm. I praktiken rör det sig om ett arbete på tre fronter: musiken, organisationsbyggarna och de militanta aktionsgrupperna. NSF satsar på att bygga upp en traditionell nazistorganisation, med fanor, uniformer och politiska möten, allt noga iscensatt. Blood&Honour backar upp NSF ekonomiskt och genom spridande av propaganda (konserter, skivor). Samtidigt försöker B&H pusha för gatukamp och väpnad kamp mot systemet, med engelska Combat 18 som förebild. Ragnarock och NSF:s paraply har under 1998 varit de mest aktiva inom den nynazistiska rörelsen. De har hållit runt fem konserter under året, två större möten i månaden samt tryckt upp 10-15 nummer av olika nazitidningar. Mestadelen av aktiviteterna sker i södra Sverige, men under året har de även haft aktivitet i Örebro, Ludvika och Trollhättan. De brukar samla mellan 50 och 100 deltagare på sina aktiviteter, och aktivister reser mycket och besöker varandras tillställningar.

Ragnarock Records / NS 88

Systerföretagen Ragnarock Records och NS88/NS Records styrs av Erik Blücher och Marcel Schilf, båda boende i Helsingborg. Kring skivbolagen har de startat frontorganisationen Blood & Honour Scandinavia, med avdelningar i Sverige, Finland, Danmark och Norge. Ragnarock och NS Records står för en stor del av exporten av vit makt-skivor till Tyskland, där det finns stora pengar att hämta. Eftersom de två skivbolagen är den starkaste ekonomiska kraften i det internationella Blood & Honour, och dessutom kan bedriva sin verksamhet på grund av liberalare lagar i Danmark och Sverige, så har Helsingborgarna stort inflytande i det internationella B&H-nätverket och B&H / Combat 18:s skivbolag ISD Records. Idag fyller de en viktigare roll internationellt i B&H än vad England gör. B&H Scandinavia ger ut flera engelskspråkiga tidningar, som B&H Scandinavia och Route88 (internationella B&H:s tidning). Erik Blücher och Marcel Schilf har gjort Helsingborg till en internationell samlingspunkt, och i Ragnarocks olika lokaler har nazister från USA, England, Österrike, Tyskland, Danmark och Finland under perioder arbetat. Ragnarock har investerat en del av sina pengar i musikutrustning, tryckapparater och färgkopiatorer, och har genom dem knutit grupper till sig genom att trycka deras propaganda och förse dem med utrustning.

Den 8 oktober 1998 gjorde polisen en razzia mot Ragnarock och NS88 i Helsingborg. Marcel Schilf och Erik Blücher plockades in på förhör. För att bevisa spridning greps Blücher på posten när han postade beställningar. Alla NS88s masterband till videos beslagtogs under razzian, men lämnades senare tillbaka av polisen. Trots polisens ingripande har Ragnarock och NS88:s verksamhet fortsatt som förut.

Blücher och Schilf drar in en hel del pengar på skiv- och videoförsäljning. Men de arbetar även aktivt för att sprida "Combat 18"-konceptet. B&H:s musiktidningar är fyllda med artiklar om C18 och uppmaningar att ta upp kampen mot systemet. Flera artiklar innehåller hätska påhopp mot Nordland, nazistiska "popstjärnor" och profitörer, med summeringen att vit makt-musiken måste leda till handling annars är den inte värd något. Blücher har tidigare hela tiden agerat från bakgrunden, men har under 1998 trätt fram och tagit en framträdande plats. Han skriver flera av de viktiga artiklarna, håller tal på konserter och möten samt reser runt i Europa och träffar olika grupper.

Nationalsocialistisk Front

Nationalsocialistisk Front bildades 1994 i Karlskrona, men har börjat växa först de senaste två åren. Till skillnad från andra naziorganisationer som startats ovanifrån, som Nationella Alliansen, så har NSF växt fram från grunden. Ledningen ligger fortfarande i Karlskrona. De ledande personerna var under 1998 Anders Högström, Björn Björkqvist, Anders Ärleskog, Jonas Nyberg och Kim Blomqvist. NSF gav varannan månad ut tidningen Den Sanne NationalSocialisten, som trycks av Ragnarock.

Under 1998 anslöt sig flera nya lokalavdelningar till NSF, och det är de nya lokalavdelningarna som har haft mest aktivitet: Klippan, Trollhättan, Örebro och Ludvika. NSFs verksamhet kretsar kring politiska möten som består av middagar eller fester där musik varvas med tal och försäljning. Ofta organiserar de sina möten tillsammans med Blood&Honour Scandinavia. Av de större aktiviteterna under 1998 kan nämnas Hitlerfesten i Bromölla 20 april, NSFs demonstration i Nora 1 maj, Hessmarschen i Greve 15 augusti, Ian Stuart-minneskonserten 19 september och Furugårdsmiddagen i Halmstad den 12 december. NSF / Gula Korset fick ställa in en planerad demonstration i Malmö 30 maj "för det palestinska folket". Hela NSF:s första maj-demonstration, cirka 80 personer, greps av polisen för våldsamt upplopp sedan de brutit igenom en poliskedja. Detta ledde till att sju av de ledande inom NSF dömdes till fängelsestraff på mellan två och sex månader. Första maj-demonstrationen organiserades av Jonas Persson, NSF-ledaren i Örebro. I Trollhättan leds den nya gruppen av Andreas "Morot" Johansson. De delade troligen lokal med SD, men sparkades ut efter valet. Ludvika-gruppen leds av Mikael Byman, som tidigare varit medlem i Nationella Alliansen. NSF Ludvika har organiserat flera fester. Sommaren 1998 var de inblandade i flera bråk med lokala antifascister. Under ett av bråken knivhuggs Byman. På hösten försökte de dessutom organisera två motdemonstrationer mot antifascistiska demonstrationer, den andra mot AFAs 30 novemberdemo 28 november. NSF Klippan är den största och mest livaktiga NSF-gruppen. Den ger ut tidningen Vit Offensiv och gör troligen också den mer vapenvurmande tidningen Ariskt Motstånd. NSF Klippan fick uppmärksamhet i riksmedia sedan Jesper Ekberg knivhuggit en invandrarkille och sedan skjutit sönder hans fönsterruta. På nationaldagen planerade Klippan-avdelningen och Gula Korset en demonstration till stöd för Jesper, men demon stoppades av polisen som spärrade av hela centrala Klippan.

NSF har tillsammans med Blood&Honour Scandinavia under 1998 börjat ordna egna konserter, samtidigt som Nordland trappat ner på sina spelningar. NSF har två egna band: "Hets mot folkgrupp" från Trelleborg och "Nibelungen" från Helsingborg. Dessutom har Ragnarock banden Totenkopf, Storm och Odium.

NSF fick sommaren 1997 tillgång till en egen gård i Nossebro. Det blev dock inte så mycket aktivitet kring gården: Tomas "Skunken" Qvarnström som hyrde gården åt NSF uteslöts sedan det blev känt att han hade svåra drogproblem och misshandlat och pistolhotat sin flickvän. I februari försökte NSF hyra en ny gård utanför Helsingborg, men polisen stoppade hyresägaren från att hyra ut i sista sekund.

Under året har NSF försökt bygga upp ett nordiskt samarbete med Danmarks Nationalsocialistiska Bevegelse, DNSB och Norges Nationalsocialistisk Bevegelse, NNSB (före detta Zorn88). Samarbetet har backats upp ekonomiskt av Blood & Honour Scandinavia. De har hållit flera gemensamma möten. Hessmarschen i Greve, Danmark, tidigt på morgonen den 15 augusti, var en gemensam demonstration för dessa organisationer. Större delen av demonstrationsdeltagarna i Greve kom från Sverige och Tyskland.

Genom sin täta kontakt med Ragnarock / Blood&Honour så har NSF dragits med i den internationella nazikonflikten mellan C18/Blood&Honour och Nordland/Resistance. Trots att rivaliteten mellan Nordland och Ragnarock finns kvar, så finns det mycket som tyder på att NSF i slutet av 1998 försöker sluta fred med Nordland.

"Aktionsgrupperna"

Engelska musikfronten Blood & Honour togs i mitten av 90-talet över av den militanta nazistiska aktionsgruppen Combat 18 (C18), med rötter i fotbollshuligan-kretsar. Efter interna fraktionstrider finns idag knappt något kvar av C18, de har mer blivit ett "koncept" som Blood & Honour försöker saluföra genom artiklar och t-shirts. I intern nazikritik kallas dagens C18 för enbart en "T-shirt movement". Det har varit tyst i några år nu med artiklar om väpnad kamp och "våld mot fienden" i nazitidningar, både Nordland och NSF har tonat ner våldsretoriken, men nu har Blood&Honour Scandinavia blåst liv i den militanta jargongen igen. De tidningar som Blood & Honour Scandinavia trycker är tillbaka i det gamla VAM-stuket med bombrecept, vapenvurmande och anti-afa-texter. Det stuket finns idag i Ariska Brödraskapets tidning Berserkr, tidningen Ariskt Motstånd (troligen från Klippan), NS Stockholm och upprättandet av skyddstyrkor (i praktiken mest papperskonstruktioner) såsom NSFs "Skydd och Säkerhet" och Blood & Honour Security.

NS Stockholm

När Fryshusets skinheadslokal lades ner i Stockholm så fortsatte Socialtjänsten arbeta med de unga naziskinsen i ett projekt för "destruktiva ungdomsgäng". Gruppen döptes till "Stolta Skins". Sommaren 1997 hoppade flera i Stolta Skins, med Stefan Andersson i spetsen, av projektet för att bilda en "C18 grupp". De tog namnet NS Stockholm. NS Stockholm fick stöd av kretsen kring Robert Vesterlund (tidigare aktiv i Nationella Alliansen och Sverigedemokraternas Ungdomsförbund) och deras nyhetsbrev Info14. Den 8 november 1997 genomförde de sin första aktivitet, en antijudisk demonstration i Stockholm. AFA Stockholm ockuperade deras samlingsplats, men nassarna lyckades ändå genomföra en demo genom Stockholm. I januari tog Stefan Andersson kontakt med en journalist på Aftonbladet och erbjöd sig att sälja hotbilder riktade mot antifascister. Journalisten beställde hotbilder på två personer, polisens presstalesman Clas Cassel och journalisten Alexandra Pascalidou. Andersson skickade ut sina polare att ta bilder på sig maskerade och beväpnade utanför personernas dörrar och gav sedan kamerafilmen till Aftonbladet. Detta leder till den riksbekanta Aftonbladet-affären. De fem åtalade nazisterna dömdes till fängelse eller skyddstillsyn i tingsrätten, men friades sedan i hovrätten. NS Stockholm hade innan publiceringen beställt ett förtiotal passbilder på antirasister. I april planerade NS Stockholm att öppna en butik, Varghaket, i en källarlokal i en förort till Stockholm. Varghaket var tänkt att bli en butik för försäljning av saker från Ragnarock samt möteslokal åt NS Stockholm, NSF och Info 14! Antifascister slog sönder lokalen innan den hann öppna offentligt och NS Stockholm vräktes omedelbart. Lokalhistorien fick ett bittert efterspel för NS Stockholm: under hösten och vintern bröt en konflikt ut med Ragnarock Records, som ilsknade till för att de aldrig fick betalt för sina varor som de försett Varghaket med. NS Stockholms verksamhet efter Varghaket har mest bestått av att de försöker kartlägga antifascister. De har även tryckt upp egna Combat 18-munkjackor.

Ariska Brödraskapet

Ariska Brödraskapet är en fångorganisation, eller en mer korrekt beskrivning är nog en brevklubb för fängslade nazister startad av Niklas Löfdahl, Daniel Hansson och Johan Billing. Ragnarock backade upp Ariska Brödraskapet ekonomiskt och tryckte deras tidning. Efter ett möte med Ragnarock under en permission så skickade Löfdahl våren -97 en oapterad brevbomb till justieministern. Niklas Löfdahl rymde 17 september -98 från det mentalsjukhus i Örebro där han vårdas. Efter några dagar på flykt så överlämnar han sig frivilligt i Stockholm. Vid gripandet låter han sig intervjuas av Aftonbladet och TV4 och påstår sig då ta avstånd från nazismen.

Nordland / Midgårds nätverk

Nordland

1998 blev ett år fullt av bakslag för Nordland. Nordland har sedan början på 1996 bestått av tre avdelningar, i Stockholm, Linköping och Göteborg. Under vintern 1997/98 beslöt Göteborgs-gruppen kring Pajen och Midgård att gå sin egen väg. Nordlands postorderförsäljning fick flytta från Göteborg till Linköping. 3 januari 1998 avbröt polisen Nordlands konsert i Brottby och arresterade de 300 konsertbesökarna. De stora nazikonserterna som varit Nordlands kännetecken blev därigenom mycket svårare att genomföra. Ett av Nordlands viktigare band, Vit Aggression, lade ner som en följd av Brottby. Ett kort tag efter Brottby avslöjades det i media att Nordland trycktes på ett statligt tryckeri i Estland. Kort efter att Nordland flyttat lagret till Linköping så gör säkerhetspolisen razzior mot tre adresser i Linköping, den tidigare butikslokalen, en lagerlokal och Matti Sundquists hem.

I januari och mars ställdes två konserter in som arrangerades av grupper närstående Nordland. Istället för större konserter satsar Nordland därför under sommaren och hösten på tre mindre balladkvällar och en konsert med sångaren från Max Resist. De olika arrangemangen har endast mellan 50 och 100 besökare.

Nordland har inte bara haft problem med tryckeri, utan även med CD-presserier, flera av de nya skivorna de utannonserat en längre tid har blivit försenade. Under hösten startade de en speciell stödfond för att få fart på verksamheten. Nordland lyckades ändå komma ut med fyra nummer av tidningen under 1998, samt ett fyrfärgshäfte där de gav sin syn på vad som hände i Brottby. De har under en längre tid utannonserat att de ska släppa ett engelskspråkigt nummer av Nordland, men inget har dykt upp ännu.

Bakom Nordland finns i Stockholm och Linköping bara en handfull aktivister, som kommit längre och längre ifrån naziaktivisterna på gatan. Flera av dem börjar leva lugna familjeliv vilket påverkat det politiska arbetet.

Ett område som Nordland var tidigt ute på, var att satsa på internet. Under 1997 öppnade de en egen domän och startade ett elektroniskt nyhetsbrev, Frihetsbrevet, med veckoutgivning, som kom att bli deras viktigaste informationskanal. Våren 1998 blev det en uppståndelse i media sedan Nordland genomfört en massiv spamning av internetleverantören Algonets kunder, med ett reklambrev om Nordlands verksamhet som spreds i massupplaga. Detta ledde till att flera leverantörer genomförde en blockad mot Nordlands nyhetsbrev. Hösten 1998 låg Nordlands domän nere i flera månader och nyhetsbrevet slutade komma ut, troligen på grund av att den drivande kraften bakom internetsatsningen varit göteborgare, som från och med hösten istället började arbeta med att etablera Midgård på internet. Frihetsbrevet kommer fortfarande ut, men nu sporadiskt och endast som en försäljningslista över Nordlands produkter. Därigenom har Nordland tappat en av sina viktigaste informationskanaler. I december 1998 JK-anmäldes Matti Sundqvist på grund av att Nordland spred den beryktade Umeå-föreläsningen från sin hemsida.

Östgöta NS / Smålands SA

Kring Nordlands Linköpingsavdelning rör sig yngre nazister som har gruppen Östgöta NS. Med stöd av Nordland ger de ut tidningen "Gripen" från Åtvidaberg. Nazister från Linköping har varit över i Västervik och deltagit i konfrontationer med antifascister. Smålands SA i Kalmar och Nybro har lagt ned sina planer på att gå upp i NSF och istället närmat sig tidningen Gripen och Åtvidabergs/Linköping-folket i Östgöta NS. Smålands SAs tidning Stormpress togs istället över av Kim Blomqvist (vice propaganda ansvarig i NSF).

Blod & Ära

Yngre aktivister kring Nordland startade 1997 upp svenska Blod & Ära (vilket inte är samma organisation som Blood & Honour Scandinavia). Under 1998 har det rört sig om två fungerande grupper, en i Södertälje och en i Uppsala. Södertäljegruppen består av bandet Germania. I slutet av januari 1998 försökte de ordna en större vit makt-konsert med engelska bandet Brutal Attack, men polisen stoppade bandet på flygplatsen och skickade hem dem igen. Uppsala-gruppen består av gamla aktivister från Riksfronten och Sverigedemokraterna med Rickard Fawcus som en av de ledande. Även Uppsalagruppen gjorde ett försök att arrangera en konsert, i mars, som även den stoppades av polisen. Båda dessa konserter drog på Blod & Ära stora utgifter. Under sommaren 1998 flyttade Rickard Fawcus tillbaka till England och började arbeta med British National Party. Genom Fawcus gjorde BNP det ekonomiskt möjligt för svenska Blod & Ära att tillsammans med norska Boot Boys spela in en samlingsskiva. Blod & Ära skänkte igengälld en stor del av inkomsterna från sin skiva till BNP. Uppsalanazisterna har under vintern 1998/1999 startat en internet-tidning, Uppsala Nationella Tidning.

Midgård

Sedan Nordlands ekonomiansvarige, Per-Anders "Pajen" Johansson lämnat det sjunkande skeppet Nordland har hans egen butik Midgård expanderat. Pajen har startat postorderverksamhet, startat en egen domän på internet, börjat ge ut en egen tidning/produktkatalog i fyrfärg och gett ut ett flertal nya skivor. Tillsammans med Mark Parland från Finland har Midgård dessutom startat ett videomagasin. Midgård har även inlett ett samarbete med Ultima Thule Records och säljer deras skivor.

För att lansera Midgård Records släppte Pajen under sommaren 1998 flera mini-CD-skivor. Skivprojekten innehåller olika bandnamn, men det är samma musiker som medverkar på de flesta av skivorna.

Flera av de som arbetar i butiken Midgård driver parallellt sitt egna projekt Alternativ Media och tidningen Framtid.

Alternativ Media, Framtid

Bakom internet-projektet Alternativ Media och tidningen Framtid står göteborgsnazisten Daniel Friberg. Framtid är helt fri från svastikor och de använder aldrig uttrycket "nationalsocialism". De har tagit bort allt som är åtalbart. Kvar är en torr tidning som mest består av omskrivna artiklar från dagstidningar. Framtid gjorde under våren 1998 en drive för att etablera sig som tidning. Nummer två av Framtid trycktes i 7 000 exemplar och skickades ut gratis till alla "nationella" adresser de kom över. Nummer tre trycktes upp i 21 000 exemplar hävdar redaktionen. Den delades ut gratis på flera gymnasieskolor i Göteborg, men kampanjen verkar ha gett få nya prenumeranter. Domänen Alternativ Media är deras internetansikte och har ungefär samma innehåll som tidningen. Under våren 1998 gav Alternativ Media ut epost-nyhetsbrevet Pilgrimsfalken. Alternativ Medias enda framgångsrika arbete är flygbladskampanjen "Operation Nordisk Kvinnofrid" som fått stor spridning. I flygbladen kopplar de ihop ökningen av våldtäkter (av "våra vita kvinnor") med invandringen. Flygbladen är enligt dem själva upptryckta i 200 000 exemplar, och har spritts i områden där gruppvåldtäkter skett. Flygbladet har distribuerats av Daniel Friberg till ett flertal olika nazigrupper i Sverige som delat ut dem i brevlådorna. Nazister beskriver det själva som att det är det första arbetet de får positiv respons på från vanliga människor.

Nationell Ungdom / Folktribunen

Nationell Ungdom skiljer sig från de andra fascistiska grupperna genom att de inte har någon bakgrund som skinheads. De bildades -95 som en ungdomsgrupp till Sverigedemokraterna men kom att gå sin egen väg. Flera av dem gick på samma gymnasieskola. Nationell Ungdoms verksamhet består till stor del av friluftsaktiviteter, de ordnar överlevnadskurser, paintball-träningar, studiebesök och femkamper. Eftersom flera av medlemmarna ser rätt "normala" ut, så har de gjort till sin specialitet att göra insider-reportage. De har gått på antirasistiska konferenser, debatter om homosexuella ska få adoptera barn och gjort en intervju med Emrich Roth i enrum. De drivande i Nationell Ungdom är Martin Linde och Johan Hartman. I början av 1997 så fick de kontakt med generationen "äldre" nynazister i Stockholm, och började planera en gemensam tidning, Folktribunen. Folktribunen kom ut med tre nummer inom loppet av sex månader, hösten 1997 till våren 1998.

I nummer två av Folktribunen lanserades Nationell Ungdom organisationen Svenska Motståndsrörelsen. Svenska Motståndsrörelsen är ännu ett "storslaget" projekt som skissats upp av Nationell Ungdom tillsammans med Klas Lund (tidigare VAM), Erik Hägglund (tidigare Riksfronten) och Björn Lindberg-Hernlund (tidigare Nationella Alliansen) Svenska Motståndsrörelsen är ett pojkdrömsprojekt: en organisation skapad på papperet, men som inte har någon substansiell motsvarighet i verkligheten. Svenska Motståndsrörelsen och Nationell Ungdom skiljer sig från de andra nazistiska grupperna i symboler och retorik, men inte i teori, praktik och militans. Tankarna kring raskriget, ledarprincipen och den judiska världskonspirationen finns kvar, men den nazianstrukna jargongen är bortplockad. Istället har de gått tillbaka till en "nationalistisk" retorik om "svenskar" och "landsförrädare". Men de förespråkar samma militans som de nazistiska grupperna och vill ha ett hierarkiskt, fascistiskt samhälle samtidigt som de ser ner på Sverigedemokraternas reformism och parlamentarism. Den 30 maj 1998 åkte Klas Lund ned till Karlskrona för försöka få NSF att gå med i Svenska Motståndsrörelsen. NSF ville dock inte lämna sina uniformer och sin Hitlerdyrkan så det blev ingen sammanslagning. Den enda politiska aktion Nationell Ungdom genomförde under 1998, skedde i slutet av juni då de förstörde en konstutställning som hette Soft Core. Utställning visade barnporr i "konstnärlig" tappning. Nationell Ungdom och Svenska Motståndsrörelsen står nära gruppen kring Alternativ Media, och de driver ett nyhetsbrev, Nationell Information, på internet tillsammans. I Göteborg har Svenska Motståndsrörelsen satt upp affischer under hösten och vintern.

Under hösten 1998 stannade Nationell Ungdoms aktiviteter av, då flera drivande NU-medlemmar började sin militärtjänst. Eftersom inga av dem är dömda för några nazistiska aktiviteter så har försvaret inte kastat ut dem. NU, Svenska Motståndsrörelsen och Folktribunen har därför legat i ett års malpåse. Under vintern 1998/1999 beslöt JK att åtala Erik Hägglund, som är ansvarig utgivare för Folktribunen, för hets mot folkgrupp.

Strängnäs-vapenrånet

I september 1998 dök några gamla nazistiska spöken upp igen. På regementet P10 i Strängnäs genomförde en av vakterna, Stefan Lans, ett vapenrån. Med stöd av en maskerad kamrat utifrån, Erling Guldbrandsen, så hotade de vakterna i vaktkuren med dragna vapen och kedjade fast dem i duschrummet. De två tog sig sedan från platsen i ett militärfordon med tolv AK5:or, skottsäkra västar och ammunition. Under en vecka höll de sig gömda i Stockholms-regionen. Efter tips från föräldrar och grannar hittade polisen flera gömmor av kläder och proviant i Nacka reservatet. De båda vapenrånarna grips efter en veckas spaning. I förundersökningen dyker flera gamla nazist-namn upp. Båda rånarna visar sig röra sig i nazistiska kretsar. Stefan Lans hängde på Nationella Alliansens kafe 1996. Erling fick hjälp att placera ut provianten i skogen av Daniel Sehlsted, som även han var medlem i Nationella Alliansen. Månaden innan rånet umgicks Stefan, Daniel och Erling dessutom flitigt med paret Christopher Rangne och Linda Ringblom, båda Nationella Alliansen-medlemmar. Rangnes fingeravtryck hittas på en polis-scanner i en av gömmorna. Linda Ringblom deltog i alla häktningsförhandlingar och skickade flera brev in till de häktade rånarna. Erling Guldbrandsen höll tyst i förhören, men Stefan Lans pekade ut en av vapengömmorna med fyra AK5:or. Åtta vapen är fortfarande försvunna. Tillsammans med vapnen hittas namnlistor på EU-politiker, politikerna inblandade i Motala-skandalen och namn på höga snutchefer. Två av de ledande medlemmarna i Nationell Ungdom gjorde sin militärtjänst på P10 i Strängnäs samtidigt som rånet skedde.

Antifascistisk Aktion Stockholm - våren 1999